|
|
Post by kevuttsan on Aug 5, 2016 6:52:46 GMT
En knut i magen bildades snabbt, fick honom att ångra sitt val att följa Terrence. Blev nämligen alltför påmind om den påtagliga stämningen som stack likt nålar - den han alltid känt när han växt upp. Han hatade att känna sig så liten, så hjälplös. Så som han alltid kände när folk var oense, när de bråkade och höll på som Dmitry och Terrence nu gjorde. Tänkte dock inte bara springa iväg, ville inte visa hur mesig han egentligen var som tyckte att det här var besvärligt. Snörpte istället ihop läpparna, bet ner övre tandraden i underläppen och försökte koppla bort scenen han bevittnade.
Ellis gick snart förbi honom, lämnade rummet. Det fick Benjamin att slutligen höja blicken igen, se på de två som var kvar. Visste inte om han skulle försöka le eller bara gå nu när Ellis redan tagit första steget och varit den första att lämna platsen. Men det var sannerligen hjärtkrossande att se Terrence så upprörd och det gick mot hans natur att bara ignorera det och gå. Visserligen hade han inte en aning om vad Terrence sagt denna gång som retat upp Dmitry, men att strö salt i såren var otroligt omoget av Dmitry.
"Really?" Han himlade missnöjt med ögonen och suckade djupt, gav ryssen en inte-speciellt-imponerad blick. "Just grow a pair and let it go already" han skakade nu på huvudet, gav Terrence axel en tröstande klapp innan han backade något steg.
"Please don't kill each other" inflikade han trött innan han vände på klacken och lämnade rummet han med, rörde sig istället bort mot matsalen för att se till att ingenting behövde göras. Allt för att komma ifrån kriget som uppstått mellan Terrence och Dmitry.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 5, 2016 8:25:01 GMT
Till en början tyckte Dmitry att han hade vunnit, eftersom han fått tyst på Terrence, men de tankarna flög iväg när det istället såg ut som att han skulle börja gråta. Dmitry stod stel ett tag och visste inte riktigt hur han skulle reagera men när Ellis försvann kände han sig ännu sämre till mods, såg efter honom med en osäker blick, enda tills näste man också försvann.
När han stod själv kvar med Terrence flackade han bara lite besvärat med blicken, visste fortfarande inte vad han skulle göra. På ett sätt skulle han ju vilka trösta, men eftersom Dmitry var den som startat det skulle det nog inte vara särskilt uppskattat från den andres sida. Plus att Dmitry inte bara tänkte släppa det faktum att hans läggning blivit tilltryckt och att hans näsa blivit knäckt. Att bli kallad saker för att gilla killar var knappast något nytt, Dmitry hörde saker hela tiden när han strövade runt på stan eller mötte upp mannen som var mer eller mindre hans älskare. Men när det kommit från en kollega och när Ellis verkat ta det så hårt så ville han inte längre tycka att det var okej.
"I'm sorry" sa han korthugget och drog samtidigt handen genom håret, på samma nervösa sätt som han gjort med Ellis i sängen tidigare. "I just think that you should be happy to still have your family left. And you're lucky to have someone that loves you. So wipe your eyes, chin up and go back to work." Dmitry lade en snabb hand under hans haka och lyfte upp den på vägen ut genom dörren. Han försvann ner längst korridoren och hade nu siktet på att hitta Benjamin, eller eventuellt Ellis. Men Dmitry trodde inte att underbutlern skulle uppskatta om han försökte prata med honom just nu, med tanke på att det var Dmitry som skämt ut honom.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 12:20:03 GMT
Benjamin höll omedvetet andan när han hörde sitt namn utanför dörren. Men när han insåg att han inte fick något syre drog han häftigt efter andan, alldeles skakig. Visste inte vad han skulle säga, om han skulle be honom gå eller släppa in honom. Visste inte om han ville vara ifred eller ha sällskap för att kunna lugna sig. Men snart bestämde han sig för att han hellre inte var ensam just nu, ville desperat tänka på annat och slippa bli påmind om det äckliga scenariot som låg på repeat på hans näthinna. Ville tänka på något annat, inte behöva vara så illamående. Så han reste sig upp för att öppna dörren. Torkade slarvigt bort spåren av tårar innan de blodröda ögonen mötte synen av Dmitry. Försökte ta ett djupt andetag för att samla sig men misslyckades stort.
