|
|
Post by hannahpanna on Aug 3, 2016 19:58:10 GMT
Med kunskapen om hur mycket skit han senare kunde få, började Ellis sakta men säkert stressa upp sig men gjorde allt han kunde för att behålla sig lugn framför de andra. Situationen skulle bara bli värre om de också började springa omkring i hysteri, vars många andra gjorde i just det ögonblicket.
Han gjorde ett ganska bra jobb på att håla rösten stadig, blicken lugn. Hans blick hamnade till slut på Dmitry, den enda som vågat ställa den uppenbara frågan han såklart uteslutit i all hast.
"Of course you don't know, why would you?" mumlade han under andan och slet sedan blicken från den till synes roade individen. Såklart var varken Dmitry eller Terrence idiotiska nog att göra något så absurt som att stjäla från lorden. Han kände sig lite lättad över den tanken. De var bra män med mycket potential.
"Well, it's supposedly a decoration in the shape of a mountain lion, very expensive of course. Golden, adorned with a few gemstones, to be precisely," sa Ellis en aning tystare medan han tänkte efter. Han hade endast hört beskrivningen, aldrig riktigt lagt märke till föremålet själv.
"Smaller than the average fist so finding it will reasonably troublesome so I suggest you all get to work."
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 3, 2016 20:27:06 GMT
Dmitry lyssnade på beskrivningen men fick inte upp någon klar bild i huvudet. Han rynkade fundersamt och försökte minnas om han sett något liknande, men tillslut suckade han bara och skakade på huvudet.
"I can't even recall such a thing. Where was it?" undrade han eftersom han för tillfället inte ens visste vart föremålet stått någonstans. Han förstod att den var väldigt värdefull, men eftersom han inte kände igen den så var den säkert placerad på en lite undangömd plats. Om den inte varit så synlig hade det ju varit smartare för tjuven att ta den, det var ju korkat att ta något som stod i centrum.
Dmitry hade själv inte helt rena händer, han hade "lånat" ett och annat från familjen. Men att ta något så dyrbart som en gulddekoration skulle han aldrig ens kunna tänka dig, han hade sina gränser trots sina Robin Hood-tankar. Han funderade på vem det skulle kunna vara, men inget särskilt namn poppade upp i huvudet. Dock så började en liten idé om att anklaga någon växa i hans huvud, skulle han bara kunna tänka ut något trovärdigt så kanske han kunde peta ner någon från dess pedistal.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 3, 2016 20:55:15 GMT
Motvilligt kunde Terrence känna en skadeglädje växa inom sig. Han hatade känslan men den låg ändå där, som ett tryck. Att han lyckats skapa sådan kaos, sådan stress gjorde honom av någon anledning lite glad..? Han knyckte på nacken i ett försök att få bort den. Det kändes som om hans personlighet gick åt två olika håll. Han var rädd, mer rädd än skadeglad, men samtidigt fanns känslan där. Det var minst sagt underligt.
Lyckligtvis hade han i alla fall lyckats ta något som var litet, som inte tjänarna lagt märket till. Men tydligen hade lorden gjort det, vilket kanske ändå var värre. Han hade inte direkt antagit att den varit så värdefull. Visst, guldet och ädelstenarna sa väl sitt men dess storlek och form kändes som simpelt krimskrams. Nu i efterhand kanske han skulle ändra sitt tänk om just krimskrams, i alla fall i det här huset.
"Do you suggest that we should look in the servants rooms too?", sade han tillslut och lade in sitt bokmärke i boken, slog ihop den och lade den prydligt framför sig med framsidan uppåt.
"Maybe I should hide my shit then..." sa han lågt för sig själv, det var menat att vara en tanke men det kom ut i ord. Med "shit" menade han såklart inte prydnaden, den var ju redan gömd, utan sina musikaliska häften och noter. De fick ingen se, någonsin.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 3, 2016 21:19:32 GMT
De andra visade inga misstänksamma tecken på att det skulle vara dem men Ellis fortsatte ändå att hålla sitt öga på dem. Särskilt Dmitry som han visste kunde vara en listig liten filur. Han kunde oftast inte riktigt sätta fingret på vad han sysslade med när han spontant försvann ut i staden utan några vidare förklaringar. Terrence uteslöt han nästan helt eftersom han var så ny. Att utföra något sådant så kort in vore rena självmordet och något Ellis visste Terrence var smartare än.
"In the lounge somewhere. I'm as clueless as you, I'm afraid but please do your best," sa han tonlöst och suckade trött för sig själv. Hans pass, liksom alla andras hade nyss förlängts med ett par timmar. Vem vet hur lång tid denna utredningen kunde ta. Kanske hela natten. Lorden skulle förmodligen inte låta dem sova förrän föremålet hittats igen.
