|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 22:27:44 GMT
Ellis gjorde sig redo för att dra sig vidare men stelnade till lite. Förbryllat tittade han på Terrence och blev aningen mållös. Var det inte det här som han förut hade hånat honom och Dmitry för?
"I'm not something special," sa han och log svagt. "You're a good person too." I samma stund hörde han en dörr öppnas och automatiskt vändes hans blick åt det hållet. Ellis hade inte trott att kvällen skulle skapa mer dramatiska möten men tydligen hade han varit alldeles för naiv. När Dmitry stegade förbi sänkte han blicken lite kort, nästan som om han blivit påkommen med att ha gjort något dumt. Han tittade efter den andre och kände genast skuldkänslor, varför visste han inte riktigt.
"Dmitry...," började han men hann inte längre förrän han låst in sig. Ellis vände då blicken mot Terrence och log svagt.
"Don't worry, I'll try to talk to him tomorrow. Have a good night!" Han steg undan och höjde handen i en hälsning innan han kvickt slank in på sitt rum.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 13:30:07 GMT
Terrence öppnade dörren till Benjamins rum och ställde sig lutad mot väggen, gnagande på sin tumnagel. Svordomar gick genom hans huvud och den stirrande blicken kunde knappast göra situationen bättre. Att ställa tillbaka prydnaden var inte ett val för Terrence, han behövde pengarna. De kunde rädda hans systers liv, ge henne den framtid hon förtjänade. Det var värt att offra allt för det. Men att se Benjamin såhär gjorde honom inte gott och han försökte desperat komma på en lösning.
I någon minut stod han tyst för sig själv med slutna ögon. Det var i såna här kriser som hans religösa sida kom fram. Dock var det väl inte särskilt konstigt att vara religös i denna tidsperiod. De såriga fingrarna kramade hårt korset runt halsen och han bad en tyst bön för att allt skulle lösa sig.
Väl klar såg han upp på Benjamin och nickade kort.
"It will be alright, I'll promise. I'll be here for you, don't ever be afraid to talk to me Benjamin". Han var väl medveten om att den andre hade anledningar att vara rädd för honom men han hoppades att han skulle förstå att Terrence inte ville något illa, bara var väldigt beskyddande.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 7, 2016 13:40:40 GMT
När de väl var innanför skyddande väggar kunde han pusta ut lite, orkade inte längre bry sig om hur påtagligt ytlig hans andning började bli. Visste ärligt talat inte hur han skulle hantera allt eller hur han skulle få utlopp för alla känslor som skar likt knivar inom honom.
"It won't" protesterade han och skakade sakta på huvudet. Ångrade sig dock snabbt och harklade sig.
"But it's okay... I won't tell him you took it..." Han sänkte blicken, blev tvungen att sätta sig ner i sängen. Vågade inte stå för nära Terrence ifall han skulle få för sig att dela ut ännu ett slag. Klarade heller inte att stå på benen som skakade som asplöv. Orden kändes så tunga, så obekväma i munnen. De frätte hans tunga, sprättade hans samvete. För han visste att om han inte tjallade skulle straffet aldrig upphöra, kanske till slut skulle ge honom sparken - men han var alldeles feg för att ens tänka tanken att tjalla. Så han var fast. Hade en farlig återvändsgränd framför sig.
"I, uh-" han snyftade till, insåg att tårarna faktiskt börjat läcka fram nu. Allt kändes bara så mörkt, som om den här mardrömmen saknade ett slut. Var det värt det? Var det verkligen värt det? "I just want it to stop..." Mumlade han olyckligt fram, lindade armarna omkring sig själv och drog desperat i tyget med fingrarna. Ville helst inte bryta ihop totalt framför någon, det kunde vänta tills han var ensam. Frågan var bara hur han skulle klara det.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 13:54:49 GMT
Terrence kunde knappt se på Benjamin utan att må illa av skuld. Han gick försiktigt fram till den andre och slog sig ned bredvid honom. Det tog ett tag för honom innan han också la sina armar om honom, varma och trygga. Han visste knappt vad han skulle säga och valde att hålla tyst ett tag, bara dra händerna över tjänarnas armar, lugnande.
"I would give it back, but I don't have it anymore", ljög han. Det kändes som det bästa att göra i det här läget, han skulle ju inte ge tillbaka den så det var väl lika bra att säga att den helt enkelt inte fanns kvar. Bättre än att skapa ett falskt hopp.
