|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 12, 2016 23:59:51 GMT
Volkov hade tagit över något sorts ansvar för den föräldralösa sonen som det säkert syntes tydligt på var full av oro. Den låg som en dimma runt honom och han andades in den som gas, den fyllde hans lungor och sipprade ut i blodet tills den hotade att förgifta honom. Kanske var det var han önskade också, att han sakta skulle kunna kvävas till döds av den där oron så han slapp känna den, det var väl bättre att dö först än att dö sist, eller? Dmitry försökte hålla sitt skakade i styr men det gick inte riktigt, inte förens Volkov gav honom en flaska vodka.
"This is all yours, Azarov. You sure look like you need it" flinade Volkov på ryska, något som gjorde att Dmitry kände sig lite tryggare igen. Han hade faktiskt inte talat engelska sen han blev inflyttad hos ryssarna, och på ett sätt var det en lättnad för det hjälpte honom hålla tankarna borta från det livet han levt bara några veckor sen på Edworth Manor.
Dmitrys blick studerade glasflaskan han fått i handen, skulle han dricka hela skulle han kanske dö av alkoholförgiftning istället? Dmitry sköt undan alla tankar, den enda han sparade var att han behövde dricka för att dämpa ångesten och den där energikrävande oron. Han skruvade loss korken och förde mynningen till läpparna. Han knep ihop ögonen och förberedde sig för hur stark den ryska vodkan skulle vara innan han slutligen tippade huvudet bakåt och lät vätskan rinna ner i halsen. Dmitry var definitivt en tålig man, hans föräldrar hade aldrig varit noga med vad Dmitry hällde ner i sin kropp så redan som barn hade han börjat dricka. Ännu hade han inte fått ta några konsekvenser för det, men han gissade att sjukdomarna skulle komma med åren. Om inte kriget tog honom såklart.
Efter att ha supat sig stupfull med sina ryssar bestämde sig Dmitry för att ta modet och gå bort till den engelska sidan. Anledningen till att han inte gått direkt var för att han varit för rädd för att ta reda på om ens någon av hans vänner klarat av de dagarna som gått sen han senast såg dem. Men nu när alkohol istället för oro pulserade i hans kropp lyckades han vingla sig bort från den ena hemmaplanen till den andra. Ganska direkt fick han syn på det gänget som lät mest, däribland fanns Terrence. Dmitry sken upp lite och bara några sekunder efter fick han syn på ännu en bekant figur, Benjamin. Hans mod sjönk som en sten när han insåg att Ellis inte befann sig i gruppen. Hans blick flackade lite och han stannade upp mitt i det fuktiga gräset några sekunder. Han var nära att redan bryta ihop och börja gråta men det var då han lät blicken vidga sina vyer lite och slutligen få syn på Ellis. Dmitry drog in ett djupt andetag, det lät som ett lättat flämtade. Dock blixtrade det till lite i honom när han såg vilka det var som svassade omkring Ellis och kysste hans fötter.
Mannen såg ut att ha det kul, Dmitry kunde inte se minsta lilla oro i hans ansikte. Och hans påverkade hjärna drog därför direkt slutsatsen att Ellis säkert bara var glad över att Dmitry hade stupat, så var det säkert. Hade han varit nykter hade han kanske tänkt lite mer logiskt, men hans psyke klarade inte av det just nu. Han tänkte att Ellis nog var glad över att slippa Dmitry, att han var glad över att slippa behöva dumpa honom i framtiden för det var såklart vad som skulle hända. Ellis skulle inse att Dmitry inte kunde ge honom den framtiden han ville ha, med barn och familj och äktenskap och allt annat jävla trams som livet serverade honom, och då skulle han dumpa honom. Och just nu var han säkert glad över att slippa det, att någon dödat honom så han inte behövde krossa Dmitrys hjärta.
"Fucking son of a bitch..." svamlade han för sig själv och kramade hårdare om flaskhalsen, han hade inte lyckats få i sig hela flaskan ännu. Men nu när han insåg att Ellis inte ens brytt sig om att leta efter honom bestämde han sig för att flaskan skulle tömmas innan natten blev dag. Och istället för att gå bort till Ellis traskade han bort till Terrence, som återigen blivit lämnad av en upprörd Benji. Dmitry såg efter den lilla soldaten med en fundersam min innan han tyckte att han inte hade något med det att göra.
