Korridor

Dmitry snurrade runt när han var uppe för att se till att Vincent följt efter honom. Eftersom inget undgick Dmitry så hade han såklart märkt att butlern blivit lite nervös tidigare. Och Dmitry hade långsamt börjat se ett mönster eftersom han hade sett den reaktionen ifrån honom tidigare.
Han tyckte dock inte att det var tillfälle ännu att fråga om det, han ville snoka lite mer innan han konfronterade butlern. Dmitry hade ju trots allt ingen aning om vad det handlade om.

"Why do you follow me? Don't you think I can handle myself?" Dmitry talade i en skämtsam ton och gav till och med den andre ett leende. "I really hope you don't underestimate me, sir?"

Dmitry kände hur han blev stoppad och denna gången stannade han, stod kvar och stirrade surt på mannen framför sig. Han hade faktiskt ett jobb att sköta och just nu gjorde Ellis honom ännu senare än han redan varit.

"I'm not being stubborn. I just don't want to do anything that you and your friend Terrence can tease me for" svarade han med en tvär ton och synade Ellis uppifrån och ner. Han var ganska mycket kortare än Dmitry, något som bara det satte ryssen i någon sorts maktposition han gärna drog nytta av.

"And I'm not avoiding you, I'm trying to do my fucking job while others seem to be too busy flirting with eachother!" Det fanns ingen annan i korridoren som kunde höra dem just nu och Dmitry hade definitivt rest sin mur för Ellis igen. Han visste inte om han egentligen släppt ner den från första början, men han hade varit nära nog för att det skulle vara anmärkningsvärt. Just nu visade han dock bara den sidan han alltid visat, och visade alla andra, den som var kylig, kaxig och självsäker.

Dmitry himlade lite med ögonen åt den andres förklaring, att det inte hade varit något. Han tyckte att ursäkten var ganska patetisk, han hade ju själv sett Terrence hand och hört vad han sagt. Visst var det okej för andra att uppskatta Ellis, men inte när han stod lutad mot en vägg och inte när personen just retat honom för något som var en del av Ellis.

"I don't give a damn about my finger, alright? So just shut up already" muttrade han och började att backa ifrån Ellis igen för att kunna fortsätta sin väg genom huset, ville gärna lämna brickan nu.

"And I heard him. I saw his hand. And you did nothing about it, so don't you dare think that I'm stupid" fortsatte han medan han gick, ville Ellis veta vad Dmitry tänkte så skulle han få det. "I don't trust him and you're just way too easy accepting apologies. He's just playing and I can't be around you if you're going to bet on him."

Vägen som blev blockerad gjorde att Dmitry ännu en gång fick stanna och hans blick flackade sådär igen, det var ett tecken på hans ilska blandat med osäkerhet. Dock inte den typen av osäkerhet som kunde jämföras med blyg eller feg, snarare så att han inte visste vad han skulle göra härnäst. Han suckade trött och backade något steg för att visa att han inte tänkte trycka sig förbi. Något han verkligen inte förstod var varför Ellis inte bara kunde låta honom göra sitt jobb, varför spelade det roll för honom att Dmitry var lite sur på honom? Av någon anledning gjorde det Dmitry arg att någon brydde sig, han var inte van vid det och saker han inte förstod sig på tyckte han inte om. Vid den andres fråga så gav han ofrivilligt ifrån sig ett fnys, eller snarare en skrock, och han tog ett steg fram igen.

Dmitry tog sin lediga hand och greppade ett smått hotfullt tag om Ellis haka. På insidan ville väl Dmitry egentligen inte skrämma iväg underbutlern, men han tyckte att han var tvungen att få ett slut på vad det än var han startad.

"Stop caring about me!" fräste han och greppet hårdare. Han höll Ellis ansikte vinklat uppåt, tvingade honom att se in i Dmitrys ögon för att visa att han menade allvar. "I don't want you to do anything, alright? Can't you see that I'm not worth it and that you should leave me alone?! Now move so I can do my job, idiot!" Han släppte mannens haka igen med ett ryck, drog åt sig sin skadade hand och väntade på att den andre skulle flytta sig. Dmitry fick genast skuldkänslor men tänkte inte låta dem visa sig utan höll fast vid sitt hårda, oberörda yttre.

