|
|
Post by hannahpanna on Aug 8, 2016 21:17:39 GMT
Medan slagsmål och bråk hade pågått utanför, hade Ellis tagit nytta av bristen på folk där inne och konsumerat lite mer alkohol än nödvändigt. När ljudet utanför hade dött, lyfte han huvudet från bardisken och torkade sig i ansiktet. Liksom många andra blev han inte bara våldsam utan känslosam. Framförallt över Dmitry men även för att han låtit sin dåliga sida ta över, vilket nog skulle kosta honom sin respekt och sin bild som folk hade av honom. Med en tung suck tog han på sin rock och körde ned sin skadade hand i fickan, som han lindat in med vanligt papper. Väl utanför såg han ett par bekanta ansikte, vilket han inte var jätteglad över då han var rödgråten och stank sprit.
"Let's head back, yeah?" Han sluddrade otydligt och tog stöd med handen i dörren och vinglade lite med huvudet böjt framåt. Han såg att Terrence hade blivit skadad så han kunde mer eller mindre förstå vad som skett där.
Ellis drog ett djupt andetag, försökte samla sig och började sedan långsamt vackla omkring i hopp om att det var rätt väg.
|
|
|
|
Stad
Aug 8, 2016 21:32:55 GMT
Post by N. on Aug 8, 2016 21:32:55 GMT
Terrences händer greppade hårt tag i Benjamins kläder. Han höll så hårt han kunde i dem och försökte ansträngt att hålla sig på fötter. Hela kvällen hade varit ett virrvarr av känslor och just nu ville han bara kura ihop sig i sin säng, dra täcket över huvudet och aldrig lämna den trygga värmen. Men även om sängen var en trygg plats för honom kunde han inte komma över tanken att den tryggaste kanske ändå var den som just nu höll i honom. Han lutade långsamt huvudet mot Benjamins ansikte och granskade honom med de röda ögonen. Han förstod verkligen inte hur den andre hade orken att ta hand om honom såhär. Det var ett mysterium. Själv hade han nog inte tagit hand om en sådan här galen person. Visst skulle han ta hand om Benjamin om han var i dåligt skick men han tvivlade på att han någonsin skulle kunna bli lika sinnesrubbad som han själv.
"Thanks", mumlade han lågt och fortsatte att krampaktigt krama om tjänarens kläder. Han hoppades bara på att de skulle kunna ta sig hem utan fler svårigheter, fler hinder var verkligen något som Terrence inte skulle klara av. Då skulle hans mage på riktigt vändas ut och in.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 8, 2016 21:51:02 GMT
Att ta sig tillbaka till godset var milt uttryckt en kamp. Att stötta både sin egna vikt och någon annans gjorde det minsann svårt att gå speciellt stadigt och dessutom vågade han inte gå speciellt snabbt - rädd att tappa stödet runt Terrence. Ville verkligen inte råka tappa taget och se honom fara i backen eller så. Därför fick det ta sin lilla tid, men slutligen kom de i alla fall fram.
Först ledde han in Terrence till badrummet, hjälpte honom sätta sig ner på toalettsitsen. Behövde ju torka bort en massa blod innan han tänkte lämna mannen i sitt rum.
"Are you in pain? Or are you too far up in the sky?" Han gav honom ett halvhjärtat flin medan han blötte en handduk som han sedan använde för att varsamt börja tvätta bort blod som torkat in över den andres slagende ansikte. Fick verkligen lägga band på sig själv för att inte ens snegla mot hans överkropp. Var rädd att Terrence skulle bli obekväm bara han råkade ge den nakna huden en snabb blick. Ville inte bli stämplad som pervers, ville inte bli bortstött. Så han vågade inte låta blicken halka, höll den istället koncentrerad på hans ansikte. Men när han ur ögonvrån ändå såg att det fanns blod som runnit ner på Terrence överkropp svor han tyst för sig själv. Blev generad bara av tanken på att tvätta en annan mans kropp. Eller en annan människa överhuvudtaget. Tänkte dock inte lägga en blodig Terrence till sängs senare, så han fick bita sig i kinden och ignorera skammen för att sedan försiktigt börja polera resten av hans kropp för att få bort alla spår av blod.
|
|
|
|
Stad
Aug 8, 2016 22:03:51 GMT
Post by N. on Aug 8, 2016 22:03:51 GMT
Det var skönt att inte behöva tänka så mycket på hur han skulle ta sig tillbaka. Att bli konkad till huset var något som Terrence skulle behöva återgälda. Han hade mycket att tacka Benjamin för denna kväll. Utan honom skulle han förmodligen sitta inne på toaletten och tvätta såren med alkohol från baren vid det här laget. Istället satt han på toalettstolen i det dyra huset och blev omplåstrad som ett litet barn.
Dosen av drogen hade långsamt börjat avta men alkoholen fanns fortfarande i kroppen. Han lutade sig ansträngt tillbaka över stolen och höll tillbaka huvudet för förhindra blodet från att forsa ned för sin mun.
"I've been through worse", sa han lugnt men lät lite annorlunda eftersom hans näsa nästan var helt igentäppt med blod och snor.
De lätta händerna över hans kropp var behagliga. De lugnade honom och han kunde nu avslappnat sluta ögonen. Tårarna låg fortfarande på hans kinder, men nu intorkade i huden och det spände när han rörde ansiktet.
