Lägret

De lätta händerna över tyget på hans kläder kändes magiska, men inte mer magiska än kyssarna som snart utdelades över hans nacke. Terrence sträckte på halsen och drog upp händerna över Benjamins rygg, ner över hans svank. Han hade fortfarande blicken uppe i himlen. Om det var såhär han skulle uppleva sin sista dag på jorden så skulle det vara helt perfekt. Han fascinerades över hur mycket mjukare Benjamins beröring var än kvinnornas. Han hade fått många rivmärken av deras naglar i sina dagar och han uppskattade väldigt mycket att Benjamin inte hade några klor på sina fingrar.

Svaret som han fick på sin fråga var lite förvånande. Han skulle aldrig gissat på att Benjamin var vattuman. Den gissningen han haft var istället stenbocken, en tillbakadragen, blyg och trogen person. Vattumännen brukade vara självsäkra, inte bry sig om vad andra tycker. Benjamin visade verkligen att alla inte var likadana.

Ett lätt skratt lämnade hans läppar och han höjde skeptiskt på ena ögonbrynet.
"Really? I guess I don't know everything about you then", sa han lurigt och lutade ner huvudet mot Benji, sökte upp hans läppar igen.

Ett nytt flin intog hans läppar vid kommentaren, nickade en aning innan han besvarade den nya kyssen.
"Not yet you don't" instämde han mumlande, läpparna fortfarande mot hans. Det var sant, han visade inte gärna alla sina sidor. Var inte ens säker på vem han egentligen var längre. Den pojke han varit innan allt i livet börjat gå fel hade varit så annorlunda den man han blivit efter sin skakiga uppväxt. Just nu var han bara förvirrad, visste inte vem han var eller vad han skulle bli. Skulle han överleva det här skulle han förmodligen få svar på det. Krig och liknande traumatiserade händelser hade en tendens att locka fram sidor hos folk som vanligtvis aldrig kom fram och han trodde starkt på att det skulle kunna hjälpa honom finna sig själv. Om han orkade kämpa så länge det vill säga. Fast nu hade han i alla fall det där ankaret igen, någonting - eller någon - som fick livet att kännas aningen mindre meningslöst.

Efter att ha stulit ett par fler kyssar vandrade läpparna ner längst hans hals igen, gillade hur mjuk den tunna huden kändes under hans fuktiga läppar, ville fortsätta kyssa den så länge han kunde. Fast hans läppar var minst lika underbara. Fann det dock ganska lugnande att kyssa honom över halsen, gillade det. Men efter inte lång tid alls letade han upp läpparna igen. Kysste honom något intensivare. Det var helt säkert att han inte skulle glömma det här på många årtionden, kanske aldrig. Det gladde honom, ville ha någonting positivt att tänka på ute i krigszonerna. Ville ha ett fint minne att spelas upp framför ögonen sekunderna innan sin död. Alla detaljer skulle han notera, som hur mjukt Terrence hår var mellan hans fingrar och hur varm hans kropp var, hur rytmiskt han andades. Framförallt skulle han minnas alla fina ord, försäkringarna om att någon brydde sig - att hans död inte skulle gå förbi helt obemärkt.

Ellis visste att Dmitry's säkerhet inte var garanterad, smartare än så var han. Men samma sak gällde honom också, de var inte odödliga trots allt. Men det svaret dög för honom, han förlitade sig helt till det så att oron för tillfället försvann. Allt han ville fokusera på då var den längre, attraktiva och älskvärda mannen. Ellis mindes inte senast han känt sig så lycklig och varm i hela kroppen, han kände knappt av kylan alls längre.
Kyssen var något av det mest livliga han upplevt. Inte ens de kyssar de haft förut kunde riktigt leva upp till denna nivån av intimitet och eufori. Kanske berodde det på att begäret som länge legat och lurat, äntligen kunde tillfredsställas. När några sekunder gått och deras läppar särats, andades han tungt och var något röd om kinderna.
"I've missed you," svarade han och log svagt innan han började knuffa undan honom. Från tältet till några lådor som befann sig lite avskiljt från resten av lägret. Nu när han äntligen ordentligt kunde kyssa Dmitry, minskade han gärna chanserna att bli sedda. När de kommit syne från tälten log han lite lekfullt innan han letade upp den andres mun igen, även mer ivrigt denna gången. Deras sista kväll tillsammans skulle han se till att ingen av dem glömde.

