|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 17:40:18 GMT
Ellis nickade och var nästan lite lättad över att det var inte Terrence, eller någon av dem tjänarna som han kände närmre. Även om Terrence var ganska ny, hade han byggt upp ett förtroende för honom. Sen verkade han inte som personen som skulle göra något sådant. Framförallt för att han var så pass ny, det vore bara idiotiskt.
När Dmitry log mot honom kunde han inget annat än att titta bort. Ovan vid såna situationer så blev han osäker över hur han skulle bete sig.
"What do you mean?" frågade han, nästan pep fram och kände hur hans kinder började långsamt bli varmare. Var det något nytt sätt som Dmitry jävlades med folk med?
"We could get you ice, you know?" sa han medan han lite stressat pillade med täcket för att sysselsätta sig själv medan hans blick var fast klistrad i golvet framför sig.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 4, 2016 17:50:42 GMT
En djup rynka formades i hans panna, blev mycket bekymrad. Att läsa någon annans brev var lika lågt som att läsa någons dagbok. Det var otroligt personliga saker det handlade om varpå han förlorade respekten för Dmitry i denna fejd. Kanske hade han inte menat det han gjort eller sagt, men det hade fått ett hemskt avslut varpå han tog Terrence sida just nu. Kunde verkligen känna en bråkdel av mannens smärta och upprördhet. Att få ett sådant intrång på sitt privatliv skulle kunna reta upp vem som helst, så även om han inte tyckte om våld överhuvudtaget kunde han förstå vart Terrence kom ifrån. Accepterade det och nickade sakta medan han pratade, visade intresse.
"Oh, I'm-" han avbröt sig själv och harklade sig snabbt, försökte reda ut vad han ville ha sagt och hur han skulle sätta det i ord utan att börja svamla som han ofta gjorde. Var inte precis kompetent på den sociala fronten.
"I'm really sorry" sa han när han bestämt sig för vilka ord han skulle använda. "He had no right" tillade han och drog på munnen, tyckte verkligen inte det var okej och förstod därför Terrence reaktion. Den var helt normal, helt rimlig.
"I'm sure your sister is a wonderful person... If she's anything like you, she must be"
Försiktigt gav han Terrence knä en mjuk klapp, ville på något sätt visa att han lyssnade och hade medlidande för honom. Och var man inte bra med ord fick man finna andra lösningar. Tog dock bort handen lika snabbt igen, ville inte göra honom obekväm eller råka ge opassande signaler genom att råka hålla kvar för länge.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 4, 2016 17:59:24 GMT
Ellis reaktion var inte riktigt som Dmitry förväntat sig, han trodde att mannen hade lite hårdare yttre men tydligen var han väldigt lätt att smickra. Uppmärksamheten som Dmitry varit ute efter var väl antingen att bli flirtad med tillbaka, eller att han skulle få en utskällning. Hans avsikt var inte att retas, för en gångs skull, men samtidigt så hade han inte något särskilt stort intresse i underbutlern. Men eftersom han ändå fick någon sorts uppmärksamhet så tänkte han inte sluta utan skrattade bara till åt den söta responsen. Skrattat hade dock inget hån i sig utan det var vänligt, som om han snarare skrattade tillsammans med Ellis åt något.
"I don't need ice, Ellis. That wasn't what I meant" svarade han med en lugn ton och drog handen genom sitt hår. "I just tried to give you a compliment, but you didn't really like it I suppose?" Av någon anledning fick han själv en svag röd ton på sina kinder, kanske hade det varit en dålig idé att försöka flirta med någon?
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 18:15:38 GMT
Ellis kände hur han började få mindre kontroll över situationen, vilket han inte var van vid. Däremot hade han inte så mycket emot det egentligen. Dock ville han inte falla för någon fälla Dmitry lagt ut. Han var nästan säker på att han gjorde Ellis åt åtlöje så han var lite vaksam.
"Are you making jokes again, Dmitry?" frågade han och log lite stelt mot den andre. Han ville inte hamna i en liknande situation som förut. Förvisso trodde han inte att ett slagsmål skulle bryta ut mellan dem, men den andre verkade alltid ha någonting i rockärmen. Något han inte riktigt kunde sätta fingret på, som vanligt.
Han hade mer eller mindre förstått vad Dmitry menade men hade behövt bekräfta det för att vara säker. Plötsligt kände han sig lite dum och vek undan blicken, nästan lite generat.
