Lägret

Dmitry vände långsamt tillbaka sitt ansikte, orkade inte stå emot den andres beröring. Dock blev han väldigt förvånad när kryckan träffade marken och han plötsligt kunde känna de bekanta läpparna mot sina egna. Han rynkade pannan lite, dock inte av irriteration utan snarare av någon sorts sorg. Men kyssen fick honom att ge upp, ge vika för Ellis dragningskraft och sluta ögonen medan han besvarade kyssen. Han lade båda sina händer på mannens höfter med ett ganska hårt grepp, han tänkte inte ens på det själv men hans kropp ville inte att Ellis skulle försvinna från honom igen.

"You can't do this" nästan bad han, var så rädd för att bli bortstött som nyss och ännu en gång tappa sitt hopp. För hoppet hade tänts igen tack vare att det var Ellis som kysst honom, det fick honom att börja tro att något fanns kvar där inne.

Men trots att han just sagt att Ellis inte fick kyssa honom så lät han armarna slingra sig omkring den andres ömma kropp, trycka honom lite emot sig. Han hade saknat den här sidan av Ellis, för den var mycket mer normal än den som flirtat så öppet med Terrence hela vägen tillbaka till lägret. Plus att Dmitry inte varit och hälsat på Ellis i sjukstugan, hade inte velat träffa någon som inte mindes honom. Därför hade det ännu en gång gått en ganska bra tid sen se senast träffats, och ännu längre sen de kysst varandra ute i skogen. Och saknaden gjorde att Dmitry inte kunde säga ifrån, inte när Ellis inte sa ifrån först.

Dmitry lyssnade på vad han sa men det kändes inte som att det riktigt gick in. Vad snackade han om? Klart Dmitry ville ha honom och inte en chans att han skulle kunna knuffa bort honom. Speciellt inte när kyssarna blev mer ivriga, de gjorde hela Dmitrys värld ostadig för det kändes som vanligt, inte tillgjort eller medlidande. Dmitry tänkte absolut inte låta tillfället slinka ur händerna på honom, mindes Ellis just nu så var det viktigt att ta till vara på det. Därför besvarade han hungrigt alla kyssar han fick, kände ganska snabbt hur hjärtat började slå hårdare i takt med att andningen blev mer ansträngd av ivern.

Han blev lite väl medryckt för hans händer var redan påväg att utforska varenda vrå av Ellis kropp på ett alldeles för öppet ställe. Det var riskabelt nog att ens stå nära honom på det här stället, så att känna på hans kropp var definitivt inte passande. De stod lite vid sidan där ingen kunde se dem, men de var alldeles för nära ingången till sjukstugan och skulle ganska lätt kunna bli upptäckta om någon fick för sig att gå ett varv runt huset.

"We can't stand here, Ellis" flämtade han fram mot den andres läppar innan han började placera ut kyssar längst med Ellis hals och nacke, eller snarare överallt där han kom åt. Han var för tillfället uppe bland molnen och tänkte inte ens på att det kanske gick alldeles för fort för Ellis, att några få kyssar kanske var allt han ville ha just nu. Men Dmitry saknade honom för mycket för att låta honom vara och hans tankar var ett virrvarr.

Matsalen var ganska full. Eller tja, matsal och matsal. Det var egentligen bara ett tält med bänkar uppställda inuti och såklart några bord. På ett bord vid kortsidan stod det mat, dagens rätt var någon slags gryta med ris. Terrence blev meddragen utan protester in i tältet och han gick snabbt fram till bordet för att slänga upp lite mat i sin skål. Till grytan blev det också ett äpple och en banan, om han ändå skulle äta skulle han också bli mätt, vad var det annars för idé liksom?

Vid Benjis ord log han svagt och vände ned blicken i marken samtidigt som han gick och satte sig vid ett ledigt bord.
"I told you I would take any bullet for you", detta sa han med blicken fortfarande nedvänd för att undvika att den andre såg hans generade ögonuttryck. Terrence var inte riktigt redo att erkänna, om ens för sig själv, att han hade mer än vänskapliga känslor för personen framför sig. Dock kunde han inte hålla blicken nedvänd för alltid utan bytte fokus från bordet till bananen som nu var i hans hand. Skalet föll snabbt till sidorna och han stoppade in den ungefär halvvägs men hindrade sig precis innan han tog en tugga och drog ut den igen då han kom på att han ville säga något innan stämningen förstördes.
"I'm just happy you're fine, that you got out of there without any major damage. You still look flawless, compared to me", han pekade på sitt "öra" med ett flin och bet sedan av en tugga av den söta frukten.

