|
|
Övrigt
Jul 15, 2016 12:24:50 GMT
Post by N. on Jul 15, 2016 12:24:50 GMT
Övriga rum / platser.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 5, 2016 12:30:25 GMT
Tillslut hittade Dmitry andre-betjänten i matsalen. Han gick med bestämda steg fram emot honom för att visa att han inte skulle kunna smita bort från honom den här gången.
"I told you we needed to talk" sa han med en besviken ton och lade en hand på Benjis axel. Han såg sig omkring lite snabbt men eftersom det inte verkade vara någon annan i närheten tyckte Dmitry att de lika gärna kunde ta diskussionen där de var, så att mannen inte skulle lyckas smita medan de flyttade på sig.
"I know what you did, Benjamin. I heard you and Terrence the other day and you're fucking lucky that he didn't beat you up for stealing that thing. He might be too shy to tell the lord what you've done, but I'm not and we're going to him right now" väste han med irritation i rösten och tog ett hårt tag om Benjamins handled för att mer eller mindre dra honom genom huset bort till Lordens rum där han antagligen befann sig, eftersom han hade sitt kontor på samma ställe.
"When we get there you'll tell him that you stole from him, and you better have a good explanation or you won't stay here" förklarade han argt innan han stannade framför lordens dörr och knackade på. Anledningen till att han överlämnade Benji på det här sättet var för att han själv ville ta åt sig äran för att ha fångat tjuven, han ville ju väldigt gärna visa sig värdig för att få bli butler.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 8:26:53 GMT
Hela världen tycktes stanna, som om tid och rum inte längre existerade. Det var nästan så att en lång ramsa svordomar flög av hans läppar när hjärtat exploderade i bröstet. Helvete. Han kunde höra den snabba pulsen slå tydligt genom hela kroppen, det liksom pulserade i öronen. Hans farhågor slog in, inom loppet på några sekunder hade Dmitry kommit och slagit sönder all hopp om att det bara varit paranoia. Han påstod att han visste. Egentligen gjorde han ju inte det, hade fått allt om bakfoten men det skulle han aldrig få veta. Inte från Benjamins håll och förmodligen inte Terrence håll heller. Varför skulle han erkänna liksom? Han skulle bara förlora på det, och han kunde inte klandra den andra mannen för att knipa käft, det skulle vem som helst gjort. I alla fall när det handlade om ett jobb som detta.
Benjamin svalde hårt när de väl stod framför dörren till lorden. Hade ännu inte lyckats få fram ett enda ord, kände sig alldeles stel och paralyserad av rädsla. Fattade ju själv att lorden skulle bli minst sagt förbannad, och om han inte fick sparken skulle han få ett ordentligt straff. Tanken fick honom att rysa, hade hört rykten om lordens skrämmande straff vilket bara det fick honom att börja kallsvettas.
Hade han blivit stum eller? Hur mycket han än försökte gick det inte att få fram ett pip, som om stämbanden lagt av. Det enda lätet som kom ifrån honom var ett desperat, men ack så skakigt, andetag när han försökte samla sig. Nu var det kört, det visste han lika väl som Dmitry.
När dörren öppnades av lorden sjönk hans hjärta ner i golvet, klumpen i magen blev till ett klot och gråten började i farlig fart att byggas upp bakom ögonlocken och i halsen. Fan, fan, fan. Han fick inte börja gråta, inte nu.
"Yes?" Lordens ögonbryn höjdes, såg på dem båda. Men blicken fokuserades snabbt på Dmitry då det var han som höll i Benjamin som om han var ett olydigt barn.
En kort förklaring senare fick Dmitry ett genuint tack av lorden innan Benjamin tvingades in i rummet med lorden. Och det som hände därefter var något av det värsta han varit med om. Det skulle förmodligen spöka i hans drömmar flera årtionden framöver.
"Do you wish to explain yourself?" Den hårda, kalla rösten skar genom luften och kom som ett slag i magen. Var åtminstone nog för att Benjamin skulle kunna förmå sig att prata igen.
"N-no, sir... I am terribly sorry this, eh, h-happened" han stammade ynkligt fram en mesig ursäkt, kunde inte ens tänka klart på grund av det skenande hjärtat och orkanen som uppstått i huvudet på honom.
