|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 6:59:45 GMT
En djupare rodnad spred sig över Terrences ansikte och han vände ned huvudet mot trädgården under dem i hopp om att Ellis inte skulle märka något.
"Thanks", sa han lågt med nervös röst. Det här var något helt nytt, att bli berömd för musiken han skapade. Han skulle aldrig kunnat tänka sig att folk skulle uppskatta det, varför visste han inte riktigt.
När Ellis cigarett var halvt slut började Terrence gräva i sina fickor. Han utbrast ett lågt "yes!" och fiskade upp en av sina egna cigaretter ur innerfickan. En starkare rök fyllde snart luften runt balkongen. Den var lite sötare, annorlunda från den vanliga tobaken. Man kan nog gott säga att den liknade gräs mer än tobak.
"What do you think of the tension in the world right now?", sa han för att byta ämne till något helt annat, kanske inte mindre obekvämt dock.
"I sense that something is coming, something big. Something that keeps me awake at night".
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 11:38:31 GMT
Ellis blundade och andades in den friska luften som alltid uppstod efter att det hade regnat. Dock kände han av en till lukt, vagt bekant. Han öppnade ögonen igen och flackade lite lätt med blicken tills han fick reda på källan. Såklart. När Terrence tog upp tillvaron i världen fick han genast en liten bekymrad rynka i pannan. Detta hade oroat honom under en längre tid nu men han hade aldrig haft någon att prata med det om.
"Quite uneasy, wouldn't you say?" sa han lågmält och lät blicken leta sig ut i trädgården igen. Där var det så fridfullt att det vore svårt att tänka sig det som var påväg att hända i världen. Men det man mest oroade sig över var Tysklands flottmakt.
"A war, you mean?" Ellis lyfte ena ögonbrynet och gav Terrence en nervös blick. Han ville egentligen varken säga eller höra det högt. Ett krig skulle innebära att dem alla skulle behöva tvingas i uniformer och dö på fronten, förmodligen. En makaber tanke.
"I believe so too, to be honest. It's very likely coming soon as well. I just don't think I'm ever gonna be ready for it." I den sista meningen sänkte han rösten ytterligare. Han hade tänkt på det ofta men aldrig riktigt funnit det rimligt att han skulle klara sig särskilt länge i en väpnad konflikt.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 13:16:45 GMT
Terrence hoppade upp på räcket bredvid Ellis och fick gripa tag i hans axel när han var nära på att tappa balansen. Han gav honom en ursäktande blick och tog ett nytt bloss. Det starka nikotinet gick som en lugnande våg genom hans kropp och han räckte över pinnen till underbutlern i en vänlig gest.
"I'm not quite sure. I don't want to think about it like a war, because that scares me, alot". Han sa det med tyst röst och mötte Ellis blick för några sekunder. Spänningen i världen nu kunde brytas när som helt. De väntade bara på ett startskott, ironiskt nog var det också det som skulle dra igång det hela.
"Will anyone be ready?", undrade han och bet sig löst i läppen, ville inte ens tänka på vad som kunde hända. Det kunde gå så snabbt, imorgon, om en vecka, ingen visste.
"I don't know if I could kill someone. But I guess that if I really had to I would, wouldn't you?".
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 13:32:54 GMT
Lite överraskat fick Ellis snabbt gripa tag i räcket så de båda inte föll ned. Det var en bra bit ned till marken med endast ett par små buskar som hade kunnat dämpa fallet. Han hade nästan inte hunnit men eftersom inget hänt, ryckte han bara på axlarna. Han tog emot cigaretten och tog ett djupt bloss eftersom han glömt att det var en starkare variant. Han rynkade pannan när effekten slog till och räckte snabbt över den till Terrence igen.
"Oh Jesus," mumlade han tyst när yrseln började slå till. Dock gjorde han sitt bästa att fortsätta konversationen dem var mitt uppe i.
"The old men at the top that sends their young out to die are ready, they have always been." Lite sorgset tvingade han fram ett leende och suckade kort.
Det var trots dem; Terrence, Benjamin, Dmitry och Ellis själv som skulle ut, snart nog när tiden var inne. Ellis drog en hand genom sitt hår och blinkade några gånger. Det var en ganska udda fråga att ställa tyckte han men relevant ändå. Han tog några sekunder på sig innan han långsamt öppnade munnen för att svara på frågan.
"If it meant saving my friends... then yeah, absolutely," sa han med en stadig ton och tittade på den andre.
"Would that be an excuse enough? To take someones' life, I mean."
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 14:02:55 GMT
Terrence höll grep tag i Ellis igen när det såg ut som om han inte kunde klara av den starka cigaretten. Han skrattade till och skakade på huvudet, placerade den i mungipan där den fastnade i läppen.