"Of course. If I'm not mistaken, there are people already working on it as we speak. Starting from room 6 and 7 down to 13 and 14," sa han och nickade kort mot Terrence som en sorts uppmuntran.
"However, this was a very rushed decision by the lord himself so I might be wrong," lade han sedan till innan han slängde en blick mot klockan medan han rabblade upp massa ilskna svordomar i sitt huvud men med ett avslappnat, uppgivet leende på läpparna.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 3, 2016 22:20:31 GMT
Dmitry gav andre-betjänten en nyfiken blick när han sa att han skulle gömma något. Eftersom Dmitry var så dryg och ville veta allt om alla så reste han sig tillslut med ett lekfullt leende på läpparna.
"I think we should go and see what Terrence here is hiding in his pillow" sade han finurligt och drog handen genom sitt omsorgsfullt stylade hår. När han såg Terrence min log han bara bredare och blev ivrigare, han hade ju inte lyckats komma särskilt nära den nya killen i huset och var därför väldigt sugen på att se vad han var för en person.
Han lät inte någon invända utan började genast att traska bort till sovsalarna med sina bestämda steg.
Fortsättning i "sovsalar"
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 5, 2016 12:05:52 GMT
Benjamin gick runtomkring mellan köket och matsalen, försökte desperat att hålla sig sysselsatt, eller i alla fall få det att se ut som att han var mycket upptagen. Gick egentligen och städade samma ytor om och om igen, bara för att han skulle kunna gömma sig bakom lögnen att han hade fullt upp om Dmitry skulle bli klar med Terrence och leta upp honom. Hade fortfarande den där paranoian i bakhuvudet som sa att vad det än var ryssen hade velat prata om så kunde det inte vara någonting bra. Och desto mer han tänkte på det, funderade på vad det kunde vara han ville tala om, desto nervösare blev han. Målade upp en massa skräckscenarios som egentligen var så absurda att de inte ens fanns på världskartan. Men Benji blev alltid såhär när folk ville prata med honom. Antog det värsta, jagade upp sig själv något otroligt. Nästan så att han trodde att han skulle drunkna i svettdropparna som började bildad vid porerna, eller att hjärtat skulle ha sönder revbenen - alternativt slå sönder hans andra organ.
Han suckade uppgivet där han gick och för tredje gången sopade golvet i matsalen. Varför var han en sådan mes? Hur kunde man bli mer som... Dmitry kanske? Han vågade ändå säga ifrån, vilket Benji verkligen beundrade. Faktiskt beundrade han många av ryssens sidor, tyckte om att han gärna blev dominant, men av någon anledning hade han kommit på på fel fot av honom. Hade väl hört för många rykten om att han var så kaxig och självgod. Kände ju inte precis mannen, hade undvikt kontakt med honom av rädsla att bli utskälld eller sedd som en fjolla. Mannen kanske inte var så illa som alla verkade tro. Han kanske inte ens skulle säga någonting negativt till Benjamin, eller? Herregud, det gick verkligen inte att sluta tänka på saken.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 22:44:24 GMT
Dagen därpå vaknade Dmitry med samma känslor han somnat med. På något sätt kände han sig sviken trots att det knappast var så att han och Ellis hade något särskilt förhållande, de hade ju bara pratat en liten stund. Men det var mer ett vänskapligt svek, även om man kanske inte kunde säga att de hade någon vänskap heller. Men efter att de båda blivit retade av Terrence, och efter att Ellis låtit Dmitry röra vid hans lår, så tyckte han ändå att han kunde förvänta sig mer än att underbutlern nästa sekund skulle stå och dregla över Terrence.
Han klädde på sig sina vanliga jobbkläder, såg till att han såg respektabel ut i håret innan han slank upp till barnens rum för att hjälpa till att klä dem för dagen. Så fort det var gjort var han nere i tjänarnas område igen. Han var en av de första att gå upp, om man inte räknade med kökspigorna som fixade för frukosten.
Tidningen kom in genom dörren med brevbärarens hjälp och Thomas tog på sig ansvaret att stryka den, som vanligt. Medan de andra ställde upp frukosten till tjänarna fällde Dmitry upp strykbrädan och pluggade i strykjärnet i ett av eluttagen. Det var fortfarande en del av tjänstefolket som inte vågade använda elektriciteten men Dmitry var knappast en feg man.
Han vecklade ut tidningen och började att stryka den för att få bläcket att torka. Han var dock redan lite sen och fick skynda sig eftersom tidningen skulle upp till lord Phillips tillsammans med hans frukost. Eftersom Dmitry stressade så lyckades han dock komma åt den varma ytan och han pep till när han kände hur han brände sig. Han svor en ramsa och vred sig bort några sekunder. Det bildades genast en blåsa med Dmitry tyckte knappast att han hade tid att försöka minska skadan utan fortsatte med sitt strykande.
|
|
|
|
Post by N. on Aug 6, 2016 22:58:41 GMT
Hela kvällen igår hade varit omtumlande. Så mycket nya sinnesintryck, relationer, möten. Han var förvirrad vad han skulle göra med all information.
