|
|
Post by N. on Jul 15, 2016 12:11:50 GMT
I köket är det alltid full fart. Kockarna är hela tiden igång för att få fram mat i tid till de stora måltiderna.
Tjänarna har en liten matsal som länkar till köket. Där inne finns ett simpelt långbord som de äter vid. Matsalen fungerar också som tjänarnas sällskapsrum.
|
|
|
|
Post by N. on Jul 15, 2016 16:10:50 GMT
Det hade bara gått en månad sedan Terrence kom till Edworth Manor och han hade inte riktigt vant sig vid allt än. Det var första gången i ett sådant här hus, han hade aldrig sett något liknande förut och varje liten sak var väldigt intressant. Tja, förutom matsalen då. För den såg lite ut som alla de ställen där han ätit förut i sitt liv, bara lite mer fancy.
Maten var inte riktigt klar ännu och därför satt han nu med en bok i handen. Omslaget var simpelt, brunt. Inget lustigt med den alls. Boken handlade om fåglarnas vandring genom Europa, som sagt hade han ett udde intresse i böcker. De flesta hade han redan läst, såsom alla klassiker, Pinocchio, den hemliga trädgården, Peter Pan, ETC. Det fanns så himla mycket fakta böcker där ute och Terrence gillade stilen i dem. Det var ett bra tidsfördriv som ändå tog bort honom lite från det verkliga livet.
Hans lugna tid avbröts dock av att butlern harklade sig. Det var inte särskilt konstigt för Terrence att ha någon som bestämde honom, så hade det väl alltid varit. Först hans fader, sedan cheferna i affärerna och nu det här. Han tyckte väl om något att det mest var behagligt att vara lägst ned i rangordningen, det var ju ändå så det alltid hade varit i hans liv.
"Uhm-.. Yes", sa han lite förvirrad vid tilltalet och kikade upp ur boken. Han kom sedan på sig själv och satte sig lite mer upprätt i stolen, butlern var ju ändå högst upp i rang. "Sir" , lade han därför också till med ett stelt leende. Inombords gjorde det ont i själen, han hatade att han var socialt efterbliven. Men med tiden skulle han lära sig, och allt eftersom skulle den osäkra Terrence försvinna helt.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Jul 15, 2016 18:15:49 GMT
När Vincent ställde sig upp vände Ellis blicken från sin bok efter att ha vikt sidan för att komma ihåg vart han slutade läsa. Han uppskattade romaner, särskilt på sin fria tid som han oftast eller alltid spenderade ensam i sitt rum. Det hände då och då att han pratade med de andra i personalen men då var det för det mesta jobbrelaterat eller någon ny information som behövdes föras vidare. Dock har det hänt att han diskuterat saker utöver det, såsom böcker, musik eller skvaller. Även om småsnack inte var hans kopp med te så var det viktigt att hänga med i svängarna.
Under sitt år på Edworth Manor hade han lärt sig en hel del, bland annat att respekt var något som togs för givet, framför allt från de i lägre rang. Därför var han kvick med att stänga boken och fösa undan den lite för att visa sin fulla uppmärksamhet mot butlern. Ellis tvingade fram ett kvickt, artigt leende innan han vände blicken mot alla de andra. Bara för att se till att de var med på noterna.
"Certainly, sir," sa han och sneglade lite smått mot deras nyaste, Terrence som såg ut att ha dött lite på insidan. Han mindes när han själv hade varit ny och kände motvilligt lite sympati för den andre. Det var aldrig lätt att komma in som ny på en herrgård där tillvaron kunde vara hård mot tjänarna.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Jul 15, 2016 21:52:42 GMT
Dmitry hade en svart läderrock som han hängde av sig innanför dörren, skorna behöll han såklart på men han torkade smidigt av dem mot den lilla mattan. Det hade regnat ute så Dmitrys lilla tur in till stan för att skaffa sig dagens dos av rysk kultur hade väl inte varit lika trevlig som den brukade vara när vädret var vackrare. Han huttrade till och kramade hastigt om sig själv, hans kyliga personlighet började visst kännas på en helt ny nivå. Dmitry log svagt för sig själv och slappnade av i kroppen igen när värmen från huset och främst köket nådde honom. Det luktade mat och när han sneglade på klockan förstod han att han kommit precis i tid för middag. Han rättade till sina kläder och drog handen genom håret som lockat sig själv lite i regnet. Han steg in i matsalen och blängde lite mot butlern, gick bara förbi honom och slog sig ner på en stol intill nykomlingen. Lutade sig intill honom med ett litet flin på läpparna och försökte se vad det var för bok han läste.
