|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 19:05:19 GMT
Dmitry försökte hålla sig samman, han hade ju hittat den han letat efter nu så kan kunde väl lugna ner sig lite? Tydligen tyckte inte hans kropp det utan att fortsatte sitta där och gråta, han såg säkert förjävligt ut och det var ju precis sån han inte ville att Ellis skulle se honom. När hans tårar blev torkad av den andre lyfte han snabbt sin hand och greppade nästan krampaktigt tag om Ellis hand, höll den hårt och drog honom lite närmare för att han skulle kunna höra vad han sa.
"We can't stay here" fick han fram med sin darrande röst. Långsamt blev hans andning lite mer kontrollerad och tårarna tystare. Den andres närvaro lugnade honom, att se honom leva och må bra gjorde att Dmitry tankar inte drunknade helt i bilderna från sina föräldrars död.
"They... They shot Sarajevos prince..." flämtade han med tårarna rinnande som små floder ner för hans kinder. "The war's comming, Ellis!" Han nästan skrek nu, paniken hade tagit över honom och han visste inte vad han skulle göra mer än att hårt hålla kvar om Ellis hand. Tankarna om sin egen död var svåra att greppa, och Dmitry började tänka på hur mycket han skulle missa i sitt liv. När han insåg vilket patetiskt liv han haft började han stressa över den korta tid han hade kvar, han kände ett behov av att uppleva mer. Blicken flackade lite över Ellis, mannen som de senaste veckorna lyckats locka fram lite nya känslor ur Dmitry. Skulle han aldrig få se om de kunde bli något mer? Han ville inte dö i ovetande.
"You need to run away with me, Ellis. Please" hulkade han, han behövde mer tid och han ville att Ellis skulle få det med. För tillfället fanns det inte många som Dmitry brydde sig om, han hade ingen kvar, vilket gjorde att Ellis plats i hans liv plötsligt blev väldigt viktig och förstorad. Även om Ellis hade många som betydde mer för honom än Dmitry gjorde, så såg det inte riktigt ut så för ryssen.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 19:33:16 GMT
När Dmitry tog tag i hans hand kunde Ellis inte förmå sig att göra något annat än att krama den tillbaka. Att se honom så var väldigt upprörande, särskilt eftersom han alltid verkat så säker och modig, som att inget kudde rubba honom. Men tydligen fanns det svagheter hos alla trots allt.
"What do you mean we can't stay here, of course-" Han log mot den andre, försökte lugna ned honom men när Dmitry väl spillde nyheten blev han alldeles stel och kall. Plötsligt kändes det som att han skulle spy. Men han behöll lugnet för den andres skull, även om han skrek inombords. Hans grepp om Dmitrys hand och hans axel hade hårdnat och i några sekunder förlorade han förmågan att säga något.
"Stay calm, Dmitry," mumlade han och försökte låta övertygande och lugn, som om han hade läget under kontroll. "Even so... we don't know. It'll take a week or more before we really know what's going to happen." Han gjorde sitt bästa men han märkte av hur hans röst darrade. Det sista han sa fick Ellis att också vilja gråta men han lät bli och la armarna om nacken på honom, panna mot panna.
"We can't run away, you know that," sa han tyst och grävde med fingertopparna i hans hår. "Where would we run? If there is truly a war coming, we need to get out there."
Även om det var frivilligt att gå med i militären så var det en väldigt stor press från samhället att man gjorde det. Det var propaganda i form av affischer och folk som stannade bak, hånades. Därför var det inte så lätt att bara fly från det.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 19:53:57 GMT
När Ellis kom så nära fick Dmitry mer eller mindre tvinga sig själv att gråta och snörvla och frusta, det var ju inte direkt särskilt hett att snora ner honom. Det som gjorde att Dmitry faktiskt kunde lugna ner sig var delvis det faktum att Ellis var så lugn, men mest var det nog att mannens skönhet var så slående. Den fick Dmitry att tänka på något annat för en stund, plus att det var ganska distraherande att ha sina läppar så pass nära någon annans. Det gav honom en ny kick och ett visst pirr i kroppen. Han behövde få veta hur det var att kyssa honom, innan Dmitry eller Ellis dog. Tanken på att förlora sin enda vän i huset var dock en skräckinjagande sak, något han inte visste on han skulle klara av.