Eftersom han hade haft svårt att sova hade han också vaknat tidigare. Han hade dragit ned till staden och köpt sig en ny bok, spanat in antikhandeln lite. Där kunde han ju sälja prydnaden senare, förmodligen samma kväll.
Han återvände sedan till huset precis när det började regna igen. Det var en regnig vår i år.
Han slank in genom dörren och fick syn på Dmitry i köket. Med en nervös blick tog han en kopp kaffe och satte sig vid bordet utan att säga ett ord. Han öppnade boken och tog en klunk av den mörka drycken. Den här gången läste han en shakespeare, romeo och julia. En klassisk favorit.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 23:19:32 GMT
Eftersom han var i den högsta rangen i huset, då platsen för nästa butler stod öppen, hade Ellis behövt ta hand om de flesta uppgifterna och därmed behövt stiga upp mycket tidigare än vanligtvis. Han tog hand om lorden och hans fru och behövt vara den som förklarade att prydnaden ännu inte funnits. Sedan hade han sprungit runt för att utföra alla andra sysslor som behövdes göras. Dock fick han till slut tid till att ha frukost med sina kollegor. Folk var troligtvis inte uppe vid det klockslaget men det brukade alltid vara någon morgonpigg. Med en trött rörelse öppnade Ellis upp dörren till köket med axeln i samtidigt som han gäspade. Han vaknade däremot till när han hörde en rad vulgära ord muttras från andra sidan av rummet. När han såg vem det var bet han sig lätt i kinden men tänkte inte låta sånt komma emellan.
"Did you hurt yourself? Do you need help?" frågade han och kämpade med att hålla ögonen öppna. När Terrence kom in genom dörren, log han kort och gav honom en nick som "god morgon", alldeles för trött för något annat vid det laget.
Ellis vände sig mot Dmitry igen och gick dit för att ta över strykandet så den andre kunde ta hand om sin skada.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 23:30:05 GMT
När Terrence kom in i rummet var Dmitry nära att skälla ut honom för att inte ens ha sagt "godmorgon", men innan han hann göra något stal någon annan hans uppmärksamhet och han vred stelt på huvudet. Han möttes av Ellis trötta blick och han fnös lite för sig själv, en dum tanke om att det säkert fanns en lite het förklaring till varför Ellis var trött svepte förbi. Men Dmitry släppte det och ignorerade bara väldigt enkelt Ellis oroade frågor, han tänkte inte låta sig plåstras om idag. Precis som han befarat kvällen innan så hade hand blåmärke på näsan bara växt under natten och han hade nu en väldigt mörk blålila ton över näsan. Så fort någon frågat vad som hänt gjorde han dock inget annat än att fräsa åt dem att de inte hade något med det att göra.
När mannen trots allt kom fram för att ta över Dmitrys arbete gav han honom en ilsken blick som sa åt honom att hålla sig borta.
"I can manage perfectly without your help" väste han bittert och vände sida i tidningen. Dock var han lite väl hårdhänt och lyckades göra en reva i det ömtåliga pappret. En ny rad av svordomar slank ur honom men han såg inte upp utan fortsatte bara att stryka med sitt svidande finger.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 6, 2016 23:42:54 GMT
Även om det förmodligen fanns goda skäl till det blev Ellis ändå lite förbryllad när han inte fick något annat än en arg blick från personen som bara dagen innan hållit en mer vänskaplig ton med honom. Lite reflexmässigt hade han tagit ett steg tillbaka. Han noterade även att Dmitrys näsa bara blivit värre under natten, vilket bekymrade honom. Därför ville han inte riktigt ge upp just då. Istället höjde han på ena ögonbrynet och drog på munnen.
"Oh really? Because to me, it doesn't really look like you can," sa han sarkastiskt och nickade mot den nu söndriga tidningen. Han kände att han inte längre vann på att vara snäll utan behövde ibland bita tillbaka. Han tog tag i den andres vrist.
"Drop the tough-guy act and put some cold water on your hand, won't you?" Han visste att han gick lite över gränsen men hans brist på sömn hade rånat hans rationella tänkande. Han tittade bestämt på honom och tänkte inte låta sig övertalas.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Aug 6, 2016 23:52:27 GMT
Dmitrys blick flackade lite av irritation när hans handled blev greppad, han ryckte sig genast loss och gav Ellis en kaxig blick. Han tänkte inte låta någon sätta sig på honom och han tänkte inte låtsas som att gårdagen inte hänt. Ellis verkade vara väldigt lättsmickrad och Dmitry tyckte inte att det verkade stabilt.