"Thank you, I'm just not really used to this... flattering," sa han tyst och skakade på huvudet.
"I don't mind, it's just... I don't know." Han skrattade till lite framtvingat och skakade på huvudet.
"I just don't get you sometimes. You're a mystery to me most of the time, you know?" Han menade såklart ingenting illa, mer öppnade det ett tillfälle att lära känna honom bättre, om något.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 4, 2016 19:06:14 GMT
Att den andre faktiskt trodde att han skämtade fick honom att rynka pannan lite missnöjt, på något sätt stack det lite i honom att han inte blev tagen på så stort allvar i huset. Även det var en av anledningarna till varför han uppskattade sina turer in till staden, han kände sig bättre till mods där och de affärer han var stamkunder hos tyckte om honom, minst sagt. Han önskade väl ändå att han kunde få lite bättre relationer i huset, men som sagt visste han inte var han skulle börja.
Egentligen så ljög han inte, han tyckte att Ellis såg otroligt bra ut. Men trots hans vackra yttre var Dmitry som sagt inte intresserad på det sättet.
"A mystery? Really?" undrade han med ett nyfiket uttryck, han hade nog aldrig riktigt blivit beskriven på det sättet innan så det fångade hans intresse. Dock så började han undra om det bara var ett vänligare sätt att säga att han inte tyckte att Dmitry var särskilt vettig och snarare underlig.
"I'm not trying to be a mystery, but it sounds pretty attractive" flinade han och började sen att skratta roat, drog lite nervöst handen genom håret igen. Han lutade sig lite närmare och studerade honom, Dmitry satt dock en bit ifrån så avståndet blev inte direkt lika noterbart som inne på toan.
"So what about me don't you get? I think it's quite clear what kind of human I am."
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 19:55:18 GMT
Ellis tittade på den andre och noterade att han kanske sagt något den andre inte uppskattade. Däremot var han inte van vid att folk visade den sortens uppmärksamhet så han hade förmodligen reagerat på samma sätt oavsett vem. Sedan att det var en man som gjorde honom generad, orsakade honom lite inre konflikter han inte riktigt kunde lösa. Visst, Dmitry såg bra ut. Men det var fel att tycka så. Han mindes att hans fader uttryckt starkt hat mot folk som kände attraktion för dem av samma kön, vilket fick honom att dra sig tillbaka aningen.
"I guess you could say that," sa han blygt och skrattade till lite tyst och nervöst när han märkte att den andre tittade på honom ordentligt och inte uttråkat eller irriterat som de flesta andra gjorde. Utan tittade på honom.
"You tend to disappear sometimes, yeah? That's pretty mysterious to me," sa han och mötte den andres blick. Han förväntade sig inte att få en förklaring men ville ändå konstatera det.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 4, 2016 20:09:46 GMT
Dmitry lutade sig tillbaka igen med ett roat leende, han visste inte att folk tyckte att hans små vistelser in i staden var mystiska. Han tyckte att han förklarat tillräckligt vad det var han höll på med, lämnade dock ute detaljerna som han inte tyckte var nödvändiga eller passande.
"I don't disappear" skrattade han och kravlade sig långsamt bak i sängen så att han kunde sitta och luta sig mot väggen. Eftersom Ellis fortfarande satt på sängkanten kunde Dmitry bara se hans ryggtavla från sin position.
"I walk into town and buy stuff that reminds me of Russia, that's pretty much all I do" förklarade han tillslut och väntade på att Ellis skulle ställa frågor om han ville veta något mer om hans "försvinnanden".
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 20:54:03 GMT
Ellis tittade ned på sina ihopflätade fingrar i knäet och gungade lite på ena knäet, osäker hur han skulle föra vidare en konversation. Som sagt hade han inte haft en längre konversation med någon av dem andra i huset förut. Dock tillfredsställde inte Dmitrys förklaring honom.
"Really?" frågade han och höjde ena ögonbrynet och tittade över axeln, mot den lilla filur han fått in i sitt rum.
"I've never seen you come back with anything but I suppose that's none of my business really." Han ville inte ge sig in i folks privatliv utan att dem själva initierade det. Det skapade oftast en stel stämning han gärna inte tog del av. Han härmade Dmitry och lutade sig tillbaka med benen uppe på sängkanten.