"Dmitry" han nickade kort och gav honom ett halvhjärtat leende. Hyste faktikst inget agg mot honom, tvivlade på att han vetat vad straffet skulle bli och dessutom hade Benjamin aldrig sagt att det inte var han. Skulle ha gjort det om han vågat, men det var ju inte ryssens fel. Så Benji kunde inte lägga detta på honom, varpå han heller inte kunde vara arg. Var ärligt talat bara arg på sig själv för att han var så patetisk och skärrad för lorden efter vad han gjort. Kunde Dmitry genomskåda honom? Kunde han se hur smutsig han var som gjort en sådan sak? Det kändes som att det var någonting han bar likt kläder, någonting vem som helst kunde se bara de kastade en blick på honom. Och fy som han skämdes, kände sig som en hund med svansen mellan benen.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 12:40:04 GMT
När dörren gick upp fylldes han ändå av någon sorts lättnad, han visste dock inte om Benjamin öppnat den bara för att smälla igen den i Dmitrys ansikte igen. Ryssen hade fått intrycket av att Benji var ganska blyg och trodde därför att han säkert bara öppnade dörren för att slippa få den insparkad, han kanske såg på Dmitry som en ganska läskig person.
Den andres röda ögon fick honom att rycka till lite, han såg definitivt aningen traumatiserad ut och Dmitry rynkade pannan.
"You look terrible" slank det ur honom med han gav honom ändå en blick som visade på hans medlidande, han menade såklart inte vad han sagt. Eftersom Dmitrys personlighet var ganska stor och kraftfull intill Benjamins tog han sig trots allt friheten att stiga in i rummet och långsamt dra igen dörren efter sig, han gjorde det dock för att undvika att någon annan skulle se tjänaren gråta. Dmitry förstod att han antagligen inte ville att alla skulle få reda på det, han själv hade iallafall inte velat bli så pass blottad.
"What is it, Benjamin?" undrade han och släppte långsamt efter lite och lät sin egen fasad falla. Dmitry var ju egentligen inte så uppblåst och självsäker, inte så kylig och våldsam. Han lade en tröstande hand på Benjamins axel då han var för feg för att krama om honom, han visste ju inte hur mannen skulle reagera på något sånt. Med sin vänliga hand greppade han istället tag om den andres handled igen, denna gången var han dock mycket mer försiktig och höll på ett sätt som Benji enkelt skulle kunna dra sig undan ifrån. Han tog honom bort till sängen för att få honom att sitta ner istället, lugna ner sig.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 13:05:53 GMT
Det var nästan så att han behövde skrocka, men svalde det sarkastiska skrattet i halsen. Kunde mycket väl föreställa sig att han såg hemsk ut med tanke på att hela ansiktet bultade efter allt gråtande och ögonen sved av uttorkning. Dessutom började näsan rinna, så Dmitry hade förmodligen alldeles för rätt i sin kommentar. Men Benjamin var inte på humör för att ens försöka skratta bort all smärta som pressades inom honom. Var i alla fall tacksam över att ryssen stängde dörren bakom sig, tyckte som sagt inte om att umgås med många på en gång och om dörren stod öppen när han grät - ja det var som kattmynta för folksamlingar.
Aningen tveksamt lät han sig ledas till sängen, slog sig ner på kanten och svalde hårt igen. Hade en otroligt obekväm klump i halsen som gjorde det svårt att prata, fick rösten att darra och skära sig.
"He didn't fire me" kraxade han fram, log tonlöst och suckade sedan uppgivet. Sänkte blicken och fäste den på golvet. Förmådde sig inte möta Dmitrys blick igen, rädd att bli genomskådad. Var helt säker på att Dmitry skulle bli äcklad om han fick veta vad som hänt, och det skulle Benji inte klara av att hantera just nu.