"Fine! Do it yourself then" fräste han och gestikulerade mot tidningen innan han gick därifrån. Innan han lämnade rummet gav han dock Terrence en varnande blick, ville knappast att mannen skulle börja prata skit så fort Dmitry vände ryggen till. Han hade fortfarande inte sett Terrence goda sidor och litade inte på honom för fem öre. Dmitry trotsade dock Ellis genom att inte skölja sin hand, han inbillade sig att det var okej som det var trots den bultande smärtan. Näsan kändes dock mer än fingret så vad spelade det egentligen för roll?
Han fick en bricka i handen och grimaserade lite när metallen träffade hans nya blåsor. Han fick en undrande blick från en av pigorna men han avfärdade henne snabbt för att istället börja se till så att allt fanns på brickan för honom att bära upp. Allt som saknades var tidningen.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Aug 7, 2016 0:12:22 GMT
Ellis rynkade pannan medan hans irritation snabbt började ta mer och mer plats. Egentligen var han för trött för sånt där så tidigt på morgonkvisten men han behövde lösa det med Dmitry. De skulle trots allt behöva göra det före eller senare så varför inte bara få det överstökat.
Ellis drog ut strykjärnet från eluttaget och gick snabbt ikapp Dmitry och stannade honom i korridoren. I vanliga fall skulle han aldrig gå såna längder för någon annan, han hade alltid ignorerat problemen tills dem försvann. Dock var det något inom honom som inte var okej med att Dmitry var arg på honom, eller sur. Vad han nu än var.
"Hey, just stop for one moment and talk to me," sa han nästan bedjande och kände hur tröttheten började ta över.
"I do not have the slightest idea of what is going on inside your head so please explain, why are you angry? Why are you avoiding me?" Han sneglade mot hans hand och kunde se att det gjorde ont.
"Stop being so stubborn."
|
|
|
|
Post by N. on Aug 7, 2016 8:11:40 GMT
Det var tydligt att Dmitry var arg på honom. Men Terrence brydde sig inte för tillfället. Han hade kallat hans syster en hora, som om hennes liv var något att skämta om. Skulle han börja göra samma antaganden om hans familj? Att hans föräldrar drack vodka varje dag och misshandlade sina barn? Nej det skulle han inte. För han visste hur det sved.
Terrence reste sig upp och gjorde sig en macka. Som andrebetjänt hade han inte speciellt mycket uppgifter såhär tidigt. Det viktiga kom senare när familjen började sin dag. Då skulle han välkomna gäster, fixa te, köra lorden till staden.
Han sörplade på sitt kaffe och åt av sin macka när dispyten började framför honom. Dmitry såg också ut att behöva kaffe, om inte Ellis också.
Trött vände han ned blicken i boken igen och sa lågt, men tillräckligt högt för att de andra skulle höra,
"Do you bite your thumb at us, sir?", Shakespeare var bra på förolämpningar. De var komiska men hade ändå bra meningar. Det här kanske inte alls var rätt tillfälle att skämta men han orkade inte direkt tänka såhär tidigt på morgonen, och hans skämt hade faktiskt inte alls varit lika hårt som de som tidigare delats ut.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Aug 7, 2016 8:50:30 GMT
Återigen alldeles omskakad efter att ha blivit kallad till lorden redan på morgonkvisten hade han nu äntligen fräschat upp sig själv. Kunde knappt förmå sig att röra på tungan, rädd att smaken från lordens privata delar skulle återkomma till smaklökarna. Kände hur kräkreflexerna hotade vid blotta tanken. Denna gången hade han i alla fall inte börjat gråta. Hade lyckats hålla det inne, bitit i tungan så att säga. Hade dock forfarande svullna ögon sedan den långa gråtsessionen han haft föregående kväll.
Nu traskade han fram genom korridoren, gick under tystnad mot matsalen för att hinna få i sig någonting innan arbetsdagen skulle ta sin start. När han steg in i rummet var han dock noggrann med att hålla blicken envist fäst i marken. Ville absolut inte få ögonkontakt - speciellt inte med Terrence. Ville inte att han skulle få veta och behöva få skuldkänslor eller någonting. Kanske skulle han inte ens bry sig om han fick veta, men man visste aldrig. Dmitrys blick ville han också undvika, ville inte visa att han fortfarande var upprörd och hade kvar spår efter all gråt i ansiktet. Ville bara undvika frågor, uppmärksamhet. Hälsade därför inte ens när han gick in, gick bara raka vägen till köket för att se om någonting lättare fanns att äta.
|
|