Terrence kramade om pojken hårdare, ville försäkra honom om att han kunde lita på honom, att han inte var ett hot längre. Tyst började han nynna lite, en lugnande melodi som han brukade sjunga för sin syster när hon också var i samma situation. Hon brukade alltid bli på bättre humör då och Terrence ville gärna se samma resultat på Benjamins ansikte. Han var så ömtålig och Terrence behövde hålla honom extra hårt för att hans kropp av porslin inte skulle spricka.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 7, 2016 14:05:02 GMT
Förvånansvärt nog kändes det inte alls jobbigt när Terrence kom så nära och la armarna om honom. Mannen kändes inte alls lika skrämmande som efter incidenten med Dmitry, blev snarare ett välbehövt lugn som Benjamin uppskattade något otroligt. Men hans ord fick bara lågan inom Benjamin att kvävas ännu mer. Visserligen var det precis vad han förväntat sig, men det var en annan sak att få höra det sagt. Det blev mer verkligt då.
"Yeah, I figured" han pressade ihop käkarna så hårt det bara gick, fick nästan kramp. Lyckades dock hålla gråten någorlunda kontrollerad. Slappnade dessutom tillslut av tillräckligt för att våga luta sin panna mot Terrence hals. Kunde på så sätt undvika hans blick men samtidigt känna den lugnande värmen från honom.
En kortvarig tystnad uppstod sedan igen, innan Terrence återigen förvånade Benjamin - denna gång genom att börja nynna.
"I didn't know you had such a voice" han log svagt, försökte tänka på annat än den krypande skammen som invaderade hans system så fort lorden poppade upp i hans tankar.
"I don't know what to do..." Viskade han, rösten som skar sig. Pratade egentligen med sig själv, men orden kom ut i luften ändå. Pannan rynkades och han släppte sakta taget om sig själv. Lugnade sig ändå i Terrence omfamning, trots att de knappt kände varandra. Det var bara någonting speciellt med mannen - någonting tröstande. Förmodligen fick han alla att känna så, men det gjorde ingenting. Benjamin var bara tacksam att han fick ta del av det nu när han verkligen behövde det.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 15:10:42 GMT
Terrence kunde långsamt känna hur Benjamin slappnade av i hans famn. Han visste ju inte vad den andre hade upplevt med lorden. Han hade faktiskt ingen aning om vad lorden var kapabel till. Men vissa saker behövdes inte sägas, ibland räckte tystnaden för att berätta att det var något allvarligt.
Han fortsatte humma på låten för att inte låta tystnaden svälja dem. Ibland behövdes inte ord för att trösta, men bara någonting, så att inte tankarna flög iväg. Ett svagt leende uppenbarades på hans läppar av komplimangen och hans armar slingrades runt Benjamin, höll om hans bröstkorg. Det var kanske inte bara för Benjamin som han satt såhär, utan för sig själv också. Närheten från mannen kändes som en som han annars bara känt hemma. Den kändes skyddad, här fanns inte rum för faror.
"Just breathe", sa han och fortsatte nynna vidare. Lugna djupa toner, lugna djupa andetag.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 7, 2016 15:41:31 GMT
Han följde Terrence instruktioner, försökte kontrollera sin andning. Tack och lov hjälpte det dessutom, lugnade honom förvånansvärt snabbt. Nu var det bara tysta tårar som då och då rann ner för kinderna, tårar han hållit inne flera år som bara öste på nu när han äntligen brutits ner och blivit så sårbar. Men han orkade inte ens torka bort dem, Terrence hade redan sett det värsta så vad spelade det för roll? Det kändes så tryggt att gråta just där han satt, som att ingen skulle döma honom för att han var så svag.
"I'm sorry you had to see this" suckade han tyst, skämdes ändå lite fortfarande. Man kände sig ju så hjälplös när man inte kunde kontrollera sig själv. "But also thank you... For letting me..." Nu när han lugnat sig höjde han blicken igen, lät aningen tveksamt sin blick finna Terrence. Såg dock ganska suddigt då tårarna fått ögonen ur fokus. Fick blinka några gånger och kunde sedan se honom klart och tydligt. Kunde inte hjälpa att han rodnade lite. Hade alltid tyckt att Terrence var någonting för ögonen, och det gjorde det bara ännu värre att det var just Terrence som satt och tröstade honom som om han vore en liten barnunge. Hoppades dock att det inte skulle märkas, hans ansikte var ändå redan rött av ansträngning från tårarna och paniken.