När de väl satt vid bordet med mat de plockat på sig suckade han tungt, alldeles nöjd med att faktiskt ha en lugn dag som han inte var drogad till sömns genom. Föredrog att se på Terrence än sina drömmar faktiskt. Det var ju så gulligt att se honom så... Annorlunda. Nej, så lik sitt gamla jag. Det var ju omöjligt att inte notera hur otroligt bedårande han såg ut när han gömde ansiktet sådär. Dessutom var hans ord otroligt smickrande, förmodligen några av de finaste Benjamin någonsin hört. Hans hjärta liksom krampade i försök att suga upp denna känsla och spara den för alltid.

Det där gulliga blev dock snart avhugget, ersattes med en scen som Benjamin aldrig någonsin trott att han skulle befinna sig i. Terrence sätt att trigga igång honom var verkligen det märkligaste någonsin. Han åt ju förfan bara en vanlig jävla banan. Ändå var Benjis hjärna med ens på högvarv, började tänka på vad mer Terrence kunde göra sådär med. Dock var det farligt nära att han började rodna så han försökte att tänka på annat. Men med blodet kokande i ådrorna vad det ganska svårt.

Tack och lov avbröt han sig själv genom att skrocka protesterande när Terrence lyckligtvis bröt tystnaden innan Benjis tankar skulle påverka hans privata område.
"I'm flattered that you would ever consider calling me flawless, but I mean come on! Only you could pull of a missing ear and still look just as good" han rynkade lite på pannan innan ett glatt leende intog hans läppar. Fan vad han älskade att umgås med Terrence.
"Don't even try to convince me otherwise because I'll always think so" han nickade bestämt innan han också började äta av sin mat. Hoppades innerligt att Terrence inte skulle fortsätta trampa på ömma tår och råka skapa en olämplig situation i Benjamins byxor.
"Anyway-" han bestämde sig för att hålla dem upptagna med konversation för att undvika plötsliga rusningar av blodet som skulle kunna väcka den bortglömda kamraten där nere.
"What's gonna happen now? Are we still stuck or going home soon..?" Det var egentligen inte frågan han planerat, men i samma stund som han börjat prata hade han ångrat sig. Hade tänkt fråga vad som skulle hända mellan de två nu, men fegade självklart ur.

Dmitry släppte dörren och lät den gå igen innan han började besvara Ellis kyssar med en ännu större iver än tidigare. Han ville vara så nära honom som det bara gick, kyssarna var inte nog på långa vägar. När de gick längre in tyckte inte Dmitry att det skulle bra smart om Ellis halkade och skadade sig så han lyfte snabbt upp honom i sin famn och höll honom uppe med sina händer under hans rumpa. Han gav ifrån sig ett kvävt stön då han nu kunde känna Ellis lite privatare delar mot sin mage, något som såklart fick hela Dmitrys värld att skälva. Det var nu väldigt längesen de spenderat natten ihop vid lådorna och Dmitry var som sagt otroligt tänd.

Han var kanske lite vårdslös med tanke på Ellis sjukliga tillstånd men just nu hade ju Dmitry annat på hjärnan, så han tryckte upp Ellis rygg mot en vägg på ett något brutalt sätt. Han hade honom fortfarande upplyft i sin famn men kunde nu släppa hans rumpa och bara hålla honom uppe genom att helt enkelt klämma fast honom mellan sin kropp och väggen.

"I want you so bad" flämtade han och började återigen att placera ut heta kyssar mot Ellis hals, samtidigt lär han händerna börja knäppa upp den andres uniform - som egentligen gjorde honom otroligt stilig.

Dmitry fick tillslut upp den andres jacka men eftersom han hade ryggen tryckt mot väggen gick det ju inte att ta av den helt. Han fällde bara upp den och blottade linnet som alla hade under sina uniformer. Med något kalla fingrar greppade han tag om plagget och drog upp det så långt det gick för att kunna blotta den andres överkropp. Ett brett leende lekte över hans läppar medan han studerade skönheten framför sig. Han var definitivt smalare och svagare än han varit senast men det var en klar förbättring från dagen de blivit räddade av Terrence.

Med ena handen höll han upp linnet och med den andra strök han över Ellis nakna hud. Den kändes så het under hans fingertoppar och han älskade det, hade saknat det och varit rädd att han förlorat det för alltid.

"Do you really? You're not doing this just to make me feel better, right?" flämtade han mot Ellis läppar, kysste dem igen och bet lite löst i mannens underläpp.