|
Post by N. on Jul 15, 2016 12:22:12 GMT
Utanför Edworth Manor.
|
|
|
Post by N. on Jul 25, 2016 7:34:23 GMT
Vädret ute var inte direkt mysigt. Regnet stod i backen och skapade vattenpölar djupa nog att begrava en hel fot i vatten. Det lilla taket som Terrence tidigare spanat in var inte så skyddande som han trott. Missnöjt tryckte han sig mot väggen och tände cigaretten med en tändsticka. Men som tur var skulle han ändå gå upp till sitt rum efteråt. Han hade redan bytt Daniel Edens vardagskläder till sovkläder och det fanns nu ingenting mer att göra för familjen som andre-tjänare. Han såg fram emot en lång lässtund, kanske plocka lite på strängarna till sitt instrument.
Terrence drog ett djupt bloss av sin cigarett och höll kvar röken lite i lungorna innan han släppte ut den genom munnen med huvudet bakåtlutat. Det han rökte var ganska starkt, egenrullat, det var så han gillade det. Till sin lycka hade han hittat sin favorit tobak i en liten butik i staden utanför Edworth Manor. Den hade kostat honom ganska mycket men tobak var något som Terrence ändå prioriterade ganska högt.
Efter att ha tagit sitt bloss räckte han fram pinnen till Benji och granskade hans ansikte. Mannen var väldigt lik ett litet osäkert barn och Terrence kom i sitt huvud fram till att "pojke" var ett bättre uttryck än "man" för den andre. Han kände igen osäkerheten i sig själv. Benjamin hade säkert inte haft det särskilt bra hemma, det såg man på hans blick. Alltid rädd för vad andra kan tycka.
"Watch out it's pretty strong, but it sure is scrummy", han flinade smått och slöt ögonen för att kunna känna hur nikotinet sprida sig genom kroppen. "So, Benjamin, what do you think of Edworth Manor?"
|
|
|
Post by kevuttsan on Jul 25, 2016 9:44:21 GMT
Precis som Terrence så tryckte även Benjamin upp sig mot väggen när de väl kommit ut. Kämpade tappert för att undvika regnet men det var uppenbart att moder natur hade övertaget. Han kunde inte precis göra så mycket mer än att försöka skydda sig själv, men det var rätt så lönlöst då han blev blöt nästan genast. Kunde i alla fall glädja sig med att det var fritt fram att gå till sitt rum och värma sig i sängkläderna efter rökpausen. Såg nästan redan fram emot det då han var ganska frysen av sig och snabbt blev kall av regnet som nu kylde honom. Tyckte ändå det var ganska trivsamt eftersom han föredrog att umgås såhär bara två och två. Fann sig därför snabbt i regnet eftersom han åtminstone kunde slappna av mer än han gjort tidigare i matsalen.
Blicken riktades åter mot Terrence, betraktade honom när han drog ett bloss - vilket han måste säga var en syn i sig. Att röka var väl i sig ingenting sexigt eller attraktivt, men bara sättet han stod och gjorde det på... Nej. Han samlade sig snabbt. Intalade sig själv att han bara kände sig ensam eller någonting och att han skulle reagera exakt lika vem som än gjorde det. Viss sanning fanns det nog till och med i det eftersom han ofta kom på sig själv med att fantisera om hur kärlek kändes - blev dock mer och mer övertygad om att kärlek bara var en myt. Men dessutom kände han sig så konstigt nära Terrence just nu enbart för att de fått någonting att bonda över, och det bidrog väl bara till det korta ögonblicket av attrahering. Kunde tack och lov snabbt distrahera de löjliga tankarna som han skämdes över när han blev erbjuden cancerkvisten som Terrence nyss blossat på. Nickade till varningen och tog emot cigaretten. Råkade ta ett alldeles för djupt bloss innan han hann tänka sig för. Var ju van vid ganska mild tobak och till och med det rökte han inte speciellt ofta längre. Blev därför snabbt ganska överväldigad av nikotinet som var snabbt med att sätta hans motorik ur balans. Fann det dock skruvat skönt att känna sig så knäsvag och borta, så försiktigt smög han åt sig ännu ett bloss, denna gång ett mindre sådant. Räckte sedan tillbaka kvisten till Terrence. "Well, that was certainly something..." Han flinade smått, försiktigt. Fick ta mer stöd mot väggen för att känna sig säkrare medan nikotinet fick huvudet att snurra.