"Don't you worry, he'll come around" mumlade Dmitry utan att hälsa, istället gav han bara Terrence ett vänligt slag på axeln innan han vände flaskbottnen uppåt och tog ett par klunkar till. Egentligen hade han ju aldrig kommit och stört mitt under en av parets kyssar, så som Terrence lyckats göra med Ellis och Dmitry. Men ryssen tyckte att han visste vad det var när han såg det, det sken igenom på flera mils håll att det var något på gång mellan dem. Det hade det väl alltid varit, enda sen de båda kom nya till huset. Visst, kanske överdrev Dmitry lite men han skulle ljuga om han sa att han inte sett Benjamin falla vid första ögonkastet. Just nu verkade det dock inte vara frid och fröjd i paradiset, men det var väl svårt att leva i ett paradis när verkligheten satt dem i skiten, bokstavligen.
|
|
|
|
Lägret
Aug 13, 2016 9:00:01 GMT
Post by N. on Aug 13, 2016 9:00:01 GMT
En kritisk blick landade på Benjamin när han gick iväg från Terrence. Benji hade tydligen inte fattat krigets tuffa verklighet. Trodde han fortfarande att allt var en dans på rosor eller? Terrence uppfattade det som om den andre ville att han skulle vara svag. Att han ville att han skulle vara den äckliga människa som brutit ihop i aggressions attacker. Nej, den personen försvann med hans första headshot. Den dödades och rann ut som blod från hans första sår. En hög fnysning undslapp soldatens läppar och han satte flaskan som han hade i handen till läpparna. Vätskan var stark men lugnade allt inom honom. Den dränkte hans feghet, hans rädsla. Det var otroligt skönt att bara få vara glad, att dansa med sina kamrater.
Även om soldaterna inte hade några högtalare att spela musik ifrån fungerade deras steg på lådorna som trummor. En av skinnskallarna hade till och med satt sig på sin låda och spelade med händerna. Det var ett upphetsande beat som triggade igång varenda en av dem. Terrence var mitt uppe i att dansa när ännu en välbekant stämma nådde hans öron. Han stannade upp och såg skrattande upp mot Dmitry, han hade aldrig insett hur lång den andre var fören nu och det fann han mycket underhållande. Att ryssen var full märktes men Terrence hade märkt det mycket tydligare om inte även han var packad som ett as.
"Nah, fuck him", sa han högt och skakade på huvudet, "he doesn't even like me anymore", ännu en fnysning. Ett flin låg på hans läppar och han tog ännu en klunk av vodkan fast att han knappast kunde bli mer full. Euforin spred sig ändå i hans blod och ännu ett glädjerop lämnade hans läppar. De andra skinnskallarna stämde in och några avfyrade sina vapen upp i luften.
"Wanna have a good time tonight Azarov?"
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 13, 2016 10:03:25 GMT
Dmitry var inte dum utan även han märkte ju hur Terrence förändrats, men eftersom han inte direkt varit bästavän med den gamla Terrence tyckte han att det kanske var lika bra. Han ryckte till när han hörde skotten och trots att han var full som fan reagerade han snabbt med att ducka, som om de blev beskjutna. Så fort han insåg vad som hänt bubblade dock ett skratt upp i honom och ut genom hans läppar.
"You guys are sick" nästan fnittrade han fram med ett roat uttryck. Vid frågan blev hans leende ännu bredare och han nickade ivrigt, glad över att någon av hans gamla vänner verkade bry sig iallafall. Ironiskt nog var det den han kommit sämst överens med som erbjöd honom sällskap, men vad spelade det för roll? Dmitry ville känna att han slapp allt annat och de här männen verkade vara bäst på att trycka bort de riktiga känslor och festa, kanske kunde han lära sig av dem.
