Sovsalar

Terrence flög snabbt upp ur stolen när han hörde den andres ord. Varför skulle han gå just till hans rum för? Det fanns ju skitmånga andra rum att välja på men ändå valde han Terrences? Med oron i blicken småsprang han efter den andre men hamnade ändå efter. Han kom fram till rummet just när ryssen plockade fram brevet ur byrålådan. Fan.

De där breven var så otroligt personliga. Det stod allt om hans liv, hans systers liv, deras far, relationer och depression. Den informationen var absolut inget som fick delas, det fanns alldeles för känsliga delar där. Delar som han själv knappt kunde ta sig igenom. Hans syster hade haft ett väldigt svårt liv, och det blev inte direkt lättare för varje dag som gick.

Terrence stod som fastfrusen i dörren och stirrade på Dmitry. Han störtade sedan fram och försökte roffa åt sig brevet.
"That's fucking personal, give it back", sa han med hård och hög ton. Det intrycket han fått av den andre tjänaren var inte direkt det bästa och han visste inte alls hur han skulle reagera på texten på pappret. Dåligt var Terrences gissning.

Dmitry var såklart inte en helt känslokall person så om han hade läst hela brevet kanske han hade slutat retas, men hans ögon läste bara korta stycken som fick honom att skratta till.

"I'm just looking to see if there's anything about stealing here, isn't that what we are supposed to do, Ellis?" flinade han med en överlägsen ton mot Ellis. Dmitry hade ju ganska mycket spelad hybris och såna här situationer fick hans hjärta att så hårdare. Han ville ha uppmärksamheten, han ville att någon brydde sig om vad han höll på med och det spelade inte någon roll att det egentligen inte var på något bra sätt just nu.

"Oh, Teddy! I'm so miserable here without you. I wish I could see you soon and then never go too far away again. I love you too much to be apart like this" läste Dmitry högt från brevet med en spelat feminin röst. Han såg till att hålla brevet borta från Terrence och med Dmitrys extra centimeter var det egentligen inga problem.

"This sounds pretty intense, Teddy? I bet it's even more intense when you meet eachother?" retades han med sitt charmiga leende.

Egentligen hade han inget emot Terrence, det var inte därför han bestämt sig för att gå honom på nerverna. Men som sagt så kunde han inte låta bli, det gav honom den där dosen av adrenalin och bekräftelse som han tyckte att han behövde. Och efter att ha hållit på med ett liknande beteende i flera år var det svårt att bryta mönstret, alla hade redan fått sin uppfattning om honom och han hade vant sig vid att uppföra sig på det här sättet. Anledningen till att han ens börjat och inte varit sig själv från första början var för att när han kommit till huset så hade hans engelska knappast varit bra, så kommunikationen hade varit ganska bristande. Vissa hade irriterat sig på det faktum att huset ens tagit emot någon så pass svår att handskas med, något som i sin tur gjort att Dmitrys självförtroende fått sig en smäll. Så för att inte bli den som alla pickade på blev han själv någon som sa och gjorde saker på andras bekostnad, för att skydda sig själv helt enkelt, och det var svårt att ta sig loss när man hade fastnat. Självklart hade inte alla hyst agg mot honom när han kommit, men som sagt hade han svårt med kommunikationen så han hade inte direkt kunnat skapa några vänskapsband med sitt ordförråd heller. Men nu inbillande han sig att han trivdes bra såhär, han hade ju inte fortsatt om han tyckte att det fanns något bättre alternativ för honom.

Ryggen stötte in i väggen och eftersom Dmitry inte varit beredd hade han nacken avslappnad, något som gjorde att även huvudet fick sig en smäll. Han stönade till av den plötsliga smärtan innan han samlade sig och spände blicken i mannen som höll fast honom.

"Watch it or you'll break the damn letter" väste han tillbaka medan han försökte ta sig loss ur den andres grepp. Dmitry hade inte direkt några snygga högerkrokar att dela ut, han hade inga erfarenheter i slagsmål. Allt han visste just nu var att han blev jävligt irriterad på att vara uppnaglad mot väggen.