"I don't know where we'd go, it doesn't matter... But I can't do it, Ellis. I'm not ready" snyftade han tyst med blicken fäst i underbutlerns blåa ögon. Fan, han var en sån skönhet att det skulle vara en skam för hela världen om hans hjärta inte fick slå längre.
"Please..? You're all I got" viskade han, även om det kanske inte var helt sant. Men paniken som pumpade i Dmitrys blod tillät honom inte att tänka ordentligt, allt han såg just nu var ju Ellis. Tillslut kunde han dock inte låta bli, han behövde trots allt ta chansen och kanske skulle det få Ellis att stanna? Dmitry greppade tag om tjänarens kläder utan att bry sig om ifall de blev skrynkliga. Han höll fast honom intill sig medan han vinklade sitt huvud en aning och pressade sina något särade läppar mot hans i en kyss. Han hade knipit ihop ögonen, som om han var rädd för att Ellis skulle slå honom.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 20:20:32 GMT
Dagen hade varit rätt normal för Terrence. Det var dock skönt att ingen av familjen var hemma, då kunde han slappna av lite mer, stämningen var inte lika spänd. Han hade kommit in i miljön mycket bättre nu även om relationen med de andra tjänarna kanske inte förändrats särskilt mycket. Han kände sig fortfarande sådär ovälkommen, kanske var det på grund av Dmitry. Stämningen mellan de båda var fortfarande spänd och eftersom svullnaden kring ryssens näsa inte lagt sig ned än blev han väl ständigt påmind om slaget som Terrence tilldelat honom.
Det var därför konstigt att mötas av synen av en helt förstörd Dmitry i korridoren. Han såg sig förvirrat omkring och gav Ellis en orolig blick. Vad kunde ha hänt som fick de båda att bryta ihop på det här sättet? Han backade bak till hörnet av korridoren och såg på de från avstånd, kunde tydligt se hur han störde eftersom de nu hade ansiktena tätt intill varann. Han bet sig nervöst i läppen och öppnade gång på gång munnen för att säga någonting men ville inte bli mött med samma hat som förut. Dock tyckte han att det var obehagligt att bara stå att se på från avstånd. Terrence backade runt hörnet och välte med flit ned en metallprydnad på golvet. Det klara ljudet ekade i korridoren och han ställde snabbt upp prydnaden innan han svängde runt hörnet, som en varning till dem.
Med samma förvirrade blick som förut såg han på de båda och vred frågande på huvudet.
"What's going on?"
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 20:39:07 GMT
"No one is ever ready to go out in war, but some... they have to," förklarade Ellis lågmält och försökte lugna ned sig själv genom att försöka lugna ned Dmitry. Hittills var det osäkert om det funkade. Hjärtat slog hårt och snabbt, han började svettas lätt och skaka. Allt han ville var att Dmitry skulle lugna ned sig och sluta gråta. Det gjorde Ellis bara med illa till mods och ängslig över situationen. Han visste inte riktigt vad han skulle, eller ens kunde svara på det som Dmitry sade därpå. Det överraskade honom samtidigt som det gladde honom, på ett sätt. Däremot tvingades han inte svara på det utan sekunden senare hade han den andres läppar mot sina. Hans hjärta började genast att slå snabbare men samtidigt var det lugnande på ett sätt. Han slöt ögonen och glömde för någon sekund bort nyheterna som gjort Dmitry till ett vrak. Det varade inte längre än så då ett ljud längre bort fick honom att hoppa till. Lite generat lutade han sig tillbaka, men satt kvar på golvet när Terrence kom fram till dem.