"I'd love a good night, Coll. It's just that I doesn't feel as welcome on the english side, and you have a lot less to drink here" svarade han med en grov rysk brytning, han kunde inte riktigt bli av med den när han var full, och nickade menande bort mot Ellis som enligt Dmitry bara slängde massa bitchiga blickar. Antagligen var det bara alkoholen som spökade med honom, men just nu var det allt Dmitry såg.
|
|
|
|
Lägret
Aug 13, 2016 10:22:01 GMT
Post by N. on Aug 13, 2016 10:22:01 GMT
Terrence skrattade högt åt ryssens reaktion när skotten avfyrades. Han var vid det här laget van vid hans kamraters vilda beteende. Här skulle de förmodligen inte bli beskjutna med handvapen, om något skulle det vara artilleri och då skulle de ändå inte ha en chans att komma undan.
Ett lurigt leende kom upp på soldatens läppar och han slängde den tomma vodkaflaskan på marken.
"We'll better go and find some more then", sa han och gav den andre en blink med ena ögat och började sedan gå mot förrådet där sergeanten höll sitt förråd. Det var en avskild plats och full som Terry var kunde han inte riktigt hålla sina händer för sig själv. En lust väcktes i hans kropp. Varje beslut han tog gjorde han eftersom han när som helst skulle kunna vara död. Varför inte passa på att leva lite när han ändå kunde?
Terrence stannade utanför dörren där en låda stod. Han öppnade den och drog fram ännu en flaska starksprit.
"Trust me, I will make this night unforgettable.."
Soldaten öppnade flaskan och upp den mot Dmitry samtidigt som han backade bakåt tills hans rygg slog i väggen i en uppmaning att få den andre närmare sig själv.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 13, 2016 10:40:35 GMT
Efter att ha fått lämna fronten trodde Ellis nästan att det var över, att dem skulle få åka hem. Men samtidigt hade han blivit så van vid miljön och tillvaron där så det skulle varit konstigt att inte konstant ha tinnitus och bli temporärt döv av alla explosioner. Däremot uppskattade han såklart att få slappna av och sova i en riktig säng, äta mer ordentligt än vad man hade tid med ute i gravarna.
Även om han inte var så mycket för att festa och bli full, var alla andra i hans grupp av vänner det. Det må inte vara lika livliga som de andra längre bort, men dem visste hur man hade kul och framförallt hur man drack. Och de lämnade ingen bakom, vare sig de ville eller inte. Det gällde även Ellis, som de fått reda på inte tålde alkohol så mycket, vilket de givetvis hade väldigt kul med.
"Creighton, Creighton, Creighton!" Deras röster ekade lite i deras del av tältet, även om de kanske inte överröstade alla. Han fick mer eller mindre sprit nedtvingat i halsen på honom då de hållit fast honom. Efteråt tjoade och klappade dem, skrattade när han tömde maginnehållet i en hink som stod i närheten. Givetvis hade det slagit till direkt för honom och snabbt blev hans blick suddig, han blev yr. Dock fick han syn på några gestalter längre bort, Terrence och Dmitry. Tidigare hade han försökt leta upp dem men blivit indragen i festandet hos sina andra vänner, som inte låtit honom gå därifrån.
Ellis tog dock chansen att smyga därifrån när näste man stod på tur, deras rop fortsatte. Lite stapplande på knä kom han till slut upp på fötterna, vinglade åt hållet dem försvunnit. Han hade inte sett dem på hela dagen så med en glad tanke gjorde han sitt bästa med att inte tappa bort dem.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 13, 2016 10:52:51 GMT
Våg efter våg av skuldkänslor började dränka hans alkoholpåverkade kropp. Han var ju medveten om att Terrence normalt inte uppförde sig såhär, visste att det var kriget som slitit på hans psyke. Hade det inte varit krig hade mannen förmodligen inte skrattat om Benjamin nästan dörr framför honom. Han hoppades det i alla fall. Men att tänka så fick honom dessutom att inse att han reagerat otroligt orättvist. Han borde ha överseende, borde stötta och inte stöta bort honom. Men det var lättare sagt än gjort när den här nya sidan av mannen faktiskt skrämde honom. Men han visste att den del av honom som var rädd för Terrence var mindre än den del som faktiskt gillade honom sådär mycket som han egentligen inte fick.
När ältandet över sitt oartiga beteende höll på att bryta ner honom bestämde han sig för att det inte fanns något annat val än att gå tillbaka och ursäkta sig. Kanske skulle mördarmaskinen bara skratta åt honom, men det skulle i alla fall rensa hans medvetande. Och för allt han visste kanske det skulle uppskattas.