"But I'll be punished until I can give him back the ornament" förklarade han sedan på skakig röst, började nervös tugga på sin läpp. Ville inte ha frågan han förmodligen skulle få; vad det var för straff. För han ville inte inse vad som hänt, ville inte bekräfta att det varit på riktigt. Vägrade erkänna för sig själv att han verkligen blivit våldtagen. Ville heller inte behöva möta den bittra sanningen om att det inte var över, att det förmodligen aldrig skulle gå över.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 13:24:09 GMT
Dmitry drog fram en näsduk från sin ficka innan han slog sig ner intill den gråtande mannen. Han var egentligen väldigt skön att se på, men sorgen klädde honom inte riktigt. Med sina slinka fingrar hjälpte han till att torka upp Benjis ansikte lite grann. Egentligen hade han behövt vatten för att få honom lite renare men det spelade nog ingen roll nu. Han torkade upp lite gamla tårar och snor innan han drog tillbaka handen igen. Mannens handled hade han släppt för längesen men han hade ännu en gång placerat handen på den andres axel igen, denna gång på axeln längre bort som någon sorts omfamning.
"That's nice of him" försäkrade Dmitry lite förvånat, han hade inte tänkt sig lord Philips som någon som tolererade stöld. Men tydligen hade ryssen fått fel uppfattning av mannen, något han tyckte var bra.
"But what kind of punishment? More work?" undrade han lite fundersamt, han kunde egentligen inte komma på hur Benji skulle kunna bli straffad. Han var så pass ny att om det skulle dras pengar från hans lön så hade han nästan inte haft något kvar.
"And why don't you just give it back? It'll make it all easier and I don't think he'll tell anyone what you did... It's not too bad" lovade han som någon sorts uppmuntran. Dmitry själv hade ju snott från hushållet, dock bara drycker, så han kunde ju inte skälla ut Benji allt för mycket för vad han gjort.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 14:10:49 GMT
Benjamin satt under tystnad ett tag, hade höjt blicken och såg på Dmitry medan mannen var vänlig nog att torka bort de pinsamma bevisen av att han gråtit. Önskade verkligen att han haft mer självkontroll och klarat av att hålla det inne tills han varit ensam. Men när man ovilligt står på knä med någons kuk i käften var det ganska svårt. Fick honom nu att bita ihop käkarna så att det nästan började krampa. Suckade sedan tyst och sänkte blicken igen. Kunde inte rå för att han rodnade vid frågan han väntat sig. Mer jobb? Ja, det kunde man väl säga.
"Something like that" han nickade och drog besvärat på munnen, lämnade gärna ämnet så snabbt som möjligt.
Harklade sig snart och tog mod till sig att se upp på Dmitry igen. Kände sig ändå förvånansvärt avslappnad med hans arm runt axlarna sådär.
"I wish I could give it back, I really do... The problem is just, well, I don't have it..." Han ryckte lite på axlarna och suckade tyst. Skulle heller inte få tag i den, tyvärr.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 14:56:37 GMT
Att Dmitry inte skulle få mer information om vad straffet var accepterade han tillslut, han kände inte för att pressa mannen i just den här situationen. Och han kom även fram till att anledningen till Benjis gråt antagligen bara varit någon sorts skam. Dmitry frågade iallafall inte mer om det utan kramade bara lite lätt om hans axel som något sorts stöd.
Dmitry blev lite förvånad när Benji sa att han inte hade prydnaden, han rynkade pannan och gav honom en frågande blick.