"It was one the radio recently... Franz Ferdinand was assassinated. A war is to be expected, my friend. I'm sorry." Han tittade sorgset på Terrence innan han vände blicken tillbaka på Dmitry innan han reste sig upp och försökte få upp den andre på fötter också.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 20:57:04 GMT
Terrences ansikte blev likblekt när han hörde orden som kom ut ur Ellis mun. Han fick den salta smaken av vatten i munnen igen. Han var nästan övertygad om att det var vatten den här gången, eller ännu värre, blod. Smaken var så övertygande att han var tvungen att dra tungan längs taket av munnen, ingenting, såklart. Han vände ned blicken i golvet och förblev tyst.
Reaktionen som Terrence hade var nog motsatsen till Dmitrys. Han såg på utsidan rätt lugn ut, förutom hans bleka ansikte. Andningen behöll han normal, inte ens en klump hade bildats i halsen. Så som det brukade göra när gråten var på väg. Han hade oroat sig så mycket på nätterna så nu när smällen kom kändes det nästan overkligt.
Ett skratt undkom hans läppar och han satte handen för munnen för att inte skratta mera. Galenskapen knackade på, det visste han. I det här ögonblicket kändes det som om ingenting spelade någon roll. Varför skulle det ens? Vad var meningen med deras fjuttiga liv, var det ens någon som brydde sig? Terrence hade i alla fall för tillfället slutat bry sig och tände en cigarett, eller tja, en joint. Han drog in den lugnande röken och vinklade upp ansiktet för att inte blåsa den söta röken mot sina kamrater.
"Fuck me sideways", mumlade han lågt och tog ännu ett nytt bloss av sin drog.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 21:10:19 GMT
Dmitry kände sig gör någon sekund helt lugn igen, som att han faktiskt skulle hinna uppleva något innan han dog i kriget. Men när mannens läppar försvann nästan lika fort som de kommit vällde känslorna över honom igen. Själv hade han inte hört ljudet men när Ellis började prata med någon vred han snabbt på huvudet och fick syn på Terrence.
"Are you kidding me?" mumlade han lågt för sig själv. Den mannen var den sista han ville se just nu, och hade han inte dykt upp var chansen stor att Dmitry hade fått vara i sin fantasivärld med Ellis några sekunder till. Han tog ett djupt andetag och försökte att inte börja gråta ännu mer igen, han ville ju inte visa sig såhär svag inför Terrence. Speciellt inte när de andra två tjänarna verkade så pass lugna, det fick det såklart att se ut som att han överdrev.
Han snörvlade till och tog sig långsamt upp på sina skakiga ben igen, med hjälp av Ellis. Dmirty kunde dock inte stå själv utan höll ena handen ganska hårt om Ellis axel för att kunna hålla balansen. Hade han inte just fått veta att det säkert skulle bli ett krig hade han kanske sagt något taskigt till Terrence, som vanligt, men just nu varken orkade han eller brydde sig. Skulle han dö kunde han ju göra det med lite heder i behåll. Och med dem tankarna på hjärnan höll han tyst om cigaretten, som inte direkt var tillåten att ha här.
Dmitrys första chockvåg hade lagt sig och han hade börjat lugna sig, mycket tack vare Ellis. Blicken gled lite snabbt över honom och han påminde sig ständigt om det lugnet han känt alldeles nyss när mannen varit så nära. Just nu var Ellis hans sköld, någon att ställa sig bakom när det blåste. Och även om Ellis var väldigt rättvis och inte tog någons parti så tyckte ändå Dmitry att mannen på något sätt försvarade honom, eller hjälpte honom iallafall. Han önskade att han skulle hinna återgälda allt Ellis gjort för honom innan kriget skulle sluka dem, men chansen var väl ganska liten.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 21:27:52 GMT
När dem väl kommit upp på fötterna kände Ellis nästan att han skulle falla ihop igen. Han var yr och hans ben skakade. Han sneglade åt Terrences håll och noterade att han hanterade situationen på ett annat sätt. Eller kanske var det som det var för Ellis; lugnet innan stormen. Han kände hur tårarna kom närmre och närmre men han fortsatte att envist tränga bort dem, fokusera på att hålla de andra två lugna.