När han var framme vid lådorna igen började dock pulsen skena med en gång. Han såg först inte skymten av Terrence, vilket genast fick massa skräckscenarion att spelas i huvudet. Men sen, mitt bland skuggorna, såg han inte bara en utan två bekanta figurer. Kisade lite för att se klarare, jo det var dem. Blev genast otroligt lättad och började tassa efter dem för att få ett ord med Terrence. Det som utspelade sig framför honom fick dock kroppen att stanna i protest. Han var oförmögen att röra sig. De där orden rang som en varningsklocka om och om igen i hans huvud. "Trust me, I will make this night unforgettable". Med tanke på tonen som använts för att förmedla orden var det uppenbart att Terrence inte pratade mellan två vänner. Och hans kroppsspråk bekräftade ytterligare att han inte var vänskapligt inställd till ryssen framför sig.
I det ögonblicket insåg Benjamin varför han varit så rädd för att låta sig falla för någon. Han förstod varför hans kropp inte velat. För det här gjorde ont. Inte bara ont, det var som att någon sprättade upp hans hjärta och hällde i frätande syra i det trasiga organet. Han betydde alltså inte mer än så för Terrence? Att han skrattade när han nästan träffat Benjamin med sin kula hade inte varit ett misstag? Benjamins hjärta var det enda som slog snabbare när de rörde varandra, den enda som blev nervös när de var nära. Allt han känt var obesvarat, och de där kyssarna hade inte betytt mer än en flugskit i rymden. Aldrig mer ville han behöva uppleva det här, den paralyserande smärtan som bekräftade hans fars påstånd om att han var ovärdig att bli älskad.
Trots att han bokstavligt talat höll på att gå under där han stod förmådde han inte röra sig. Klarade inte av att vända och gå, som om han var beroende av smärtan och måste stå kvar och bevittna när det eskalerade. Eller var det hoppet om att han ändå misstolkat situationen som fick honom att stå kvar för att bekräfta allt? Ärligt talat brydde han sig inte om vad som fick honom att stå kvar. Allt han kunde tänka på var hur mycket han önskade att allt det här var en mardröm, eller att han skulle bli oförmögen att känna någonting någonsin igen efter det här. Fan, han skulle föredra att få Terrence kula genom bröstet hellre än det här. För att känna sig så trampad på, så oviktig, var det värsta han upplevt. Han önskade att han kunde bli arg, att han kunde bli så arg att han skulle kunna glömma bort Terrence. Men sådan var han inte. Han blev inte arg. Istället grävde det ner sig djupt inom honom, sårade honom så djupt att han höll på att förblöda. Sedan gömde det sig inom honom och bara väntade på ett tillfälle att få explodera och få honom att totalt bryta samman.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 13, 2016 11:06:47 GMT
Dmitry gillade faktiskt Terrence nya sida, den som bjöd honom på alkohol alltså. Han log brett efter att ha dumpat sin flaska och snubblade sen efter mannen bort till förrådet. Ryssen tog nöjt emot den nya flaskan och förde den genast till munnen för att "smaka".
Dmitry hade inte haft en tanke på att flirta med Terrence förens han plötsligt blev otroligt inbjuden till att göra det. Trots alkoholen kunde han såklart se signalerna, något som fick honom att höja på ena ögonbrynet lite.
"Oh, really? And what's your plan?" svarade han med en tillgjord sensuell röst. Först gick såklart hans tankar till Ellis, men han stötte snabbt bort dem. Han gjorde ju Ellis en tjänst nu, såg till att han skulle slippa spendera livet med Dmitry. Med de tankarna på hjärnan tog han de stegen som var emellan dem, minskade avståndet tills det nästan inte fanns längre.