"Why are you so pissed off? I thought you loved her... or don't you want anyone to know you're dating a whore?" Att Terrence flygigt på honom sådär hade tänt en gnista inom honom också men han visste bara hur man stred med ord.

Ellis rynkade pannan när Dmitry vågade använda en sådan ton mot honom men sade ingenting. Han hade visserligen rätt, kanske stod det något om stölden i breven men han kunde utelämna några detaljer iallafall. Ellis var inte det minsta intresserad av andras privatliv, särskilt inte sånt dem inte ville andra skulle veta. Han hade sina egna hemligheter, precis som alla andra.
Lite överraskat återvände han till verkligheten när Terrence hade Dmitry upp mot väggen. Ellis kände lite oren skadeglädje, mest för att han inte uppskattade när folk hade en attityd mot honom. Dock var det hans ansvar att se till att det inte urartade alltför mycket.
"Calm down and stop fighting right now!" Han hade höjt rösten, vilket var väldigt sällan han gjorde. Samtidigt som han var förbannad var han aning vaksam, ett slag skulle lägga honom direkt. Han ville inte hamna emellan mer än nödvändigt.
"Oh Christ...," suckade han när Dmitry fick en näve i ansiktet och där kände han var droppen. Snabbt drog han upp en näsduk ur fickan och placerade den över Dmitry's näsa, andra handen på hans axel.
"I'm going to have to report this to the Lord, he won't be happy," sa han kallt och gav de båda två varsin blick innan han vände sig mot Terrence, delvis medlidande, delvis irriterad.
"I'm sorry this happened, it was uncalled for. Violence, however is not tolerated here." I bästa fall fick de ett hårt straff, i värsta fall så kunde de bli av med sina jobb.

Dmitry kunde känna hur benet sprack under den andres slag och han vred sig genast bort med ett smärtfullt gnyende. Ilskan blossade upp i honom och han var precis påväg att säga något ännu grövre och slå tillbaka när Terrence plötsligt var bortryckt och Ellis istället tagit hans plats. Näsduken gjorde inte riktigt sitt jobb eftersom det fortfarande droppade blod från Dmitry. Eftersom han fortfarande hade brevet kvar i handen färgades snart en del av pappret rött, varpå han släppte det ner på golvet för att inte skada det mer.

Att det egentligen varit Terrence syster brydde sig Dmitry knappast om, han blev bara ännu mer irriterad eftersom mannen inte kunnat tåla ett skämt. Han muttrade lite när Ellis sa att det skulle rapporteras till lorden.

"It's that fucking piece of shit that should get kicked out!" fräste han irriterat med sin kyliga blick riktad mot Terrence. Inte en chans att Dmitry tänkte ta på sig skulden för det här, det var ju bara Terrence som hade lite aggressionsproblem. Att Benji kommit in i rummet fick Dmitry att rycka till lite, bara för att han inte väntat sig det, men den medlidande blicken fick honom ändå att ge ifrån sig något som var en blandning mellan ett flin och ett ärligt leende.
"You better keep your distance, Benjamin. We don't want you to get hit too."

Lite försiktigt flyttade Ellis på näsduken för att ta en titt under men lade snabbt på trycket igen när han sett katastrofen som låg bakom. Det såg ut att göra ont.
"Calm down, Dmitry," mumlade han då ryssen vräkt av sig sin ilska mot Terrence. Ellis gjorde samtidigt sitt bästa att inte ta någon sida, hålla sig neutral. Han lade märke till Benjamin som gått in genom dörren och tvingade fram ett leende för att övertyga den andre att han hade läget under kontroll, mer eller mindre.
"Just... minor disagreements," sa han lite osäkert eftersom han inte längre riktigt var säker. Det fanns så mycket som pågick just då att det blev svårt att hålla koll på allting. Ellis slängde en blick mot Terrence och bet sig lätt i läppen. Mannen hade inte haft det lätt.
"Alright, just make sure this will never occur again, both of you. Now apologize to each other and get this over with," sa han, fortfarande med en näsduk uppkörd i Dmitrys ansikte. Ibland kunde han få lite mammainstinkter, där han tog hand om de i behov.
Han lät det gå för denna gången. Däremot hade han nu höga förväntningar från de båda männen, att de skulle göra sitt bästa hädanefter.