"You're like my anchor Benji, you keep me still so I don't drift away into the limbo. I can't thank you enough".
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 8, 2016 22:08:50 GMT
Dmitry såg hur Ellis kom ut ur puben och han kunde för tillfället inte ens förmå sig att se på honom. Mannen förtjänade såklart någon bättre en en rysk flykting som muckade gräl med allt som andades, men han kunde ändå inte låta bli att fundera på vad Dmitry just förlorat. Vänskap? Kärlek? Han visste inte riktigt men det sistnämnda var en ganska diffus sak som Dmitry inte riktigt trodde att han kände ännu. Han var rädd för den typen av känslor eftersom kärlek ledde till att man älskade någon och det var aldrig bra, det fanns aldrig några lyckliga slut.
När hans kollegor började att gå bortåt, tillbaka mot huset fick han långsamt hjälpa sig själv upp på fötter. Blicken var suddig både av tårar, svett och berusningen. Han gnuggade sig lite i ögongloberna och försökte få en klarare bild av verkligheten, dock förbättrades den inte så mycket.
Han började gå efter dem andra, någon meter bakom i ett ständigt krig mot obalansen. Tillslut råkade hans fot trots allt haka fast i en sten som stack upp och Dimitry föll framåt. Händerna och hakan fick ta smällen och en bultande smärta spred sig från käken upp till huvudet där en intensiv värk uppkom. Han hade inte direkt gett ifrån sig något ljud när han föll så det gick förbi utan att någon av de andra märkte. Till skillnad från Terrence hade ryssen inte någon som stöttade upp honom längre, eller hjälpte honom upp igen när han fallit. Så ännu en gång fick han resa sig på egen hand och fortsätta gå medan han gav ifrån sig låga svordomar, dock på ryska denna gången. För den som inte kunde språket kanske det lät som att han gick och bad, men så var inte riktigt fallet.
När han väl kom in genom dörren slank han snabbt förbi dem andra för att gömma sig på sitt rum. Han såg säkert ut som en total röra, utsidan speglade vad han kände på insidan.
Tankarna gick tillbaka till Ellis och det faktum att Dmitry egentligen skulle gå och be om förlåtelse. Men det var något som tog emot, kanske var det det faktum att det inte var rätt? Att det inte var rätt mot Ellis att försöka få honom att ännu en gång förlåta sakerna som Dmitry utsatte honom för. Han suckade djupt och föll platt bakåt på sängen, fäste blicken på en liten flugskit i taket istället.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 8, 2016 22:18:31 GMT
Att Terrence varit med om värre tvivlade han inte på en sekund, killen hade ändå verkat rutinerad i sina slag även om han varit påverkad och det om något sa väl att han dessutom var van vid det tillståndet. Kunde vid tanken på det inte låta bli att le lite, dock ganska tonlöst. Hade ändå blicken på hans bara överkropp nu, vilket var en enorm distraktion. Hade aldrig kunnat gissa att lite naken hud skulle kunna distrahera honom så pass. Det var inte precis så att han oroade sig för att han skulle kasta sig över den andre eller så, tyckte bara att det var oerhört svårt att sluta kolla. Precis som det var svårt att sluta kolla på hans ansikte ibland.
Han suckade tyst åt sig själv, tyckte att hans tankar lät så fjantiga att han blev trött på sig själv. Stötte genast undan dem så pass mycket han kunde och fick snart hjälp med det när Terrence bestämde sig för att smickra honom med sina ord. Fick kinderna att ta fyr igen men försökte att bara le och inte låtsas om det. Började bli van vid att rodna nu.
"I'm glad that I can help" han ryckte på axlarna och såg upp mot hans ansikte igen. Var glad att han i alla fall slutat gråta. Det måste väl vara ett gott tecken.
"Besides, you helped me too, remember? I'll always be grateful for that"
Benjamin fick kasta undan den lilla handduken som gått från vit till röd. Tog upp en ny, men blötte den inte denna gång. Använde den istället för att torka bort vattnet han lämnat efter sig när han tvättat bort blodet. Fuktade däremot sin tumme och strök varsamt bort de intorkade spåren av tårar på mannens kinder. Rätade sedan på sig och la sina armar om hans överkropp på nytt.
"Now, let's get you to bed" sa han tyst, fick upp honom på fötter igen. Ledde med honom till hans rum där han gick raka vägen till sängen. Hjälpte honom ner i den och satte sig själv på sängkanten.
"Do you need anything? Or is there something I can do?"
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 8, 2016 22:19:07 GMT
Ellis hade med hjälp av att se efter Terrence och Benji, lyckats ta sig tillbaka till huset. Det mesta av hans rus försvann på vägen, även om han fick stanna vid ett dike två gånger för att tömma magens innehåll. När dem alla var inomhus igen, hade det mesta av vad som hänt kommit tillbaka till honom. Hur han hade initierat ett slagsmål och hur illa han behandlat Dmitry genom att göra det. Förmodligen var det även hans fel att Terrence råkade på en snyting. Ellis såg att dem andra antingen försvann in på toaletten eller in på sina rum så han skulle förmodligen få lite tid för sig själv. Han gick in i köket där han började tvätta ur sitt sår i handen och sedan sy ihop det. Han hade en del erfarenhet sen tidigare. Med en smärtsam grimas gjorde han stygn efter stygn medan han svor ramsor.
|
|