Trots att Ellis vände ner sitt ansikte hade ryssen hunnit skymta dem glansiga ögonen. Genast krackelerade hans fasad lite grann och han slappnade av i axlarna för att inte göra ett så hotfullt intryck längre. Han hade inte riktigt räknat med att göra den andre ledsen, vad han velat var att Ellis skulle bli arg och gå därifrån med vetskapen om att Dmitry inte var något att ha. Men Ellis varken blev arg eller gick därifrån, något som fick Dmitry att vackla lite. Han kände sig illa till mods och rynkade pannan, visste inte vad han skulle göra härnäst eftersom han precis avvisat mannen.

"I-..." började han långsamt och osäkert, ville genast säga förlåt men det skulle ju ge ganska mixade signaler till Ellis. Samtidigt så förstod Dmitry att han nog varit lite väl hård så han drog in luft i lungorna och avslutade meningen.
"I'm sorry, mr Creighton, I didn't mean that." Han sträckte på sig igen, placerade ena handen bakom ryggen och lät brickan balanseras i den andra.

När han fick det där känslolösa, professionella uttrycket tillbaka drogs det lite i musklerna omkring Dmitrys ögon, fick honom att kisa lite udda innan han ryckte upp sig. Han ville ju egentligen inte att Ellis skulle lämna honom ifred, inte alls faktiskt. Men tydligen hade Ellis trott honom, något som gjort att Dmitry insåg att han underskattat sina egna skådespelartalanger.

Han bet sig lite i insidan av kinden, stod stilla kvar på samma plats även när Ellis faktiskt flyttat på sig. Dmitry förstod tillslut att han kanske gjort fel som stött bort Ellis, han var trots allt den enda i huset som gett honom en chans och brytt sig - även om det bara varit en halv dag. Ingen annan skulle ha brytt sig om att hjälpa honom med hans brutna näsa, de skulle tycka att det var rätt åt honom. Och ingen annan hade delat med sig av sin whiskey till honom, ingen tyckte om honom tillräckligt för att ge honom någonting.

Han insåg nu att han kanske inte skulle ha gett Ellis samma behandling som han gav alla andra, eftersom det slutade med att folk inte tyckte om honom. Och Dmitry ville ju ha uppmärksamheten, så varför hade han varit dum nog att be Ellis hålla sig borta? Dmitry kände sig lite förvirrad av sina egna känslor och handlingar, blev lite rädd för att han långsamt höll på att förvandlas till den han låtsades vara.

"Ellis, I just wanted-..." Dmitry blev avbruten av att en av de andra tjänarna kom in i korridoren och när han fick se ryssen med brickan stå helt stilla fnös han argt.

"Don't just stand there, Dmitry! This is not the time to have a smalltalk, get back to work" väste han och Dmitry blev tvungen att följa efter honom upp till familjens matsal utan att hinna säga något mer till Ellis.

Dmitry tog sig stressat därifrån, han behövde berätta för någon som inte hatade honom. Alternativen var inte många just nu, det var för tillfället bara Ellis som Dmitry litade på inom husets väggar och han skulle knappast orka springa ner till byn. Han hade dock ingen aning om var Ellis befann sig, så han började leta runt i huset med sin nu otroligt höga puls. Han kunde inte tänka klart, det kändes som att han höll på att explodera av känslor samtidigt som han inte kände något alls. Allt som gick genom hans huvud var dock att han skulle dö, nu var han helt klart körd och det var inget snack om saken.

Familjen var för tillfället inte hemma så Dmitry kunde mer eller mindre springa omkring ostört i sin jakt på Ellis. Det fanns dock ingen chans att mannen var i sitt rum eftersom det alltid var mycket som skulle göras när husets familj inte befann sig i närheten, därför letade han i alla andra rum. När han tyckte att han letat överallt han kunde komma på sjönk han långsamt ihop på golvet av utmattning, gav upp sin jakt. Han svor lågt för sig själv när han märkte hur tårarna kom, han klarade inte av sånt här. Trots sitt tuffa yttre var han inte ett dugg skapt för situationer som dessa. Och eftersom det inte verkade finnas någon i närheten kunde Dmitry inte hjälpa det utan fick släppa fram tårarna. Han lutade sig mot väggen och drog benen intill kroppen, försökte kontrollera sin andning som just nu inte alls ville fungera normalt. Dock rycktes han ur sin gråt när en dörr gick upp precis jämte honom och en bekant gestalt kom ut genom den.

"Ellis! I've-" Han blev tvungen att avbryta för att snörvla och torka bort lite tårar,ville såklart inte bli sedd såhär. "I've been looking for you."