"Well, what have you done with it then? Can't you get it back?" undrade han och funderade samtidigt på hur han skulle kunna hjälpa Benjamin ur knipan, men tänkte snart att det nog var bäst mannen skötte det själv så att Dmitry inte själv riskerade något. Lord Phillips hade ännu inte sagt att han kunde få bli butler, men blicken han fått hade iallafall fått upp Dmitrys hopp.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 16:15:10 GMT
Han drog lite på munnen, ännu fler svåra frågor. Egentligen hade han ju inte gjort av den någonstans. Hade inte ens tagit i objektet, knappt ens sett det faktiskt. Han behövde en nödlögn, och det illa kvickt. Om han var tyst för länge skulle det verka skumt, och han ville verkligen inte väcka konstiga misstankar eller någonting. Orkade ärligt talat inte tjafsa mer om saken, ville inte riskera att få fler straff eller så.
"All I can say is that I don't have it, and I'm not sure I can get it back here..." Han skakade sorgset på huvudet och såg sig lite om i huvudet, visste inte vart han skulle ha blicken.
"Thank you for being here though... It actually helped" sa han ärligt, tacksamt. Hade ju slutat gråta i alla fall och började lugna sig, skulle dock förmodligen börja älta allt som hänt när han skulle krypa till sängs. Men det fick bli ett senare problem.
Innan fler jobbiga frågor hann komma bestämde han sig för att byta samtalsämne. Lutade sig lite närmare och studerade den skadade näsan.
"How's your nose? Does it still hurt as much?" Han såg medlidande på honom, kunde bara föreställa sig hur ont det gjort och förmodligen fortfarande gjorde.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 16:31:03 GMT
Dmitry tänkte såklart ställa fler frågor, nyfiken som han var, men han hann inte göra det innan mannen smickrade honom. Han gav ifrån sig ett lågt skratt och ryckte på axlarna, såg bort en stund innan han mötte hans blick igen.
"If it wasn't for me you wouldn't have been caught and sad in the first place, right?" suckade han tillslut eftersom han inte tyckte att han förtjänade något beröm för att ha dykt upp vid Benjis dörr. Han höll kvar sin arm om honom, höll dock inte riktigt lika hårt längre utan mer avslappnat.
Frågan fick honom att grimasera lite, han hade försökt att inte tänka på det och tack vare att Ellis bidrog med alkohol hade det iallafall blivit lite bättre.
"It hurts every time I talk, or move any other part of my face" muttrade han och hans blick blixtrade nog till när han tänkte på vilket stort as han fortfarande tyckte att Terrence var. Dmitry var kanske inte mycket bättre själv, men han tyckte ändå att nykomlingen kunde se till att bete sig bättre. Vid det här laget hade nog blåmärket börjat visa sig, det röda svullna hade lagt sig en aning och börjat skifta i gul och lila. Det skulle dock antagligen bli ännu värre, just nu var nog bara lugnet före stormen när det kom till Dmitrys utseende.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 21:14:25 GMT
Väl uppe i korridoren till sovsalarna stannade han upp och gav Ellis en lätt knuff så att han hamnade mot väggen. Inte en hård, inte en taskig. Bara en hint om att han ville ha svar, Ellis fick inte gå förens Terrence fick svar.
"Why are you so kind to me? I've been a dick and still here you are...", han såg förvirrat på underbutlern och bet sig i underläppen.
"I've never met someone like you", sa han och studerade Ellis ansikte. Han var för snäll, brydde sig om alla. Det var något helt nytt i Terrences liv. Alla han mött hade bara varit snälla för att det gynnade de själva. Det verkade dock inte vara Ellis fall.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 6, 2016 21:32:03 GMT
Han valde att ignorera den första kommentaren, ville inte tycka illa om Dmitry. Gillade trots allt denna sidan av mannen - den mjuka, den som man vanligtvis inte fick se. Kunde inte rå för ett litet leende som lekte över läpparna. Undra hur många som egentligen fick se honom såhär. Någonting sa honom att ryssen ofta höjde fasaden för omvärlden. Men inte nu, och det hedrade honom faktiskt. Att lilla, mesiga Benjamin fick lov att se en glimt av en mjukare Dmitry.
"It looks really bad" han nickade instämmande och grimaserade medlidande när han försökte föreställa sig smärtan igen. Även om mannen kanske tiggt stryk med sina ord tidigare var det otroligt svårt att tycka att det var rätt åt honom just nu.
