Stad

Dmitry började även han att skratta när Terrence gjorde det, dock inte med honom utan åt honom. Ryssen var inte särskilt lättpåverkad efter att ha dränkts i lite väl stark cigarettrök varenda sekund av sin tid på båten. Dmitry märkte hur mannen vinglade och eftersom han lovat sig själv att inte hata honom just nu lade han en arm omkring hans midja, hjälpte honom hålla sig upprätt.

"Wake up a little, my dear Teddy" flinade han och lät handen nypa honom lite i sidan, precis där den var placerad. Han skrattade roat och drog med mannen in på puben, såg fortfarande till att vara ett stöd för honom.

När Dmitry såg allt folk höjde han lite på ögonbrynen, han hade inte väntat sig att det var hit alla skulle dra sig.
"Alright... Good luck with buying us drinks, Ellis" sade han med munnen tätt intill hans öra och ett brett leende på läpparna.

Han låtsades inte om vad Dmitry sa men kunde inte låta bli att rysa till lite och rodna lätt av att han kommit så nära oväntat.
Så fort de stigit in genom dörren drog Ellis av sig rocken och trängde fram sig vid baren. Det var svårt att göra sig hörd där, särskilt för honom som ogillade att höja rösten om det inte var nödvändigt. Det tog ett tag innan han lyckades få sin beställning, vilket nästan orsakade en konflikt då fulla människor blev irriterade väldigt enkelt, bara man råkade nudda till dem eller titta i deras riktning.
Van vid att bära mycket servering tillbaka på jobbet lyckades han få med sig varsin öl och varsitt glas whisky till sällskapet. Dock hade han råkat spilla lite på vägen men det var knappt. Han slog sig ned på den lediga soffan och slängde rocken åt sidan, kavlade upp skjortärmarna.
"Cheers," sa han aningen oentusiastiskt och höjde ölglaset innan han tog några sippar av det. Behövde vara försiktig då han inte hanterade det lika bra som de allra flesta.

Ellis log svagt när han blev välkomnad med sådan glädje. Han visste att det var för alkoholen men föreställde sig att det även var för honom.
"I know," sa han skämtsamt och lutade sig tillbaka i soffan. När Dmitry lutade sig närmre rynkade han pannan och frustade till. Han hade ingen aning hur Ellis kunde bli när han förlorade kontroll, vilket han nog inte heller ville veta. Än mindre ville han att andra skulle se honom i ett sådant tillstånd. Dock tog han det som en utmaning och tog en större klunk av ölen.
"I haven't had a drink in years, and for a good reason," förklarade han och sneglade mot Terrence som inte riktigt verkade vara där längre. Då fick han helt enkelt hålla sig till Dmitry när det kom till sällskap.
"It's not like we're in a hurry, right?" Han trummade med fingrarna mot bordet och tittade ut genom fönstret där det långsamt började bli mörkare.

Vettskrämd var nästan en underdrift på Benjamins reaktion när han insett att de andra tre tjänarna som han kände närmast var borta. Speciellt efter att han fått veta om de chockerande nyheterna om kriget. Det var en kökspiga som hade berättat efter att Benjamin frågat henne om varför hon grät. Hela hans existens hade blivit grå och kall på några sekunder. Som om det inte kunnat bli värre med lordens regelbundna övergrepp. Det positiva var väl att det skulle få ett stopp om det nu blev krig. Det negativa var väl att han skulle dö. Man skulle kunna tro att det var något som skulle skrämma honom, men vid det här laget kunde han inte bry sig mindre. Han hade aldrig känt sig så ensam och straffet som spökade över honom hade fått honom att mista all livsglädje. Vad skulle det spela för roll om han dog? Vad var det egentligen han skulle gå miste om? Allt han känt de senaste veckorna var ändå bara mörker och lidande.

Ett intensivt letande efter sina kollegor hade åtminstone gett resultat. Att ge sig in i krig skulle vara som självmord i Benjis fall, och han ville förbereda sig inför det med någon han litade på. I och för sig var Terrence den enda som platsade i den kategorin, men han ville även få ett avslut med Ellis och Dmitry. Därför hade lyckan varit stor när han precis hunnit se de tre lämna godset. Hade inte ens brytt sig om att hämta sin kappa, utan hade bara skyndat efter. Försökt hålla tempot för att inte förlora dem ur sitt synfält. Tack och lov hade han lyckats följa dem, hade sett vart dem försvunnit in. Kunde inte rå för att le lite när han insåg vad de haft för planer. Alkohol kändes inte så fel just nu faktiskt.

När Benjamin entrade det högljudda stället fick han stanna upp ett bra tag för att finna någon av dem han sökte. Så småningom fann han det han sökte och en våg av lättnad sköljde över honom. Hoppades bara att de inte skulle bli upprörda över att han följt dem. För allt han visste kanske de inte ens ville ha honom där.
"Evening" när han väl var framme vid bordet log han försiktigt, visade sin osäkerhet över att ha vågat förfölja dem. "I sincerely hope that I am not intruding... I just, you know, I saw you leaving... And I couldn't stand dealing with, uh... With the news, alone..." Blygt sänkte han blicken lite, försökte le. Fick då syn på Terrence, gav honom en orolig min. Var han redan så full? Eller var någonting fel med honom?

Högljudda områden var Inte Ellis favoritställe men det hjälpte iallafall honom att tänka på annat. Det hindrade nästan honom från att tänka alls. Han kände redan hur alkoholen hade börjat värma upp honom men ännu var det okej. Bara han tog det långsamt. När han plötsligt fick syn på Benjamin blev han nästan lättad. Det var inte lätt att hantera två höga personer samtidigt på egen hand. Snabbt vinkade han mot honom och gestikulerade att han skulle sätta sig ned.
"I'm sorry, we shouldn't have left without you... it was in the heat of the moment really," förklarade han ursäktande och log svagt mot honom. "Dmitry just really needed a drink. I think we all do." Han lyfte upp sitt ölglas mot Benjamin innan han sneglade på Terrence som nyss halsat whiskey. Vilket djur. Ellis var dock imponerad då han frågat efter deras starkaste sort. Men han gjorde som första-betjänten sa och drack upp resten av sitt öl i ett svep. Yrseln och lullet slog till nästan direkt.
"Get something to drink, Benjamin. The night is young." Dock var det inte ens natt än, det hade precis börjat bli kväll.

Terrence såg glatt upp på den nya i sällskapet och sköt undan whiskyglaset ifrån sig, ersatte det med ölglaset istället. De vid bordet var inte direkt det sällskapet han önskat sig, han längtade hem till sina vänner. Några han förmodligen aldrig skulle träffa igen. Eller vem vet, han kanske träffade några på fronten. Det skulle inte direkt förvåna honom om några av hans vänner frivilligt hade åkt dit.

"Where I come from we call this a liquid lunch", han lutade sig tillbaka i sätet och lade en arm om sin höga vän bredvid sig.
"We got all legless, knackered. But we didn't drink fancy stuff like this, we mostly just had some plonk", han nickade och tänkte tillbaka på de gamla tiderna.
"And then we just went out and found some uh, dolls and had the ol' how's your father", han pratade mest i slang just nu, orkade inte ens bry sig om de andra förstod. Det tog ändå ganska mycket kraft av honom för att prata normalt och i det här tillståndet var det inte ens något han tänkte försöka.