"You need to learn how to speak up, my friend. Or they won't keep you here very long" sade han med en så låg röst att man kanske skulle kunna räkna det som att han viskade. Han hade kommit i tid för att höra Terrence tafatta försök att svara butlern, något som Vincent istället fått göra på ett mer respektabelt vis. Och eftersom det delvis var Dmitrys uppgift att "ta hand om" Terrence, då han var andre-betjänt, så såg han sig skyldig att se till så att nykomlingen skötte sig ordentligt. Och sköta sig gjorde man inte genom att vara osäker och stamma inför butlern, iallafall inte om man frågade Dmitry.
|
|
|
|
Post by N. on Jul 17, 2016 15:48:09 GMT
Terrence sneglade på mannen som slog sig ned bredvid honom. Han uppskattade inte direkt ryssen, han var inte direkt den mest avslappnade personen. Terrence lutade bort sin bok så att den andre inte skulle se vad han läste och lyfte upp blicken mot honom.
"I'm sure you had the collywobbles when you first arrived, didn't you lad?", sa han med sin breda engelska dialekt. De vänner han växt upp med använde oftast många slangord och vissa var så interna att bara de förstod dem. Det skulle vara svårt för Terrence att anpassa sig till det finare språket men han antog att det var okej att prata med slangorden så länge han var med de andra tjänarna. Han skulle förstås förbättra sitt språk när han träffade familjen.
När han åter igen blev tilltalad från butlerns håll vände han upp blicken mot honom med samma, snabba leende som han lett några sekunder innan.
"Ofcourse" sa han snabbt och lät blicken stanna lite längre på den äldre mannen bara för att granska honom. Vincent passade väldigt bra som butler, både till det yttre och i tal. Han antog att den andre haft många år att öva upp sig, eller så kom han bara inte från samma skitiga håla som Terrence.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Jul 17, 2016 21:01:20 GMT
När boken vändes bort från Dmitrys blick himlade han lite med ögonen för sig själv, att inte visa någon vilken bok man läste var väl lite väl fånigt. Men han sade inget om det eftersom butlern tilltalade honom.
"You're always right, sir" försäkrade han med ett lurigt flin på läpparna. "I'm just making sure he won't loose the place he earned." Dmitry lutade sig tillbaka i stolen då han förstått att han gjort nykomlingen obekväm, något han egentligen inte försökt göra. Han visste att hans personlighet kunde vara lite avskräckande men tyckte ofta att folk överdrev och inte ens försökte se förbi hans mindre bra sidor.
Terrence slangord fick den ryske betjänten att rynka pannan, han talade ju flytande engelska men när det kom någon och slängde in ord han aldrig hört förut så gjorde det honom förvirrad. Och eftersom Dmitry inte förstått allt som sagts så viftade han bara lite avfärdande med handen, brydde sig inte om att säga något tillbaka den här gången. Han skulle antagligen få tillfälle att hacka på Terrence dialekt någon annan gång och han undvek gärna att Vincent gav honom en ny tillrättavisning.
Han sneglade rastlöst mot klockan igen innan blicken svepte omkring i rummet. Alla hade inte dykt upp ännu men maten stod på bordet och kallnade. Dmitry suckade irriterat åt att han behövde vänta, hade han varit den som styrde och ställde så hade han definitivt sett till så att alla dök upp när de skulle. Om maten blev försenad så skulle det ju rubba hela schemat, något som skulle påverka herren i huset.
