Stad

Dmitry blev förskräckt när ett slag delades ut och hans älskare föll till golvet, ett av glasen trillade på vägen ner och glassplitter spreds ut inom den närmaste radien. Dmitry fick lite smått panik, kände sig knappast smickrad över bråket. Han reste sig snabbt upp för att få Ellis att sluta. Dock började hela världen att snurra och vissa saker blev dubbelt. Han rynkade pannan och försökte samla ihop sig.

Han fick syn på Terrence, blev lite lättad och trodde att han skulle hjälpa till och få slagen att sluta. När han hörde vad som sades flämtade han dock till och skakade på huvudet. Ilskan mot Terrence bubblade upp igen, han var verkligen ett as om han ville se Ellis få ansiktet inslaget.

"Stop it!" fräste han och såg tillslut tillräckligt klart för att kunna knuffa till Terrence och själv försöka dra upp Ellis.
"You're not taking this outside. You're not taking it anywhere." Hans röst var sträng, han tänkte absolut inte acceptera något slagsmål. Han visste som sagt hur brutal Jacob var och Ellis hade inte en jävla chans, tjänaren skulle vara som en liten mygga på Jacobs arm som han kunde smälla till och döda i en stöt.

Jacob hade själv fått spel under Ellis och när slagen upphörde så var han inte sen med att ge tillbaka i form av en hård knytnäve i sin fiendes mage.

Terrence bevittnade hur den främmande individen slog Ellis i magen. Det mörknade för hans ögon och innan Ellis hann fram till den andre var han själv emellan dem. Han grep tag i mannens krage och drog honom med sig. Terrence var inte direkt svag, tvärt om. Han hade styrkan på sin sida och tänkte använda den till sin fördel.

Väl ute var den andre individen minst sagt förvirrad. Terrence såg på honom med en upprymd, men arg blick.
"Don't fucking touch my friends man", sa han hotfullt och spände nävarna.
"If you want to fight, don't fight the weak, fight someone in your own size", han knäppte upp sin väst och slängde den åt sidan. Snart låg även den vita skjortan i samma hög. Att tvätta bort blod var inte direkt något han uppskattade, det var svårt och jobb han inte orkade göra. Därför var det bara lättare att ta av sig de vita kläderna.
"Or maybe you're too scared to fight me?", sa han med ett lurigt leende, ville reta upp den andre, ville få fram ilskan han sett förut.

Terrence vände bort blicken mot Benjamin och flinade stort.
"What? I'm just enjoying myself", han skrattade lågt och såg på den aningen större mannen framför sig. Storlek hade egentligen ingen större påverkan på matchen,Terrence hade själv funnit att hans mindre storlek gjorde honom snabbare än de flesta fiender, eller motståndare.

Hans motståndare var inte direkt sen med att börja matchen. För det hur Terrence såg på det hela, som ett spel. Han fick snart ett slag över ansiktet och skrek ut i ett vrål blandat av smärta och glädje. Hans käke ömmade och hans la handen över den för att känna om det blivit något sår; vilket det inte fanns.

Hans egna näve flög fram mot sin motståndare och han träffade honom i en fullträff över pannan. Till sin triumf spräcktes mannens ögonbryn och en kaskad av blod rann ned över den andres ansikte. Spräckta ögonbryn blödde mycket. Nästa slag mot honom själv var väldigt förutsägbart och han duckade smidigt undan slaget bara för att ge igen på den andres öra. Han kunde bara tänka sig hur det ringande ljudet genomborrade mannens hjärna vid det här laget.

Dmitry såg till att fånga upp Ellis igen när han gjort sig loss. Han greppade hårt tag om hans handled och vred om på ett sätt som gjorde att Ellis säkert både fick ont och även svårare att ta sig loss.

"You c-calm the fuck down" fräste han med en tunga som inte riktigt ville röra sig som Dmitry ville. Han tänkte dock inte låta Ellis springa efter ut och ganska snart var puben tom på folk då alla ville se vad som hände utanför. Dmitry bytte grepp om Ellis, tog tag om hans krage och mer eller mindre smällde upp honom mot väggen. Han var fortfarande lite vinglig så han vacklade till när han väl fått upp mannen mot väggen.

"This isn't you, alright? So get your shit together before you get really hurt! You can't win this fight." Han skrek åt Ellis, men han gjorde det för att han brydde sig. Han hade ansiktet väldigt nära Ellis med blicken spänd i hans, ville att han skulle veta att det här var allvar. För en gångs skull var det Dmitry som kände sig som en mamma åt Ellis, det var hans tur att göra uppläxningen. Och han ville verkligen inte se mannen bli skadad, inte på grund av Dmitrys egna misstag.