Trots att han nu satt aningen rakare höll han sig kvar intill den andre, fann det fortfarande lika lugnande att höra hans hjärtslag och fyllas av värmen från kroppskontakten. Det påminde så mycket av moderns omfamning när han varit väldigt liten och behövt tröst.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 16:09:36 GMT
Terrence vände upp Benjamin så att de satt mot varandra. Han log försiktigt och torkade bort den andres tårar med skjortärmen.
"It's fine Benji, don't keep it in. Don't let it form a lake in your chest, you might drown", sa han och strök den andre genom håret. Han var som lillebrodern han aldrig haft. Även om de knappt kände varandra så kunde han ändå känna ett starkt band till den andra tjänaren. Det var udda, men lugnande. Att ha någon att prata med var bra. Han hade klarat sig på breven så länge men att faktiskt prata med någon var något helt annorlunda.
De blå ögonen mötte den andres blick och han böjde ned huvudet för att ta av sig sitt halsband, på det satt ett kors och en skyddsängel.
"Here, take this", han höll fram halsbandet mot den andre med ett blygt leende. Halsbandet hade inte den största betydelsen för honom, det var inte som om han fått det av någon direkt. Han gillade bara symboliken. Något sånt var något han lätt kunde köpa igen, men Benjamin behövde något som höll honom på jorden. Ett halsband kanske var perfekt för honom.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 7, 2016 16:31:04 GMT
Benjamin flackade lite mellan händerna som rörde honom när han vändes och mannens ansikte. Log dock snart, hade ingenting emot det även om han trivts så bra i hans omfamning. Leendet blev sedan mycket tacksamt när tårarna, som äntligen slutat rinna, torkades bort. Nickade även lite åt hans ord, det lät klokt. Men han hade så svårt att ta första steget till att prata om saker som tyngde honom. Var hellre den som lyssnade. Terrence var visserligen olik alla andra han träffat, så kanske skulle även det vara annorlunda med honom? Det kanske skulle bli enklare? Man kunde alltid hoppas.
När ett halsband sedan åkte av Terrence hals och erbjöds till honom vidgades ögonen. För honom var det extremt ovanligt att få gåvor, så han kunde verkligen inte förstå vad han gjort för att förtjäna det. Allt han gjort var ju bara att tynga ner Terrence med sina bördor.
"No, Terrence..." Han rynkade pannan osäkert, fäste blicken djupare i hans. "I- you-... I mean... I couldn't" han höjde försiktigt ett ögonbryn, granskade det vackra smycket.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 8, 2016 22:31:07 GMT
Terrence uppskattade djupt hjälpen han fick. Han såg på mannen framför sig och log ett generat leende. Fan, det var såhär det alltid började, eller hur? Den relation som de uppnått på så kort tid var något som Terrence bara läst om i sina böcker. Om deras liv hade varit en roman så visste han redan slutet. Faktum var att han nästan längtade till slutet. Benjamin fick ändå något att vakna till liv inom honom, något extra. Dock gnagde känslan inom honom att relationen mellan två män var fel. Det var inte naturligt. Det var ju så han blivit upplärd och även om han kanske inte brydde sig särskilt mycket om andra människors åsikter så var det här en tabu på en helt annan nivå. De kunde åka i fängelset till och med. Men att åka i fängelset för en sådan sak var väl ändå... ganska romantiskt?
