Köket / tjänarnas matsal

Så fort de fått klartecken såg Dmitry till att ta för sig av maten som stod på bordet. Han hade alltid älskat maten här, trots att han såklart ibland saknade det som han växt upp med. För Dmitry var det en ganska jobbig tanke att veta att han aldrig skulle kunna få äta av den maten som hans mamma en gång gett honom, både för att han nog inte skulle kunna återvända till Ryssland men också eftersom hennes matlagning såklart dog med henne. Dmitry lyssnade på samtalet runt bordet men tyckte inte att han behövde säga vad han gjorde för att roa sig, det var så pass känt att han ofta försvann in till stan. Det var nog inte många som visste exakt vad han gjorde för ärenden, men det var inte heller något som han tyckte att han skulle behöva berätta. För dem andra runt bordet var nog hans upptäcktsfärder inte lika intressanta.

Dock kunde han tydligen inte få hålla sig utanför samtalet eftersom Vincent tilltalade honom. Han klistrade på ett leende och kisade lite mot butlern där han satt i sin kant.

"Actually I did, sir. I found a new store with some russian books and paintings. I didn't buy anything but I certainly enjoyed looking around" svarade han lugnt och vände sig bort igen. Han kände knappast för att diskutera det eftersom ingen tidigare visat något intresse för att lyssna på honom. Plus att Dmitry gärna undvek att prata om sitt ryska arv, trots att han hela tiden åkte in till stan för att påminna sig själv om det. Han var övertygad om att ingen skulle bry sig och att ämnet inte passade, speciellt inte under middagen. Han fokuserade på maten istället och åt upp det han tagit till sig.

Han gav en kort nick till butlern när han talade om Ewan. Det var kanske lite underligt att de inte fått någon information om vart han höll hus, men förmodligen var han väl hos Herren av godset. Så han släppte det och riktade istället sin uppmärksamhet mot Terrence som nu talade till honom.

Ett leende han inte kunde minska även om han försökte smet upp på hans läppar när Terrence började tala och dessutom sa att han var välkommen att låna litteraturen han tagit med till herrgården. Det var ett erbjudande han själv ansåg vara mycket hedrande att få. Hade själv en stark relation till alla sina böcker och att låna ut dem var någonting han knappt kunde tänka sig. Var alldeles för rädd att bli rånad på dem eller råka låna ut en till någon ovarsam som skulle skada böckerna. Kanske var han löjlig som hade sina böcker så nära hjärtat, men de hade en speciell plats genom hans liv, var en stor anledning till att han vågat ta sig hit.

"I would love to" han nickade instämmande och drog ihop läpparna lite för att mildra det fåniga leendet. "Thank you for the offer" tillade han snabbt när han insåg att han inte visat speciellt mycket respekt i sitt svar.

En kort stund blev han tyst, såg på de andra som också blivit tilltalade innan blicken riktades tillbaka mot Terrence.
"Do you have a favorite book..? Or something to recommend me reading?" Frågade han nyfiket, lät blicken aningen indiskret granska den andres ansikte.

Tillslut tyckte Dmitry att klockan tickade iväg och eftersom Ewan fortfarande saknades vid matbordet så började hans vanliga dryga sätt komma fram igen. Att någon som hade en högre rank än han själv inte dök upp vid matbordet var definitivt något han tänkte dra nytta av, och han kunde gissa att de där sysslorna som Ewan skulle ha hjälpt lord Phillips med säkert inte heller skulle bli gjorda. Så han lade ihop sina bestick och sin servett och reste sig. Han hade definitivt inget emot att ta över lite arbete och visa att han var mer värdig för posten som underbutler.

"Excuse me, everyone. I'll go and make sure his lordship has everything he needs since Ewan clearly doesn't" sade han med en väldigt nöjd röst. Han såg till att lägga betoning på slutet av sin mening, han ville såklart att alla skulle förstå att han städa upp efter någon annan.

Dmitry kunde erkänna att han hade en väldigt hög självkänsla, iallafall utåt. Om han ville så kunde han dock uppfattas som ganska charmig i vissa lägen, det var dock något som tjänstefolket här inte fått se så ofta. Hans släkt var dock väldigt vana vid att se den och skulle säkert aldrig få för sig att kalla Dmitry "kylig" eller "egocentrisk".

Han reste sig och försökte undvika att stolen skulle skrapa allt för mycket mot golvet. Han rundade den snabbt och sköt in den på sin rätta plats igen.

Peter Pan, huh? Ärligt talat var det inte den bok han skulle ha gissat vara på den andres topplista. Visserligen verkade Terrence inte som värsta tuffingen eller någonting, men Benji hade fått intrycket av att han läste en helt annan sorts litteratur, någonstans långt ifrån skönlitteraturen. Hur som helst gladde det honom, kanske hade det mer gemensamt än han trott?

Detta bekräftades snabbt. De hade definitivt mer gemensamt än han trott. Hjärtat hoppade mer eller mindre över ett slag när den andre nämnde poeter. Betydde det att Benjamin själv inte var den enda som var alldeles insnöad i poesins fantastiska värld? Bara det att Terrence nämt det fick leendet att ligga kvar. Fick honom att se alldeles fånig ut där han log alldeles imponerat med ett öppet hjärta som genast uppskattade Terrence otroligt mycket mer än tidigare.