"Do miss Russia, if I'm allowed to ask?" frågade han lite försiktigt. Till synes var folk här väldigt känsliga med sina bakgrunden så bättre att ta det försiktigt än att storma in.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 4, 2016 21:23:11 GMT
Ett litet flin spred sig över hans ansikte när Ellis påstod att han aldrig sett ryssen komma tillbaka med något. Oftast var det ju inte en möbel han släpade hem och han hade alltid en liten väska med sig, så de saker han plockade på sig syntes ju inte. Och han var inte alltid bekväm med att skylta med vad han köpt så fort hans kommit hem.
Frågan om han saknade Ryssland överrumplade honom lite, han hade aldrig fått den innan eftersom ingen någonsin verkat bry sig om att ta reda på det. Han skruvade lite på sig men tog snart grepp om situationen och nickade.
"I guess so... But I left for a reason. I don't know if I want to go back, because it won't be the life I once had" sa han lugnt och sneglade lite på Ellis. Han ville helst inte utveckla det mer för tillfället, han tyckte att han berättat nog och ville därför göra något avledande. Men han ville inte bli av med den andres uppmärksamhet så han samlade mod till sig, tog lite hjälp av alkoholen, och öppnade munnen.
"If you want to I can show you some of the stuff I've bought" mumlade han och lät sin hand klättra sig upp på Ellis lår, väldigt försiktigt såklart. De satt så pass nära nu att han knappast behövde sträcka sig, och han låtsades inte om den utan såg rakt på Ellis medan han talade.
"It's in my room."
|
|
|
|
Post by N. on Aug 4, 2016 21:36:02 GMT
Terrence bestämde sig tillslut för att han inte bara kunde sitta och begrava sig i sina problem. Han behövde ge underbutlern en rejäl ursäkt, så att de hamnade på samma sida liksom.
Med en ursäktande blick på Benjamin reste han sig åter igen och försvann ut genom dörren. Han spände handen fram och tillbaka när han gick i ett försök att få den att fungera utan smärta. Dock gjorde varje spänning ont och tillslut lät han handen bara hänga längs sidan. Han hade blivit upplärd att gå på foten även om det gjorde ont, det läkte ju alltid tillslut.
Han tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren, fortfarande lite nervös i närvaron av någon så pass mycket högre upp än honom. Nervositeten försvann dock ganska snabbt när han såg vad som hände där inne. Istället bubblade ett skratt upp i honom.
Handen som ryssen lagt på butlerns lår var väldigt sexuell. Terrence hade aldrig själv reflekterat över sin egen sexualitet. Han hade blivit lärd att män och kvinnor hörde ihop, resten var onaturligt. Men han hade i och för sig aldrig varit kär så han visste inte var han låg på skalan. Dock hade homosexuella varit en folkgrupp som blivit retad i gänget han hängt med, och det hade ändå levt kvar.
"Oi, I didn't know we had fairies in the house", sa han med ett litet leende och lutade sig mot dörrkarmen.
"But hey, I don't mind. Just lock the door before you start with your bum boy stuff". Han blinkade med ögat och hängde sig kvar i öppningen. Han ville inte reta upp de båda för mycket, men ett skämt kunde väl Dmitry ändå tåla, eller?
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 4, 2016 21:51:38 GMT
Det kändes ganska abrupt hur Terrence från tomma intet blev stum och fortfarande utan ett enda ord till lämnade Benji på sin säng. Han blev lite ställd till en början, visste inte vad han gjort som fått Terrence att stega iväg så plötsligt. Sedan kom han att tänka på den stulna dekorationen och blev alldeles kallsvettig av rädsla för att Terrence fått för sig att erkänna och säga att Benji höll hans hemlighet. Det skulle ge Benji nästan lika mycket problem som Terrence. Vilket han verkligen inte ville dra över sig själv och samvetet som redan var så trubbat.
En kort stund efter att Terrence försvunnit reste han sig med, gick ut ur rummet och såg sig om. Kunde skymta någons siluett vid dörren som ledde till Ellis rum. Antog att det var dit Terrence gått och skyndade sig efter honom. Dök upp i dörröppningen och såg lite fundersamt mellan de tre andra männen.
"Is there something I've missed or why are you all chasing each other like fools?" Han höjde ett ögonbryn, kände sig mer och mer vilsen i situationen. Hade förstått att någonting var fel, men saknade bevis och motiv. Ville nu nästan desperat veta vad som faktiskt försiggick så han brydde sig inte ens om ifall han råkat avbryta en diskussion.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 21:57:43 GMT
Ellis nickade kort och tänkte inte ställa fler frågor. Ville han berätta mer var det fritt fram men han beslöt sig att byta samtalsämne för tillfället.