Skrattet försvann dock ganska snabbt när han började tänka på kriget. Det var någonting han tänkte på varje kväll. Det gick inte att få ur huvudet. Han var i sina piggaste år just och skulle självklart bli inkallad till fronten. Tanken gjorde honom illamående.
Han mötte Ellis blick igen. Den andres ögon var så snälla, så oskyldiga.
"I would kill to protect myself. If I had too. Otherwise just aim for the legs or something...", han hade gett allting alldeles för mycket åtanke. Tänkt på det i flera veckor nu. Varje kväll, varje natt. Hur kändes det att ta någon annans liv? Att se själen försvinna ur deras ögon. När tankarna slog honom hårdnade handen om Ellis axel. Han blev yr, illamående och lade sin lediga hand över pannan.
"Makes me sick to just think about it".
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 14:23:56 GMT
Ellis lade en knuten näve för munnen och hostade till och gav sedan Terrence en tacksam blick samtidigt som han försökte ignorera att han blev skrattad åt. Han försökte få fotfäste på golvet men hade helt enkelt inte tillräckligt långa ben för det. Många hade ofta pekat ut hans "under medel" längd men det hade aldrig riktigt stört honom förrän möjligtvis nu när hans balans började bli en hälsorisk.
"I guess I would as well," började han lite tveksamt. Han hade aldrig riktigt tänkt på det förut, allt han hade brytt sig om var att tänka över hur han skulle hjälpa sina kamrater, hålla dem säkra och vid liv så länge han var kapabel till. Han flätade sina händer med varandra och lät dem vila i knäet medan han dinglade med fötterna. När greppet om hans axel började kännas av mer, vände han en undrande blick mot Terrence.
"You alright there, Terrence?" frågade han och lade en stöttande hand om hans rygg.
"If you feel sick we can go inside if you'd like." Han tittade lite oroligt på sin kollega och drog på munnen. "Try not to think too much about it. The war is yet to come, yeah?"
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 20:40:18 GMT
Terrences störta rädsla var att inte hinna säga hejdå sin familj, sin syster. Att han skulle bli tvingad att åka iväg utan att säga till. Vad skulle hända om han dog och hon trodde att han fortfarande var på Edworth? Skulle han bara bli ett annat namn på listan? En annan grav?
Tankarna vimlade runt som vågor och han kände sig sjösjuk. Terrence nickade åt förslaget och hoppade ned från räcket. Han ville inte visa sig såhär svag men han kunde inte alltid hålla sig stark. När tankarna tog över fanns det inget annat att greppa om. Rädslan var för stor.
"It's late.. Maybe we should just go to sleep", sa han med handen fortfarande över pannan.
Ellis hand på sin rygg kändes bekväm, behaglig. Som den hörde hemma där. Han vände upp blicken mot den andre och bara såg på honom med en blick som sa att han verkligen hade tillit till den andre.
"Thank you", sa han sedan lågt och öppnade balkongdörren.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 20:59:37 GMT
När de satt där och funderade över sina öden kom Ellis på att tänka på sitt eget småsyskon han mer eller mindre lämnat i sin hemstad. Det hade varit ganska kyligt av honom men han hade aldrig kunnat stanna där längre. Han var väl 18 vid det här laget och det gjorde ont i honom att tänka sig Christopher, som han hette, gå ut i krig. Särskilt eftersom han inte haft någon kontakt med honom sedan han gav sig av. Dock kunde Ellis inte föreställa sig hur Terrence mådde över sin syster. De var ju trots allt väldigt nära, utifrån det lilla som han visste om deras relation.
"Certainly. Let me follow you back to your room," sa han eftersom han fortfarande hade ansvaret att se till att familjen kom till sängs ordentligt och dylikt.
"Of course. You can always come to me if there is anything troubling you, alright?" Han gav Terrence ett varmt, genuint litet leende och gick efter honom in i värmen, fortfarande handen placerad mot hans rygg. Han kände att den andre behövde lite närhet.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 21:13:48 GMT
Värmen innefrån var välkomnande. Det kändes tryggt att omslutas av den. Som en varm kram. Han längtade till sin säng. Dock ville han inte sova. Om han somnade skulle han vakna till arbete, här var varje ledig timme värt guld. Dock var han trött, jävligt trött. Så mycket hade hänt på en dag.
Han gav pianot en längtande blick men gnuggade sig sedan i ögonen och fimpade sin cigarett mot en servett från sin ficka, den fick han väl slänga på sitt rum senare.
> fortsättning Sovsalar
|
|