"You okay, Terrence?" frågade han efter att han skrattat, av alla saker, och tittade försiktigt upp mot den andres ansikte med en sammanbiten min. Han öppnade munnen för att säga till den andre att rökning inomhus var förbjudet där men stängde den lika snabbt. Det spelade väl ingen roll längre. Han kastade en blick mot Dmitry, la en stöttande arm om hans rygg och drog ett djupt andetag.
"Anyone up for a drink? My treat."
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 21:41:02 GMT
Ett lugn spred sig genom Terrences kropp och han fick ett mer avslappnat uttryck på ansiktet. Jointen fick hans muskler att slappna av och färgen kom tillslut tillbaka till hans ansikte.
"I'm perfect", sa han med sarkastisk röst och log ett halvhjärtat leende mot sin kamrat. Dmitry såg dock ut att behöva jointen mer än han själv och han gick försiktigt fram mot ryssen.
"You look like you need some", hans hand var utsträckt mot den andre och han nickade uppmuntrande mot den rykande pinnen. Terrence misstänkte att ingen annan än han rökte på i huset men att prova något nytt kanske var det bästa för de båda i det här läget.
"Something strong then? Getting plastered seems like a good option don't you think?". Han var helt klart borta nu, high as a kite. Men det lugnade honom och det kanske ändå var för det bästa.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 22:03:16 GMT
Ellis rynkade lite på näsan när han kände en familjär lukt sprida sig i korridoren. Irriterat tittade han åt Terrences håll och suckade.
"Are you for real, Terrence?" Han höjde ögonbrynen mot honom men orkade inte bråka. Istället nickade han och försvann en kort stund för att hämta sin rock.
"Something strong indeed," sa han och rynkade pannan, som om det var uppenbart. Särskilt i situationen som dem befann sig i. I förbifarten gav han Terrence en lätt klapp på kinden för att väcka honom innan han tog ledningen nedför korridoren. Han hade inte mycket pengar då han skickat det mesta till sin familj. Dock skulle det knappast spela stor roll om några veckor då han med stor sannolikhet skulle vara död. Han såg sig snabbt över axeln för att se så båda hängde med innan han gick ut genom dörren och ut på vägen mot stan.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 22:20:33 GMT
Att bli bjuden på en drink tänkte han definitivt inte neka så han nickade bara, tänkte att det nog skulle hjälpa mot ångesten han kände. Dock blev han också erbjuden Terrence cigarett, något som fick honom att rynka pannan lite förvånat. Tänkte först slänga ur sig någon kommentar om att den säkert var förgiftad, men höll tyst när han insåg att hela cigaretten egentligen var gift. Han kunde känna på doften att det inte direkt var vad du kunde köpa i närmaste affär, men han tog den ändå efter att ha gett Terrence ett svagt leende.
"Thanks" fick han lågt ur sig med en krasslig röst innan han placerade jointen mellan läpparna(🍆). Han hade rökt något liknande när han fått åka på fartyget mellan Ryssland och England, sjömännen hade inte direkt haft något annat att bjuda på. Men det var ett tag sen nu så när Dmitry tog in ett bloss var han ändå lite ovan och gjorde en grimas.
"Damn, that's quite something..." sluddrade han med ett flin och gav ifrån sig ett lågt hostande. Han nöjde sig dock inte utan tog ett bloss till innan han räckte tillbaka pinnen till mannen som delat ut den. Lugnet spred sig ganska snabbt i honom och han började slappna av.
Dmitry följde efter Ellis, svepte sin läderkappa omkring axlarna innan han tog sig ut. Han såg upp mot himmelen och andades in ett djupt andetag, den klara luften gjorde genast att han piggnade till igen efter jointens styrka.
"Where are we going?" undrade han medan han något vingligt gick över kullerstenen in mot den lite tätare staden.
|
|