"Maybe you should see a doctor..?" Föreslog han försiktigt, tänkte att en läkare kunde se så att alla ben var rätt och kanske ge honom hjälp mot smärtan, eller i alla fall svullnaden.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 21:32:48 GMT
När Terrence plötsligt knuffade in honom mot väggen blev han lite rädd men också lite frågande. Vad var det nu då? Han rynkade pannan lite, redo att försvara sig om det skulle vara så att första-betjänten ville mucka gräl men kort efter mjuknade han upp då han insåg att så var inte fallet. Ellis mötte Terrences blick och lyfte ögonbrynet. Han förstod inte varför någon skulle bli så tagen av lite artighet.
"I believe that you should treat others the same way you want to be treated...," sa han försiktigt och sänkte blicken lite då det lät fruktansvärt fånigt. Han skrattade tillgjort och blev lite generad över alla plötsliga komplimanger.
"Everyone is unique, no?" Han log mot den andre och sneglade ned i korridoren. Han undrade om dem andra också var på väg till sängs.
"Now go get some rest, looking for that mountain lion is our number one priority tomorrow."
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 21:44:05 GMT
Terrence såg på Ellis med samma förvirrade blick. Han hade knappt mött någon som följt de gyllene reglerna från bibeln. Det kanske inte var det som Ellis gjorde, han kanske inte alls var troende. Terrence trodde väl lite på det där. Han ville inte tro att det inte fanns någonting, han kände på sig att det fanns något större. Ibland bad han till och med, men bara ibland.
Handen som tidigare legat på Ellis axel flyttades upp till den andres nacke och han klappade den mjukt.
"You're a good guy Ellis, I wish I could be more like you". Han lät sin hand ligga kvar på samma plats ett tag, drog med tummen över den mjuka huden samtidigt som han såg på den andres ansikte med sina ljusa ögon. Den här sortens godhet var något han knappt upplevt och han försökte desperat förstå sig på hur någon kunde vara så bra.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 22:09:42 GMT
Dmitry gav Benjamin en sista värmande blick innan han slutligen reste sig. Han hade sett var klockan var och när han såg mannens urgråtna ansikte tyckte han att det nog var bäst att bara låta honom sova lite.
"Maybe I should, Benjamin" höll han med och nickade långsamt. "But I'll get some rest before that, and you too. I'll see you tomorrow, goodnight." Dmitry tog sig bort till dörren, öppnade den och försvann från mannens rum. Han hann dock inte mer än några centimeter utanför dörren innan han hörde röster och såg gestalterna längre bort i korridoren. Så fort Dmitry insåg vilka det var blossade ilskan upp i honom, den där jävla Terrence! Han rynkade pannan och tog ett djupt andetag, tänkte inte ställa till med mer bråk nu när han ville bli butler. Och tydligen så skulle Ellis inte längre stå på Dmitrys sida, det såg definitivt inte ut så iallafall. En annan sak som Dmitry blev säker på när han såg hur de stod så, utan att trycka bort varandra, var att Terrence gjorde det för att jävlas. Och Dmitry tänkte absolut inte låta honom bestämma reglerna. Varför i helvete skulle mannen först reta Ellis och Dmitry för att själv gå och flirta med honom några timmar senare? Den enda förklaringen Dmitry kunde hitta var just att Terrence gjorde det för att kunna göra Dmitry irriterad. Tyvärr så funkade det, och han blev inte vara arg på Terrence eftersom Ellis genast tappat Dmitrys respekt genom att inte säga emot den andres närhet.
Med bestämda steg och kylig blick tog han sig igenom korridoren och bort till dem. Han stannade dock inte upp utan gav bara Terrences axel en hård knuff medan han passerade dem.
"This isn't over, Teddy the fairy... Or wasn't that what you called us?" väste han och gav även Ellis en blick som berättade hur sviken han var innan han försvann in på badrummet och låste om sig.
|
|