I samma takt som de gick bort från tälten minskade det där gula ljuset och kvar blev bara nattens kalla ljus från månen och stjärnorna. Det var iallafall en klar himmel så han kunde fortfarande se Ellis konturer, hur månen träffade honom på precis rätt ställen och gjorde honom vacker. Det enda som saknades var lite effektfull dimma sen hade han antagligen sett ut som en riktig nattvarelse, glittrande och sagolik.

Dmitry följde iallafall med honom till lådorna och skrattade lite lågt åt att det plötsligt blev ännu tystare och ensammare omkring dem. Han kunde höra insekter och han kunde känna hur daggen i luften sög sig fast på hans hud och gjorde honom fuktig. När de stannade så var han inte sen med att besvara kyssen han fick, ivrigt och passionerat. Han tog ett steg emot honom, gick mer eller mindre in i honom och fick honom på så sätt att backa upp mot en trave lådor som skapade något som liknade en vägg. Det fanns dock ingen chans att de skulle trilla eftersom det fanns lådor bakom som stöttade upp.

"I've watched you like crazy lately" svamlade han och placerade en hand på Ellis höft och den andra som stöd mot lådorna bakom hans huvud. "It's hard not to when you've grown thoose muscles." Han pratade inte direkt med en särskilt sensuell röst, han bara konstaterade i en normal samtalston. Men han tyckte snart att han inte ville prata mer, hade bättre saker att göra med sina läppar, så istället böjde han sig ner den lilla biten och kysste honom igen.

Hjärtat pumpade ivrigare och ivrigare i hans bröst för varje sekund, ville ha mer än vad det antagligen kunde få. Det var ju en sån här situation som han legat och tänkt på om kvällarna, det han önskat sig för att kunna hålla modet uppe. Och nu när tillfället var här var det nästan ännu bättre än han då tänkt sig.

"Like a psychopath, probably" nästan flämtade han fram samtidigt som han skrattade lågt, för det kändes verkligen så. Han hade kollat på Ellis lite mer än vad som kanske var hälsosamt, men det brydde han sig inte särskilt mycket om. Speciellt inte nu när den andres händer rörde vid honom, även hans kropp hade ju utvecklats lite det senaste och just nu kändes det som att det var det här som var anledningen till att han skaffat musklerna, för att vara vacker helt enkelt.

Från varje millimeter som Ellis rörde gick det rysningar, behagliga såna. Dmitry särade sina läppar en aning och gav mannen en ännu något intimare kyss än tidigare, lät tungan vara med på ett hörn.

Dmitry flinade lite åt hans kommentar om sergeanten, tyckte dock att den var rimlig.
"He secretly wants you... Just like me" viskade han och lät handen som låg på hans höft slinka in under hans tröja, för första gången utforska vad som fanns där under. Han hade aldrig sett Ellis utan tröja så han lät fingrarna undersöka extra noga så att han nästan kunde måla upp en bild av hur vacker han skulle vara.

"Do you really think someone will see us here?" mumlade han medan han lite försiktigt greppade tag om kanten på hans tröja, lät den åka upp en bit iallafall så att han skulle kunna se om han förställt sig kroppen rätt.

Han lutade sig ner lite till för att kunna sticka in ansiktet vid hans hals, kyssa honom från bakom örat, ner i nacken och fram till nyckelbenen igen. Efter att ha haft sina hemliga möten med Jacob minst en gång i veckan till att mer eller mindre börja leva i celibat hade varit en omställning för honom, det kunde han inte ljuga om.