Terrence slog bort tankarna då han kom på sig själv med att rodna och tog sig istället upp på fötter med hjälp av den andre. Det var ändå ett under att de lyckades ta sig upp till sovsalarna som låg några trappor upp. Väl framme sjönk han utmattat ner på sängen och började kränga av sig byxorna. Om det var något i världen som Terrence inte var så var det nog pryd. Kanske helt fel egenskap för att jobba i ett hus där alla var pryda. Men när han var i närheten av kamrater på det här sättet såg han inte direkt någon anledning att gömma lite hud, speciellt inte när han var packad som ett as.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 8, 2016 22:34:08 GMT
Efter att ha legat en stund och blivit av med lite av ruset kunde han långsamt resa sig igen. Blodet från det han skrapat upp i fallet hade råkat fläcka ner lite av hans lakan och nu började det att bildas skorpor. Dörrarna var inte särskilt ljustäta så det hördes att toan tillslut blev ledig. Dmitry brydde sig egentligen inte särskilt mycket om Terrence och Benjis relation men han avundades hur lätt det var för dem, hur de passade som två pusselbitar utan att ens verka försöka. Dmitry hade alltid haft svårt med relationer, alla sorter som fanns, så när han såg hur andra lyckades blev han... Bitter? Han försökte hitta alla felen som han hade men när han väl började tänka på dem tyckte han att han hittade för mycket och allt gick inte att bara ändra på. Hans personlighet fanns ju i varenda jävla atom i kroppen och han kunde inte sitta med en pincett och rensa bort det han inte ville ha, eller det andra inte ville ha snarare.
Eftersom toan var fri från folk smög han nu dit och sköljde av sig. Det sved i skrapsåren på händerna och hakan när vattnet kom och rengjorde, men tillslut såg han lite mer acceptabel ut. Kylen från vattnet hade gjort honom lite klarare igen och han hade insett att han iallafall var skyldig Ellis en ursäkt, försöka få honom att förstå. För som sagt så ville inte Dmitry dö utan att någon skulle finnas kvar och sakna honom. Han ville inte att folk skulle tycka att en börda lyfts från deras axlar när han äntligen blev skuten i kriget.
Han knackade på Ellis rum men när ingen öppnade gick han vidare i huset. Han letade efter samma man som tidigare, denna gången grät han dock inte. Dmitry hittade tjänaren ensam nere i köket, alla andra hade gått och lagt sig eller var på väg iallafall. Eftersom det var så pass tyst hördes Ellis svordomar från en bits avstånd, något som fick ryssen att le svagt.
"I thought you didn't curse" mumlade han innan han steg in i rummet och under tystnad sjönk mer mitt emot honom vid bordet.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 8, 2016 22:43:06 GMT
Benjamin studerade under tystnad hur Terrence kämpade mot sina byxor, försökte få av dem. Tolkade hans tystnad som att han inte behövde någon mer hjälp, men blev även han tyst ett tag. Fastnade med blicken på honom, beskådade hur allt mer hud blottades för honom. Harklade sig till slut och reste sig upp. Hjälpte Terrence att få byxorna över fötterna innan han la dem i högen han redan påbörjat när han lagt ifrån sig skjortan och västen han burit hem åt mannen i sängen.
Innan han vågade eller för den delen ville gå, så gick han närmare sängkanten igen. Gav det en sista pressning för att försöka mjölka ur Terrence på mer info om hur det stod till.
"Hey, are you gonna be okay? Should I be worried to leave you here by yourself?" Log snabbt, granskade honom. Kunde inte hålla sig utan såg även till att dra upp täcket över mannens mörbultade kropp, såg till att värmen inte kunde smita ut genom någon springa.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 9, 2016 10:11:28 GMT
Tacksamt men generat såg Terrence på Benjamin när han hjälpte honom av med byxorna. Han fick fram ett lågt, nervöst skratt under andningen och lutade sig tillbaka mot kuddarna när han blev ompysslad. Han hade alltid behövt ta hand om sig själv och att nu bli omhändertagen såhär var minst sagt generande för honom, om inte lite förminskande.
"Thanks, again", sa han lågt och sträckte sig efter vattenkannan på sitt nattduksbord. Han hällde skakigt upp ett glas vatten, spillde lite på sidorna men klarade det annars ganska bra.
Terrence tog en klunk och svor lågt till när han råkade komma åt den svullna näsan med handen. Den var som tur var inte bruten men den hade fått sig en rejäl smäll. Dmitry hade inte direkt varit mild när han gett tillbaka för sin brutna näsa, eller det var i alla fall vad Terrence trodde var anledningen till slaget.
Vid Benjamins oroande ord skrattade han lågt och skakade på huvudet.
"I'm not going to die tonight Benjamin, maybe in a few weeks but, not now. I'm fine", försäkrade han den andre om och ställde ifrån sig vattenglaset, sjönk ned i de mjuka kuddarna med en suck.
|
|