"Oh, Edworth Manor..." Han fick bli tyst ett tag och fundera. Vad skulle han säga? Vad tyckte han ens? Visste inte vart han skulle börja fundera, det fanns så många tankar kring ämnet. "Actually really enjoy it here. It's a wonderful place, and his lordship was indeed very generous to let me come here despite my lack of experience. And well... I do like my job as well. I know most of the men here are reaching for promotions, but I'm not sure that's what I want. I'm more comfortable being bossed around I guess" han ryckte på axlarna, men som så ofta spred sig snabbt en svag rodnad över hans ansikte när han insåg att han börjat svamla alldeles för mycket. Hade en hemsk tendens till att göra det när han kände sig bekväm. "So what about you? Do you like it here?"
|
|
|
Post by N. on Jul 25, 2016 14:28:31 GMT
Ett roat leende smög sig svagt fram på Terrences läppar när han insåg att nikotinet förmodligen varit för starkt för Benjamin. Själv hade han inte haft något val när han börjat röka. Den starka tobaken var allt som hans vänner hade att erbjuda och eftersom Terrence själv inte hade några pengar så fick det bli som det blev. När han på senare år började jobba och kunde köpa egna fanns det inte ens på kartan att köpa svaga cigaretter. Varje cigarett var ändå någon slags nostalgi tillbaka till hans barndomsvänner. De hjälpte honom att ta sig genom vardagen och utan rökpauserna i skogen skulle han aldrig klarat att psykiskt överleva miljön hemma. Han hade alltid varit nära att glida ned i en depression men hans vänner hade tagit upp honom till ytan igen, fått honom att andas, att trampa vatten.
Terrence kunde inte låta bli att skratta lite när Benjamin fick luta sig mot väggen av nikotinet. Skrattet hade en underton av hån, men han hoppades att den andre inte skulle ta illa upp. "Bob's your uncle" sa han under skrattet och tog emot sin cigarett igen, drog ännu ett djupt bloss så att kinderna åkte in i inandningen.
Sedan skakade han bara på huvudet och ryckte på axlarna. "It's a nice job, I haven't been here for very long so I don't really know yet. But it sure is a competition to work here. I'd like a higher position, just so I don't have to deal with dishes the whole day because that's what I've been doing all my life", han snörpte på munnen och rullade cigaretten mellan fingrarna med blicken fäst på den lilla glödande änden. "But ain't no rest for the poor, am I right?"
|
|
|
Post by kevuttsan on Jul 28, 2016 11:27:24 GMT
Nästan förnedrad av att den andre tycktes skratta åt honom sänkte han blicken i backen. Skulle aldrig ha tagit emot cigaretten. Skulle inte ha följt med ut heller för den delen. Hade ju vetat redan innan att han skulle lyckas göra någonting opassande, skämma bort sig. Och herrejösses som han nu skämdes, hatade att bli skrattad åt. Hade hemska minnen från sin barndom när andra barn alltid skrattat åt honom för att han var som han var. Tålde än idag inte tanken av att någon skulle skratta åt honom, inte ens med honom var han bekväm med när folk skrattade. Det dröjde därför flera minuter av återhämtning innan han ens vågade snegla upp på Terrence. Föll bara sådär in i en undergiven rang, såg sig själv som lägre än honom även om han själv varit på gården längre. Terrence hade ändå ambitioner, självförtroende, mod... Allt som Benjamin inte hade. Tyckte sig därför inte ha ett övertag alls.
"Yeah..." Han nickade tyst, drog på munnen. Ville nu helst bara springa därifrån, som en skamsen hund med svansen mellan benen. Skulle dock aldrig våga ta det första steget och bara lämna platsen, utan stod kvar. Sjönk ihop betydligt med axlarna och skrapade avledande med skon mot den leriga marken som regnet skapat. "You're right" avslutade han sin mening och fick upp ett kortvarigt leende på läpparna. Suckade mentalt åt sig själv. Det var inte klokt hur ynklig han var. Det var inte konstigt att han aldrig varit särskilt bra på att skaffa vänner. Ingen tyckte om en sådan passiv person som han förvandlats till. Ville ju egentligen inte vara såhär. Var hellre mer som Dmitry, även om han tyckte att mannens självförtroende var lite väl mycket. Men hellre det än vad Benjamin var. För vad var han egentligen? Ingenting. Han var lika synlig som dammkornen som cirkulerade i luften. Det var sorgligt. Han var så tyst och genomskinlig att helt ärligt ingen skulle tänka två gången när han dog. Det var en skrämmande tanke, men kanske var det ändå bäst så. Då skulle han inte lämna speciellt mycket sorg efter sig i alla fall. Men vad var då meningen med att fortsätta leva? Om han ändå alltid skulle förbli ingenting.