Lorden började sedan att skälla ut honom, riktigt ordentligt, var noggrann med att använda rikligt med skällsord och tycktes inte blinka en enda gång. Sedan hände det. Benjamin skulle få sitt straff. Blev nedtvingad på knä, fick se hur lorden drog ner alla kläder som tidigare täckt hans underliv. Det var inte en trevlig syn, än mindre en trevlig känsla. Och i samma sekund som Benjamins mun våldgästades av lordens styva mansdom gick droppen och tårarna började okontrollerat att rinna över Benjamins illröda kinder. Men han vågade inte ge ifrån sig ett knyst. Knep bara ihop ögonen, spjälnade emot med händerna mot lordens knän när han oförsiktigt stötte gång på gång upp mot Benjamins svidande svalg.
Som om mardrömsscenariot inte varit tillräckligt blev han kallad en massa skällsord igen för att han varit så mesig att han börjat gråta, och sen kom den värsta biten. Lorden berättade sylvast att detta straff inte skulle upphöra förrän dekorationen var tillbaka på sin plats. Vilket förmodligen skulle bli aldrig. Han kunde ju inte bara gå och be Terrence om den, för då skulle han förmodligen bli nedslagen och ändå inte få den. Lönlöst. Benjamin svalde hårt igen, strök desperat bort tårarna men blev lika avslöjad av de blodsprängda ögonen ändå. Därför var han snabbare än aldrig förr att röra sig från lordens rum till sitt eget så fort dörren öppnades igen. Ville skrubba av sig med en gång, försöka skrubba bort skammen. Hade aldrig känt sig så äcklig förut, så trampad på och så oviktig. Och att bara tänka på att det endast varit början gjorde saken ännu värre. Fick tårarna att börja hota igen. Men han försökte tappert att bita ihop, gav endast ifrån sig en dämpad snyftning på sin färd och sedan var han i säkerhet. Mer eller mindre kastade sig på sin säng och kröp ihop bäst det gick. All panik, ångest, skam, bara forsade över honom. Hur skulle han någonsin kunna möta någons blick igen?
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 11:33:38 GMT
Dmitry backade snabbt något steg när dörren gick upp, ville såklart ge sin herre lite svängrum. Eftersom Benjamin inte verkade erkänna sin stöld direkt så fick Dmitry harkla sig och förklara istället.
"I'm terribly sorry to say this, my lord, but I pretty much certain that Benjamin here was the one to-... uhm... Steal from you. I heard him and Terrence talk the other day, so I guess you can ask him too" sa han med huvudet högt, ryggen rak och sina armar placerade bakom den för att visa sin största respekt för mannen. Dmitry ville väldigt gärna bli butler, då skulle han få bli högsta hönset och ingen skulle längre kunna sätta sig på honom - snarare fjäska för honom med tanke på makten han då får.
Lord Phillips verkade först lite förvånat men log sen tacksamt mot Dmitry och försäkrade honom om att han skulle ta hand om Benjamin nu. Dmitry sneglade som hastigast mot pojken, han verkade lite skärrad av hela situationen men Dmitry tyckte att han borde ha förstått att han skulle bli avslöjad någon gång.
När den andre försvann in så kunde inte Dmitry förmå sig att lämna det ifred utan han ställde sig lite längre bort i korridoren och väntade på att Benjamin skulle komma ut igen. Dmitry tänkte att det inte skulle ta alldeles för lång tid, att mannen skulle få en utskällning och få ge en förklaring. I värsta fall skulle de diskutera Benjamins avsked, men såklart också hur han kunde betala tillbaka för prydnaden.
Dock blev Dmitry förvånad över hur lång tid det tog och när Benji väl kom ut så såg han minst sagt förstörd ut. Med ett lite besvärat uttryck följde Dmitry efter andre-betjänten ner till hans rum. Dörren hade redan hunnits stängas så han lyfte tveksamt handen och knackade på.
"Benjamin?" undrade han och antog att hans brytning skulle höras genom dörren och avslöja vem han var. Chansen var därför väldigt liten att han skulle släppas in, men Dmitrys hjärta var inte så pass kallt att han inte kunde känna medlidande för Benji. Vilken anledning han än haft att ta den där dekorationen så måste det vara jobbigt att bli utskälld av sin arbetsgivare. Och med tanke på hans tårar kanske han tillochmed mist jobbet, något Dmitry såklart inte skrattade åt honom för.
|
|