"You've got to do something good to make me remember, because I don't think this vodka do my memory any favors" flinade han och sa det på ett sätt som gjorde det till något av en utmaning. Han burade samtidigt in den skottgalna mannen genom att placera båda sina händer på väggen bakom Terrence. Han lutade sig något närmare så att han tillslut kunde känna doften alkohol från den andres andetag, av någon anledning gjorde det honom lite knäsvag att vara såhär nära någon igen. Terrence var påväg att bli Dmitrys rebound, men det verkade han inte ha något emot.
|
|
|
|
Lägret
Aug 13, 2016 11:21:16 GMT
Post by N. on Aug 13, 2016 11:21:16 GMT
Det var ganska kallt ute och värmen som kom närmare Terrence var mycket uppskattad. Även om han druckit så var inte den värmen tillräcklig och han frös lite när han stod stilla. Han kunde känna den andres andetag mot sin panna, lukten av alkohol och annan människa överväldigade honom. Inte en enda tanke gled åt Benjamins håll. Mannen fick skylla sig själv för att han övergett Terrence såhär. Om han verkligen gillade honom så skulle han väl ha accepterat Terrences förändring? Eller var han bara något som kunde slängas bort så enkelt när han hamnat lite på sidan av vägen?
Soldaten sneglade på händerna på sidan av sig och skrattade lågt. Han var inte ute efter något romantiskt direkt så att kyssa Dmitry var inte hans första tanke. Hans romantiska sida hade försvunnit med allt annat och allt han kunde tänka på nu var att få ett snabbt one night stand innan han drog ut till fronten igen.
Terrence mötte mannens blick och lät samtidigt sin hand krypa mot ryssens skrev.
"First you gotta do something for me", sa han lurigt och kände hur kroppen började bulta allt mer. Han hade erfarenhet av att få behandlingar men inte ge. Dock visste han ju vad som var skönt och vad som fick en att längta efter mer så han tvivlade inte direkt på att han inte skulle kunna ge Dmitry en natt som han inte skulle glömma i första taget.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 13, 2016 11:34:33 GMT
Allt blev för mycket, alldeles för mycket. Det gick så jävla snabbt och plötsligt kände han inte igen sig själv längre. Hade han fått gissa hur han skulle reagera hade han sagt att han skulle börja lipa och springa därifrån igen. Men någonting hade förändrats i honom också. Den där tuffa fasaden han bar på när de låg i skyttegravarna växte upp snabbare än han hann blinka. Hans sårade känslor löpte amok i hela kroppen, och någonting slog slint när Terrence rörde Dmitry på ett sätt han önskade att han själv fick bli berörd av britten.
"You motherfucker" han spottade ut de sårade, förbannade orden så högt att hans närvaro inte gick att missa. Steg med rynkad panna närmare, brydde sig inte ens om Dmitry när all frustration brann i huvudet. Borrade istället in blicken våldsamt i Terrence.
"I came to beg for your apologies because I know I acted like a dickhead but I guess you couldn't care less, huh?" Det brände bakom ögonlocken, men istället för att verka svag genom att låta tårarna vinna så bubblade bara ännu fler sylvassa ord upp ur strupen, det fanns liksom ingen hejd i hans onyktra kropp.
"You're just the worse, Ter! The fucking worst!"
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 13, 2016 12:20:21 GMT
Innan han lyckats finna de två andra, fick han syn på Benjamin. Ett leende spred sig på Ellis läppar och lite vingligt gick han upp till honom, dunkade vänskapligt till honom i ryggen. De hade ju inte haft så mycket kontakt under varken tiden på Edworth Manor eller under krigets gång så det var ett perfekt tillfälle att lära känna honom bättre.
"Hey Benjamin, what's cooking?" Han märkte dock snabbt att allting inte riktigt stod rätt till. Precis som när han sett honom förut, såg Benjamin alldeles förstörd ut. När han följde hans blick med sin egen förstod han dock varför. Leendet dog snabbt ut och lite missnöjt drog han på munnen. Såklart gjorde det ont, det gjorde så fruktansvärt ont men Ellis behöll envist sin mask. Särskilt kändes det i hans bröst då det inte gått många veckor sedan Dmitry påstått han "älskat" honom. Allt var en lögn, i slutändan.
Egentligen ville han kasta sig på dem, låta sin ilska ta över men han visste att han enkelt skulle övermannas. Istället tittade han bara på Dmitry med en blick som skrek av sorg och besvikelse. Lite förbryllat vände han huvudet mot Benjamin då han svor och började stå upp för sig själv. Ellis svalde ett leende, det var inte varje dag man fick se honom förlora sitt temperament.