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 14:02:42 GMT
Med sina nu något darriga fingrar tog Dmitry upp sitt paket cigaretter och tände på en. Han drog in ett djupt bloss och lugnade genast ner sig, eller han inbillade sig det iallafall. Han började bli rädd för att han skulle börja uppleva det han gjorde i Ryssland när hans föräldrar dött. En av anledningarna till att han flytt från det landet var för att slippa de ångestattacker han fick när han tänkte på vad han sett. Dock så fick tankarna på krig honom genast att börja tänka på sin döda familj och den där ångesten kom tillbaka, som en gammal vän som aldrig riktigt velat släppa taget om honom.
Dmitry blåste stressat ut röken och blev lite förvånad när han såg att Ellis följt efter honom ut. Han stod och trampade lite med sina fötter, försökte få tankarna på något annat, men när Ellis rörde vid honom och frågade om han var okej så kom tankarna tillbaka igen. Han gav ifrån sig ett glädjelöst skratt, som säkert lät aningens galet, innan han såg upp på mannen igen.
"I'm alright. I just started thinking too much" förklarade han snabbt innan han satte cancerpinnen i munnen igen och tog ett nytt bloss.
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 14:15:47 GMT
Ellis vacklade till efter att nästan ramlat över sina egna fötter när han gick ut. Lite diskret stoppade han ned skosnörena i skon och klappade Dmitry lätt på axeln med handen. "Sorry, I should have kept my mouth shut," sa han och tände en egen cigarett. Det blev ofta en social grej, hade han märkt. Däremot hade han börjat röka mer och mer de senaste månaderna och han visste varför. Stress, rädsla och ångest som blivit hans tre nya bästisar på en ganska kort tid. "Just tell me if I'm being a bother, I can leave if you'd fancy some alone time," sa han och svor lågt när han brände sig på glöden på cigaretten. Han sög lite på fingret och viftade med det i luften en stund innan han körde ner handen i fickan. Trots kaffet kände han sig fortfarande trött. Inte sömnig men fysiskt utmattad.
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 14:39:22 GMT
Den andres ursäktande ord fick tillslut Dmitry att sucka och han skakade på huvudet.
"Ofcourse you're not a bother" sa han bestämt för att få den andre att sluta prata som om han var i vägen eller gjorde något fel. Dmitry tänkte på vad han sagt till Ellis tidigare och såg ner på marken en stund. Han vände dock snabbt upp huvudet när den andre svor, rynkade pannan lite medan han försökte förstå vad som hänt. Tillslut stod han bara och flinade lite åt att hans sjuksköterska råkat skada sig. Han drog upp tuben med salva och höll ut den mot honom med en road min.
"Look... I'm really sorry about what I said earlier. I'm just not used to people caring about me and I don't know how to react. I hope I didn't hurt you when I grabbed you? Because that was definitly not my intention" rann det ur honom tillslut då han själv fortfarande tyckte att det fanns någon sorts stel stämning mellan dem. Nu när han börjat tänka på dina föräldrar började han förstå varför han blivit så irriterad på Ellis sätt att bry sig. Han hade blivit rädd för att någon skulle lyckas dra fram hans riktiga sidor och att dem skulle få ångesten att komma tillbaka och tvinga honom fly igen.
Dmitry tog ett sista bloss innan han släppte ner cigaretten på marken och krossade den under sin skosula. När han lyfte bort foten igen studerade han ganska intensivt hur den glöden som var kvar långsamt slocknade och lämnade väldigt små, tunna rökpelare efter sig.