Alldeles vilsen i tankarna som skenat lite blev han lite ställd vid de kommande orden som lämnade Terrence läppar. Kände till och med hur kinderna blossade upp mycket svagt och lade inte ens märke till att två av tjänarna lämnade salen. Var alldeles för förvirrad och generad, innan han insåg att killen hade citerat. Blev då genast ännu mer generad över att han inte förstått från första början, särskilt med tanke på att han också kände till Teasdale även om just detta citat inte var någonting han hade ett tydligt minne av.
"I am alone, in spite of love, In spite of all I take and give - In spite of all your tenderness, Sometimes I am not glad to live." Han talade långsamt, gav respons med ett stycke han faktiskt mindes. Hoppades att rodnaden som bränt hans kinder inte blivit för tydlig.
"I am what you could call a, uh, great fan of poetry"

Instämmande nickade även Benjamin, kände sig ärligt talat skuren lodrätt raktigenom, som om Terrence borrat sig in och talade från Benjamins insida. Det var lite kusligt, hur han så plötsligt kunde känna en sådan samhörighet med någon han för bara ögonblick sedan aldrig kunnat se på som annat än en främling. Visserligen var han väl inte någon främling riktigt, men sanningen att säga visste han inte speciellt mycket om sina kollegor. Så att han så snabbt skapat något sorts band till någon av dem var ett mirakel i hans huvud. Kände sig faktiskt, om så bara en bråkdel, lite mindre ensam i huset. Även om deras relation ännu inte var särskilt speciell eller djup kändes det i alla fall härligt att det fanns någon att vända sig till som inte skulle tycka han var världens tönt om han började rabbla om poesi.

Lika nyfiket som alltid, med hungriga ögon som genast slukade omslaget av boken som visades upp, försökte han tolka vad som visades. Förstod att boken förmodligen kretsade kring fåglar och fick det snart även bekräftat. Nickade långsamt i takt med det lilla talet för att uppmuntra honom att fortsätta tala. Kunde inte neka att det var himla bedårande så uppslukad som han lät, och hur härligt det ringde av hans skratt trots att det var så tyst. Uppskattade alltid det vackra ljudet av någon som skrattade. Var så fascinerad av hur enkelt skratt kunde smitta av sig och hur härligt det kändes att få skratta av sig ordentligt med någon.

Det Terrence sagt var dessutom ganska lustigt och gick inte att låtas bli att skrockas åt.
"I know, right? Birds are actually utterly underestimated, don't you think? I don't know I just think they're so complex and defiantly taken for granted" han kom snabbt på sig själv med att bara sitta och babbla vad som säkert lät som rent nonsens och harklade sig då snabbt. Att han aldrig skulle lära sig, var alltid lika klumpig socialt. Det var minst sagt skrattretande hur han gång på gång lyckades gå ner sig i geggan.
"Uhm- well... So.." Började han mer eller mindre stamma fram, återigen alldeles generad över sig själv och sin osmidighet. "So you're interested in the language I suppose?" Det var inte ens en fråga egentligen, men han fick det att låta som en innan han hastigt log för att hinna vinna tillbaka lite självförtroende.
"I wish my vocabulary could be broader because the English language really is something special, but unfortunately I find it extremly difficult to get all the words to like, you know... Stick.." Suckade han uppgivet, på riktigt upprörd över sitt sorgliga problem.

Återigen fick han nicka instämmande åt den andres påstående. Han hade ju alldeles rätt. Benjamin kunde inte heller förstå hur människosläktet kunde se så högt på sig själv när det fanns andra arter, som bland annat lejon, som var extremt mycket starkare och egentligen hade ett övertag. Dessutom tyckte han att människoarten var en sjuk art. Förstod inte hur de lyckats utvecklats till så hemska varelser. Blev nästan illamående av tanken på hur grymma människor var. Sköt därför genast undan tankarna på det för att inte dras in i det hålet. Stannade hellre i nuet och fortsatte lyssna på Terrence som ännu en gång talade till honom och dessutom ännu en gång räddade honom från sig själv. Log lättat på grund av den andres generösa överseende. Många hade kunnat dra nytta av hans osäkerhet, men inte Terrence. Nej, den andra nykomlingen var en redig människa, en respektabel sådan.

"With pleasure" en kort nick innan även hans tallrik sköts ifrån honom innan han reste sig upp. Rätade hastigt till den skrynkliga skjortan som hamnat på sniskan när han rest sig, innan han sköt in stolen efter sig. Egentligen var han inte en regelbunden rökare, tog förvisso några bloss när han kände för det, men tog gärna detta tillfälle i akt att undanfly större folksamlingar. Såg det dessutom som ett perfekt tillfälle att lära känna Terrence vidare. Det var trots allt enklare att samtala utan publik. I alla fall för Benjamin. Var dock tvungen att slänga en blick mot fönstret för att undersöka det nämnda vädret vidare, men bestämde sig för att han skulle överleva lite regn. Så han rätade på ryggen innan han började röra sig ut ur salen, dock långsamt för att invänta Terrence.