"Where is everyone? Did you forget to tell them which time they were supposed to be here?" muttrade Dmitry för sig själv. Det var riktat mot butlern men chansen var egentligen inte särskilt stor att han skulle ha hört vad Dmitry sagt, speciellt inte med tanke på den grova brytningen som redan gjorde det svårt för vissa att tolka hans ord.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Jul 17, 2016 21:38:32 GMT
Ellis mötte Vincent's blick och gav honom en svag nick. Även om han delade ansvaret med hushållets andra underbutler Ewan så gillade han att kunna ha fullt ansvar, full koll över deras arbetsuppgifter.
"Everything's in order, sir," sa han men insåg sedan med fasa att inte riktigt allt stod rätt till.
Precis i samma stund som Ellis börjat inse att folk saknades, kom Dmitry in genom dörren, vilket gjorde honom lättad samtidigt som illa till mods. När han började tilltala Terrence, näst intill utmana honom svalde han och sneglade uppgivet mot deras butler, Vincent. Men som alltid hanterade han situationen utmärkt. Dock misslyckades det med att lugna honom då Dmitry's irritation kunde kännas av till sidan mitt emot, där Ellis hade placerat sig för dagens middag.
"My deepest apologies, I will make sure everyone gets here immidiately," sa han efter att ha hört ryssen muttra något för sig själv. Han kunde inte riktigt avgöra exakt vad han sade sagt men kunde fortfarande sätta ihop ett och annat.
Däremot hann Ellis knappt resa sig upp innan dörren slog upp igen och ett par välbekanta, oroliga ansikten dök upp. Han höll inne en suck och slog sig ned på stolen igen, lite mindre avslappnad eftersom han kände att han nyss misslyckats med vad han ansvarar över, vilket alltid gjorde honom på sämre humör.
|
|
|
|
Post by N. on Jul 17, 2016 22:40:02 GMT
Maten stod mitt på bordet. Kökspigorna hade skrapat ihop rester från middagen och det luktade underbart. Terrence uppskattade verkligen maten här. Även om den oftast inte alls var i klass med vad familjen åt så var den så mycket bättre än allt han ätit genom sitt liv. Att ens färskt bröd kunde ligga på bordet var en dröm för den unge mannen. Han uppskattade det här jobbet något enormt. De fick ju trots allt både mat, sovplats och husrum samt lön. Det fanns definitivt inget att klaga över enligt Terrence, förutom de andra i personalen kanske.
"I don't really mind, it's quite nice to have a chin wag with you chaps ", sa han och lade ned boken med framsidan uppåt. Nu kunde Dmitry åtminstone se vad han läste, även om flygvägarna för backsvalorna förmodligen inte var något som skulle intressera honom.
"But I just wonder why we can't start without them? It's not our fault if they miss it anyway".
Terrence kanske ångrade det där sista lite. Men ibland sa han bara det han tyckte rätt ut. Förhoppningsvis skulle ingen ta illa upp, men han visste ju inte riktigt hur saker fungerade häromkring heller.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Jul 18, 2016 9:16:00 GMT
Benjamin, som spenderat sin korta paus i schemat ensam på sitt rum, hade helt tappat sig själv. Hur det nu var möjligt hade han slumrat till i stolen där han suttit och klottrat ner poesistycken. Hade nu vaknat med ett ryck, inte van vid att sova vid denna timme. Vände genast blicken mot klockan han hade intill sig och var raskt uppe på fötter. Svor en lång ramsa för sig själv när han insåg att han inte skulle hinna till köket i tid. Han som var en sådan tidspessimist som aldrig var sen, fick nu hög puls av blotta tanken på att komma sent. Skämdes något oerhört, vilket redan började synas när hans kinder blossade upp i en röd nyans. Helvete. Han hatade verkligen att komma sent. Gruvade sig enormt inför allas blickar och utskällningen han förmodligen hade att vänta. Hur hade han kunnat slockna? Han hade inte ens känt sig speciellt dåsig. Det var så typiskt. Att han alltid skulle göra bort sig.
Med andan i halsgropen efter sin hastiga promenad till matsalen försökte han lugna sig innan han entrade salen. Var fortfarande röd i ansiktet när han kom in och sänkte förläget blicken i marken när han insåg att de flesta redan var där.