Tillslut släppte han honom då han kunde höra Benjamin skrika utanför. Dmitry kanske inte direkt älskade Jacob, men de hade ju ändå någon sorts relation och Dmitry brydde sig om honom. Så han tänkte definitivt inte låta Terrence, som inte hade något med det här att göra, klå upp hans älskare. Han slank ut genom dörren och tog sig igenom folkmassan. När han fick se hur illa slagen Jacob var och hur perfekt Terrence fortfarande var brast det för honom och han mer eller mindre slängde sig över Terrence och välte hårt ner honom mot kullerstenen.

"You're so dead, Coll!" spottade han och höjde sin knutna näve och drämde in den i Terrence vackra ansikte för att ge tillbaka för gammal ost.

När nyheterna om kriget slagit honom hade Terrence tänkt tillbaka på sitt liv. Det var så mycket han velat gjort som han inte fått göra. Han hade velat ta sin syster till ett vackert hus vid kusten. Låta henne växa gammal med pengar och barn, en bra man till henne också. Han hade velat skaffa barn, en hund kanske. Han hade velat upptäcka sig själv mer, göra det som han verkligen tycker är kul istället för att dricka sig full på kvällarna.

Det var när han slogs som han verkligen kände sig levande, det var därför han gjorde det. Hela hans liv hade han känt sig frånvarande, inte där. Livet var aldrig så nära som när han kunde känna den bokstavliga livskraften rinna ur såren på hans kropp.

Så det var nu när han slog i marken som någonting brast inom honom. Han visste att döden var nära, kriget var ju bara runt hörnet. Att få slaget i ansiktet kändes nästan som en frigörelse. Att känna smärta var att vara levande. Han kunde känna hur tårarna trängde sig fram och rann ned för sidan av hans huvud, späddes ut med blodet. Han ville skrika, ville skratta. Men hans blick förblev spegelblank, stirrandes upp i världshimlens oändlighet.

Dmitry såg hur blodet rann från Terrence och han visste inte om han kände sig nöjd eller förskräckt. Han hade aldrig riktigt varit den som slogs med nävar, han hade bara sin tunga att ta till. Med med alkohol och droger pumpades i blodet hade han nog fort någon sorts blackout, Jacob såg nämligen minst lika död ut som Terrence gjorde.

När Benjamin kom upp vid hans sida så gav han honom bara en ilsken blick. Dmitry började störa sig på pojkens, för det var verkligen en pojke, sätt då allt han verkade bry sig om var Terrence. Han var förbannad för att andre-betjänten inte gjort något för att stoppa bråket så länge det varit Terrence som delar ut slagen och inte fått dem.

"If you would've stopped your fucking twat from almost killing someone this wouldn't have happned!" fräste han till Benjamin då han just nu var ordentligt arg på honom också. Dmitry reste sig upp då han antog att Benjamin knappast skulle låta ryssen ens hjälpa till att väcka liv i Terrence igen.

Han gick istället bort till Jacob, som även han var på marken vid det här laget. Hans ansikte var täckt i blod och till en början kände Dmitry inte igen honom. Efter att ha blivit ganska brutalt slagen av både en berusad Ellis och en hög Terrence var hans ansikte väldigt mörbultat, svullet, rött och som sagt täckt av blod.

"Jacob" flämtade han lite förskräckt åt synen, men mannen viftade bara lite surt med handen åt honom.

"I don't want your help, bastard" fräste han och hostade lite av ansträngningen som blev när han talade. Dmitry knäcktes där och då eftersom han insåg att han som vanligt förstört allting. Han hade lyckats skrika på alla och att han inte längre skulle ha någon som brydde sig utanför huset heller var en otroligt jobbig känsla. Och eftersom han var helt jävla packad så blev det för mycket och tårar av panik började rinna ner för hans kinder. Han kunde inte dö i kriget nu när det inte fanns någon som skulle sakna honom.

Dmitry öppnade munnen för att börja slänga ur sig sina ursäkter och tigga om förlåtelse, men någon annan av männen från puben hade redan hjälpt Jacob upp och börjat gå iväg med honom.

"I'm sorry!" skrek han med en röst som sprack mitt under ropet. Han var uppriktigt ledsen för vad han gjort mot Jacob, för det gick upp för Dmitry först nu att mannen kanske sett deras förhållande som något mer än bara sex. Och Dmitry brydde sig som sagt om honom, även om det inte fanns några känslor där, så det kändes hemskt att se Jacob försvinna. Fan, det fanns knappast någon chans att han skulle hinna bli förlåten innan det redan var försent, och den tanken sårade honom något otroligt.