"I see," sa han tyst och var tyst i några korta ögonblick innan han vände blicken åt den andres håll. Hans första tanke var att det hade varit intressant, han visste trots allt inte så mycket om den ryska kulturen men det lilla han visste kunde han uppskatta.
Först lade han inte märke till den andres hand men när han väl gjorde det fick han snabbt en tydlig, röd ton om kinderna. Mer chockad än något öppnade han munnen för att säga något men misslyckades.
"I... uh," Snabbt grep han tag i sin närmsta kudde och la den i knäet när Dmitrys hand hade väckt mer än bara hans egen uppmärksamhet. Dock hade det dykt upp en figur i dörröppningen, någon han inte riktigt hade förväntat sig just då. Kort där efter kom även ytterligare en och just i det ögonblicket ville Ellis bara dö.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 4, 2016 22:16:53 GMT
Dmitry blev lite larvigt road när mannen greppade tag om närmaste kudde, han var inte korkad utan insåg ju ändå precis vad som pågick. Om inte Terrence hade dykt upp så var han faktiskt inte säker på om han hade skrattat eller tagit bort kudden, men den nyes närvaro gjorde genast att ilskan kom tillbaka.
Han drog undan sin hand och gav honom en irriterad blick, tänkte definitivt inte låta honom vinna den här ronden.
"Want to get some help with shutting that fucking mouth, Teddy?!" fräste han som svar på tal och låtsades oberörd av att de blivit påkomna. På insidan bultade hans hjärta dock väldigt snabbt och hårt, som en kolibri, och hans kinder var blossande röda. Han kände sig överrumplad och skamsen, men tänkte inte låta Terrence få den tillfredsställelsen att de honom skämmas.
Istället ställde han sig upp på fötter, tog tag i situationen som tydligen gjort Ellis helt stel. Dmitry kände sig lite skyldig när han såg hur påkommen han såg ut, han hade ju inte gjort något och nu hade Dmitry lyckats skämma ut honom. Han hoppades dock att han kunde stå upp lite för dem båda.
"At least I'm not the one fucking my sister" flinade han som svar på tal, försökte iallafall rädda Ellis ur strålkastarljuset.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 4, 2016 22:28:10 GMT
Terrences leende försvann lika snabbt som det kommit. Han gav Dmitry en sårad blick. Att han skulle fortsätta på samma spår var bara lågt. Det var inte som om Terrence tänkt reta de för alltid, bara för stunden. Hans blick flackade osäkert runt i rummet och han försökte desperat kontrollera sin ilska. Inte igen. Inte denna gång. Han skulle lyckas hålla allt inom sig denna gång. För att reta upp Terrence var det som ryssen ville ju och genom att inte låta honom få som han ville vann väl Terrence?
Dock var han inte en speciellt bra vinnare. Tårarna började svida bakom ögonlocken igen och hans ögon blev röda, som om han redan gråtit i timmar.
"Fuck you", mumlade han lågt och vände ned blicken i golvet. Han hatade det här stället. Kände sig inte välkommen alls. Han var egentligen en trevlig typ. Men nu hade han bara skämt ut sig. Han ville bara försvinna från stället, aldrig mer prata med de här männen.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 4, 2016 22:52:32 GMT
Ellis borrade blicken hårt i golvet och kramade händerna hårt om kudden som fortfarande låg kvar i hans knä, skamsen och utskämd för all framtid. Han hade sett sin egen far i Terrence hån, vilket var en motbjudande syn. Det kändes som ett slag i ansiktet och han visste att detta skulle ta hårt på hans rykte och hans respekt han hade lyckats få ihop genom tiden. Han kände nästan för att gråta, första gången på kanske över femton år. Dock blinkade han snabbt bort det och lyfte en bitter blick mot männen som börjat bråka igen. Ellis hade hoppats på att dem skulle kunna få lite avstånd från varandra men tydligen var inte fallet så just den dagen. Han kände dock snabbt medlidande för Terrence som såg helt förstörd ut. Dock var han trött på hela omständigheten och reste sig upp med ett snabbt hopp upp från sängen och slängde undan kudden utan att bry sig om vart den hamnade.
"Please, just make up already," sa han aningen hest och skakade på huvudet. "This is ridiculous." Sedan stegade han ut ur rummet, alldeles för trött och för skamsen för att vistas med andra just då.
|
|