"Im terribly sorry for my late appearance... It won't happen again, sir" ursäktade han sig artigt och riktade blicken mot Vincent, som med störst sannolikhet var den som skulle skälla ut honom och berätta hur opassande det var att han var sen. Det var ingenting han inte redan visste, men butlern var mer eller mindre tvungen att belysa hans dåliga uppförande. Och det accepterade han, tyckte att han förtjänade att bli tillrättavisad efter att ha klantat sig. Så han nickade även ursäktande, tuggade nervöst och skamset på sin underläpp.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Jul 18, 2016 10:18:11 GMT
När den väntade utskällningen kom nickade han som ett tecken att han lyssnade och tog till sig varje ord. Hatade dock varje sekund av det, att bli utskälld var bland det värsta han visste. Kände sig alltid så liten och sårbar. Men samtidigt tyckte han om smärtan som den självdestruktiva människa han var. Njöt nästan lite av att få bekräftelse på att han var en värdelös person som inte kunde göra någonting rätt.
"No, sir... I'm sorry, for I have no idea what the others are up to. Embarrassingly enough I fell asleep, sir. I can reassure you it will not be a habit of mine" svarade han lågt, mer eller mindre talade under tänderna så skamsen som han var. Log i alla fall mot Vincent, väluppfostrad som han var, innan han slog sig ner på en av de tomma stolarna. Synade som hastigast de andra som redan tagit plats, men hade inte mage att yttra vidare ord. Satt istället ihopkurrad på sin stol i skam, försökte släppa händelsen och gå vidare trots att han visste att han skulle plåga sig själv med att påminna sig om detta pinsamma scenario en lång tid framöver. Tillsvidare försökte han i alla fall hålla sig alert, var ändå tvungen att hålla fokus resten av arbetsdagen för att undvika att klanta sig ännu mer.
|
|
|
|
Post by pr1nc3ss on Jul 18, 2016 10:57:21 GMT
Det faktum att han lyckats stressa upp underbutlern och påminna butlern om de andras frånvaro gjorde att han log lite för sig själv. Han gillade när han kunde påpeka vad de andra gjort fel, även om det här kanske inte var något särskilt stort snedsteg. Dmitry blev lite förvånad över Terrence kommentar men han började bara att le ännu bredare då det hade låtit ungefär som något han själv skulle kunna ha sagt.
Innan någon hann reagera så dök en ny person upp i rummet. Dmitry synade honom långsamt med ett något bittert uttryck, han gillade inte att det var en av dem som han skulle ge order som kom försent. Och när Benjamin gav sin ursäkt så kunde han inte låta bli utan fnös till, att somna var knappast en bra ursäkt och hade det varit Dmitry som kommit försent så hade han hellre ljugit ihop något som lät lite mer acceptabelt. Han tyckte dock inte att det var hans tidpunkt att läxa upp Benjamin eftersom det sköttes bra av Vincent redan. Egentligen hade väl Dmitry aldrig tyckt att någon annan gjorde ett dåligt jobb, det var bara avundsjukan som visade sig ibland.
Dmitry såg hur mycket den försenade Benji skämdes så han harklade sig lite för att ta över uppmärksamheten och rädda honom från alla blickar.
"We should probably eat now before everyone will get late? Sir?" Dmitry vred sig återigen mot Vincent, för att få hans godkännande för att börja med maten.
|
|
|
|
Post by kevuttsan on Jul 18, 2016 12:57:03 GMT
Att utskällningen var över och försvann i tomma intet för att istället låta dem byta samtalsämne fick honom att sucka diskret av lättnad. Då var det enklare att tänka på annat och låta sin skam gömmas undan till en annan dag. Rätade därför tacksamt på sig och vände bort blicken från Vincent, såg mot maten istället och inväntade tecken att det var okej att ta för sig. Behövde heller inte vänta speciellt länge innan han fick ett tecken och tillät sig då att lägga upp en passande portion. Sjönk tillbaka i sin stol och föll in i den bekväma tystnaden. Förde egentligen gärna konversationer med folk, men inte i så stora grupper. Två och två, eller möjligen tre, var okej för att han skulle känna sig bekväm och kunna ta för sig men inte fler än så. Var därför oftast tyst när de åt tillsammans, även om han självklart var artig och svarade om han blev tilltalad. Var bara inte speciellt framåt på att själv vara den som inledde konversationer. Satt istället gärna och lyssnade på de andra, fick ändå ganska mycket info om omvärlden genom att bara göra det.