"Calm down, Ben," sa han och lade en hård hand på hans axel, blicken mot turturduvorna längre bort.
"Fuck him up, mate." Det sista viskade han, lågt nog så bara Benjamin som stod bredvid honom, kunde höra.
|
|
|
|
Lägret
Aug 13, 2016 12:54:02 GMT
Post by N. on Aug 13, 2016 12:54:02 GMT
Deras akt blev avbruten av en arg röst som Terrence mycket väl kände igen. Han rullade på ögonen och slingrade sig ur Dmitrys grepp för att stappla fram till sin tidigare älskare. Han skakade på huvudet och gav den andre soldaten en hatisk blick. Hans ord gjorde faktiskt väldigt ont även om han kanske inte visade smärtan på utsidan.
"Oh so you're just god's little perfect angel aren't you?", han spottade fram orden och kom allt närmare Benjamin med hotfulla steg.
"Am I supposed to be a mindreader now Benjamin? You know I greeted you out on the field but you just turned your back and fucking walked away!", hans ord var hårda och höga, han brydde sig inte om att han skrek för fulla hals vid det här laget.
"Am I supposed to think like 'oh he just walked away for a while, it's nothing, I'll just wait for him', like do you think I'm stupid or some shit? I know you don't like the way I am right now. But Benjamin fucking listen to me", han drog fram sitt vapen ur hölstret och höll upp det framför sig, de må vara oladdat men han ville bara att snubben skulle fatta hans poäng.
"We're in a war. A fucking war. I don't have time to sit around and wait. Someone could just pop me in the head any time now", han höll demonstrativt upp vapnet mot sin tinning och pressade den kalla metallen mot huden.
"War changes people, and if you don't like me then just fucking say it to my face, don't walk away like a fucking coward!"
Terrence hämtade andan med och sänkte långsamt vapnet från sitt huvud, lät den hänga i hans slappa hand längs sidan.
"It can't always run like clockwork, so rather than control the direction of my life, I've decided to run shotgun on my emotional bandwagon. I've embraced my evil, held the horrible, licked the lunacy and blew the beautiful. As a result, I'm on cloud nine".
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 13, 2016 13:24:53 GMT
När den tydligt berusade Terrence började röra sig närmare honom ekade Ellis uppmaning högt i hans huvud. Fuck him up. Fuck him up. Fuck him up. Orden intensifierades och pulsen sköt iväg som en raket när Terrence tycktes explodera. Och alla hans ord retade bara upp Benjamin ännu mer, mannen stod ju i princip där och skyllde allt på Benjamin. Som om det var enbart Benjamins fel, att det var för att han blivit rädd som Terrence gått till någon annan. Perfekt. Helt jävla perfekt. Den här kvällen blev bara bättre och bättre.
Med läpparna isär, redo att börja gorma han med, blev han återigen stående alldeles stel när Terrence nu hotfullt satte sitt vapen mot tinningen. Men det tog inte lång tid innan det var borta igen och då sprack Benjamin riktigt ordentligt. Det bara smällde till och vips flög orden ur munnen innan han ens hann fatta vad det var han sa.
"You know what? I sure as hell ain't no fucking angel but don't you dear call me a coward!" Hans händer placerades demonstrativt mot mannens bröst, puttade bort honom från sig då han kommit alldeles för nära.
"I couldn't even recognize you and that scared the living shit out of me. But I am aware that I did wrong in just walking away. That's just why I tried finding you tonight" han behövde andadas in lite snabbt för nu skrek även han för full hals, så uppretad att ådrorna på halsen stack ut.
"And you know what?! You almost shot me, and then you laughed god dammit! You fucking laughed, Ter!" Nu var det Benjamin som gick närmare, skar genom hans själ med sin kalla blick. Hade ärligt talat aldrig någonsin tappat kontrollen såhär, hade aldrig någonsin blivit så förbannad.
"Don't you think for even a second that I don't like you anymore! Haven't you figured that out yet?! It hurts so damn much because I like you... And that's the problem. Because clearly you don't feel the same, or do you always laugh when you almost kill someone you care for?!" En snabb blick riktades mot Dmitry, en sådan som berättade precis hur mycket han ogillade honom som inte brytt sig om att säga ifrån. Även om det egentligen inte var hans fel, det var bara Benjamins ilska mot Terrence som råkade gå ut över ryssen också.