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 15:01:31 GMT
Ellis viftade med handen när Dmitry höll fram tuben med salva till honom. Det var alldeles för ironiskt för att han skulle ta emot det. "Don't you mock me," sa han irriterat men kunde inte låta bli att skratta till efteråt. Ett genuint som han inte gjort på länge. Han vände undan huvudet lite och log brett för sig själv. Vilken knasig situation. Däremot fick han tillbaka sin mask när Dmitry tog upp deras senaste konflikt. "No, it's fine," sa han och skakade på huvudet. Egentligen ljög han, han var lite öm efteråt men det skulle inte tjäna något på att berätta det så han höll tyst. Likaså som Dmitry kunde han känna av att andan mellan dem var inte riktigt som den brukade. Den var spänd och svår. Sedan kände de inte varandra särskilt bra, trots de arbetat tillsammans ett bra tag. "I just hope we can... get along from now on, yeah?" Han log vänligt mot den längre och la sin hand på hans axel. Han tog dock bort den några sekunder efteråt, kanske uppskattade han fortfarande inte att Ellis kom alldeles för nära.
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 7, 2016 15:34:21 GMT
Dmitry nickade kort när mannen sa att hans ansikte var okej, trots att han inte riktigt visste om han trodde på det. Men han tänkte inte älta det mer än nödvändigt, till skillnad från Terrence så hade han ju inte lyckats framkalla några märken på någons ansikte.
"I hope we can do more than just get along" sade han med en lugn ton och log lite snett tillbaka mot Ellis. Han hade dock ingen flirtande i rösten utan hade mest tänkt att de kunde ha en mer vänskaplig relation. Efter att ha jobbat med någon så länge som de hade gjort var det väl ändå meningen att man skulle kunna göra mer än bara hålla sams, eller? Dmitry kunde väl inte direkt säga att han kände Ellis, men han kunde inte heller säga att han var så okänd som Benjamin och Terrence var för honom. Dmitry hade alltid tyckt att Ellis verkade vara trevlig och framförallt omtänksam, han beundrade även hans sätt att hålla sig lugn och samlad när Dmitry slängt kommentarer på honom. Sen kunde man såklart inte bortse från det faktum att tjänaren såg bra ut, något som Dmitry snappat upp redan första dagen de mötts.
När Ellis hand låg på hans axel och sen ganska snabbt togs bort igen började han att flina lite svagt för sig själv, tydligen hade han trots allt lämnat lite spår när han skrikit på honom tidigare. "We should get back to work. I heard that the family was going out hunting today so I should probably help sir Daniel get in the right clothing."
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 15:58:02 GMT
"Yeah... so do I," sa Ellis och log svagt för sig själv då han hade blicken i golvet. Han uppskattade att isen mellan dem långsamt började smälta och han var glad att han tagit tag i det och inte låtit Dmitry komma undan tidigare. Förhoppningsvis var gårdagens kalabalik även bortglömd. Han hade händerna i fickorna och gungade lite på fötterna medan han andades in den friska luften utomhus. Såhär års kunde det bli väldigt varmt inomhus så det var alltid skönt att få svalkas. Ellis ville egentligen stå kvar längre, inte nödvändigtvis prata utan bara finnas, men han visste att Dmitry hade rätt. Arbetsuppgifterna gjorde inte sig själva trots allt. "Taking on the butler's job, eh? Well thank you, it's been quite stressful since he left." Han log trött och vinglade lite på stället. "Anyway, see you." Han lyfte handen i en hälsning och försvann sedan in i huset igen för att sätta igång med sina arbetsuppgifter. Bland annat hade lorden bett honom hjälpa till med massa pappersarbete medan han var ute och jagade.
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 22:29:54 GMT
Terrence hade inte direkt någon snygg jacka. Det var bara en simpel, brun rock som han fått av sin mamma i 17 års present. Hon hade köpt den i några storlekar för stort så att han skulle kunna ha den några år. Den var vid det här laget sliten och han hade behövt sytt den flera gånger, lappar satt här och var på insidan och en ficka var så pass sönder att den inte ens gick att använda längre.
Han gick med släpande steg efter de andra och såg sig trött omkring på omgivningen. Som om ingenting hade hänt skrattade han förstrött åt en anka som gick vid vägkanten. Dess vaggande gång fann han väldigt underhållande och för stunden kändes kriget väldigt, väldigt långt borta. "Can't we go to a place that isn't packed with depressed laddies, I just want some plain drinking with you guys", han blinkade till lite och fick hålla i sig i Dmitrys arm för att inte sväva bort helt.
|
|