|
|
|
|
Post by N. on Jul 18, 2016 21:37:54 GMT
Terrence satt kvar i sin stol och lyssnade smått intresserat på konversationen framför sig. Han hade inget att tillägga själv utan granskade bara den nye mannen som kom in i rummet, eller ja, man kanske var att överdriva lite.
Då de båda hade samma position hade Terrence fått en uppfattning om Benjamin. Han tyckte att han verkade trevlig, en som kunde lätta upp stämningen lite. Terrence själv uppskattade skämt men till en viss mån, om det gick över gränsen blev det bara påtvingat och ihåligt. Men än sålänge hade väl Benjamin inte nått den gränsen.
När maten ställdes fram på bordet lade Terrence boken lite mer åt sidan, vid bordsänden. Han var kanske lite för övervakande över sina böcker men just mat ville han inte ha på dem. Skrapor, smuts och jack på sidorna gjorde däremot inte så mycket, det luktade i alla fall inte när det blev gammalt.
Maten var väldigt god och Terrence vände sitt charmiga leende åt kökspigorna för att tacka för måltiden. Han skulle knappast sakna maten om han tvingades lämna jobbet, vilket han inte hoppades på att han skulle göra. Han hade i alla fall inte somnat på jobbet, vilket han mot sin vilja svagt skrattat åt när Benji förklarat situationen.
Eftersom Terrence ändå ville lära känna människorna runt bordet lite harklade han sig smått och vände upp blicken med ett litet leende.
"So what do you do around here when you want to have some fun lads? On your sparetime I mean", sa han och tog en tugga av det nybakta brödet.
|
|
|
|
Post by hannahpanna on Jul 18, 2016 22:02:33 GMT
När röran mer eller mindre klarades upp, suckade Ellis djupt för sig själv och drog ett par bruna slingor ur ansiktet. Han var innerligt irriterad på sin kollega för att ha blivit försenad av en sådan, enligt honom, absurd anledning men beslöt sig för att inte säga någonting. Han ville inte skapa mer omständigheter trots allt, det skulle inte leda någonstans.
Även om alla inte var på plats så påbörjades middagen, mot Ellis komfort men han visste att de inte kunde vänta för alltid. Boken han tidigare läst lade han i knäet under bordet för att undvika att kladda ned eller råka välta ned någonting. Han började med att hälla upp ett glas vatten åt sig själv och petade lite på en brödbit han också tagit. Han gillade att observera folk emellanåt.
Osäker om han roades eller irriterades av Terrence's användning av slang, drog han lite snett på munnen.
"You're here to work, not to have "fun"," sa han lite väl torrt, nästan lite arrogant.
"Lad." Han rynkade lite på pannan, förstod inte riktigt hur den andre tänkte.
|
|
|
|
Post by N. on Jul 18, 2016 22:13:30 GMT
Terrence tuggade långsamt på sitt bröd och tog in Ellis ord. Han ville inte direkt skapa ett bråk men hans ärliga sida ville bara komma ut. Han hatade sig själv ibland för att han bara inte kunde hålla käften.
"Yeah well I know that. But you'll go nutts if you just stay inside with these Toffs all the time, you need to get plastered once in a while, just saying", han såg ned i sin soppa och hävde in några slevar in i munnen för att tysta ned sig själv ett tag. Såklart vad hans ångest för det han sa inte synligt på utsidan, kanske om man kände honom tillräckligt men inte annars.
Han hoppade innerligt att de bara skulle uppfatta hans ord som konversation och inget annat, inget kaxigt, som det väl ändå var egentligen. Kanske de tänkte att han bara var nervös, eller det var det som Terrence i alla fall hoppades på.
|
|