"Screw your kiss, screw your bullshit, fucking screw you for leading me on and then turning it around making me look like the only one that made mistakes! Fuck you!" Han skrek fortfarande, men nu var han så uppe i varv att han började skaka, och från ingenstans trädde ännu en sida han aldrig stött på förut fram. En sida han hoppats aldrig behöva se, för ett tu tre for en hand genom luften och smällde till Terrence rakt över kinden.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 13, 2016 13:38:55 GMT
Allting gick otroligt fort efter att Dmitry öppnat munnen. Han hade fått en hand mot skrevet, en uppmuntran att göra något snuskigt, hört Benjamin skrika intill honom, blivit bortstött från Terrence, hört Terrence skrika istället och nu slutligen hade kvällens ragg fått sig en smäll från den minsta tjänaren i huset. Dmitry var så full att han inte kunde göra något annat än börja skratta roat för sig själv, det var som en dålig realityshow vid det här laget men ryssen fann det ändå lite underhållande.
Han tänkte dock inte stanna och se på utan viftade lite med handen och mumlade ett "I'm out of here" innan han snurrade runt och började vingla bort från platsen med sin nyfunna vodkaflaska, det var ju trots allt den han kommit för att få. Dock kom han inte särskilt långt innan han nästan krockade in i Ellis, hann dock få syn på honom i tid och stannade upp. Dmitry kände knappast någon ånger även om Ellis säkert sett alltihop, han kände sig bara väldigt sårad över att Ellis inte brytt sig om att leta efter honom tidigare.
"Oh, so now you have time to come and see me? Well how fantastic! Right?" sluddrade han innan han fortsatte gå, stötte till Ellis axel när han passerade honom. Han tänkte inte stanna och lyssna på vad han hade att säga, för det spelade ingen roll nu när Dmitry tyckte att han sett tillräckligt. Han var inte ens viktig nog att gå och leta upp, inte viktig nog att kolla om hjärtat fortfarande slog i.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 13, 2016 13:54:32 GMT
Med en aning uppspärrad blick, tittade Ellis från Benjamin till Terrence och sen tillbaka på Benjamin. Visst hade han hetsat honom men trodde aldrig att den andre skulle gå så långt som att slå till honom. Osäker om han var imponerad eller inte så backade han undan, gav dem sitt utrymme. Han hade inget med det att göra. Lite orolig blev han dock, Terrence nya version verkade inte ha något emot att öka dödssiffrorna.
"Hey..," började han försiktigt för att göra dem medvetna om att han var där, så saker inte gick alltför över styr.
Han slet inte blicken ifrån dem förrän hans synfält blockerades av den längre Dmitry som stannat framför honom. Han rynkade pannan lite, försökte se irriterad ut men såg förmodligen endast miserabel och ledsen ut. Han hade ju sett hur han fångat in Terrence med armarna mot väggen, vilket gav honom intrycket att just Dmitry initierade det hela. När han gick förbi, vände sig Ellis om, bet sig hårt i läppen innan han bet tillbaka.
"You didn't look for me either so what's your problem?" Han svor inombords när han hörde hur darrig och instabil hans röst lät. Han hade ju inte sett av Dmitry någon stans, inte ens när han hade letat.
"Looks like you found 'company' anyway so good for you, dickhead." Han hade höjt rösten lite så den andra kunde höra honom då han gått förbi honom.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 13, 2016 15:22:34 GMT
Dmitry frös till is innan han ännu en gång vände sig om, nu gick han med bestämda steg fram till Ellis igen och stannade först när han stod så nära som man kunde göra utan att röra varandra.
"Fuck you. I didn't look for you because I was worried you might be dead! But when I actually came here too look for you... It didn't even look like you thought of me the slightest!" fräste han och spände antagligen varenda muskel i sin kropp, ådrorna på hans hals kom fram och kollade man noga kunde man säkert se pulsen inne i dem.
"And yes, I got myself some company because you sure didn't look like you would give a shit!" Han var nära att ge Ellis en örfil eller liknande, men samtidigt så var det en liten klocka bak i hans huvud som ringde och skvallrade om att det inte var rätt så han lät bli.
|
|
