Skog

När Dmitry så uppenbart verkade försöka sätta Terrence på plats genom att hinta sådär kunde Benjamin inte stå emot att snegla mot honom. Visste inte om han tyckte det var fint av honom att försöka ge Benjamin en hjälp på traven eller om han tyckte att det var irriterande för att han inte hade någonting med saken att göra. Lite av båda kanske. För han själv nöjde sig ju med stödet från Terrence. Han hade börjat vänja sig lite vid hur mannen blivit under kriget och dessutom kunde Benjamin gå bättre än Ellis eftersom hans ben 'enbart' var skadade med blåmärken och mindre sår - inte en skottskada som Ellis.

Därför suckade han bara tyst, hoppades att Terrence inte skulle orka lägga in någon eggande kommentar som skulle utlösa ett slagsmål. Sådant hade de inte tid för nu, de måste fokusera på att ta sig därifrån så snabbt som möjligt. Han hatade därför att han inte kunde springa, att han drog ner farten genom att enbart kunna gå. För om han försökte öka tempot skrek hela kroppen i protest och han skulle bli tvungen att lägga sig ner. Det fick han inte göra.

"Should we move further from the water?" Han riktade frågan mot Terrence, tyckte att han hade mest koll. Det var ju väldigt uppenbart att vattnet störde allas hörsel, och det blev bara allt mer påtagligt. Mindes ju att Terrence sagt att de inte skulle vara allt för nära det, så kanske var det bäst att flytt en bit iväg. Samtidigt var han lite rädd för den tätare skogen. Trots att han höll krampaktigt om vapnet som Terrence gett honom när han räddat dem så kände han sig oerhört oberedd på strid. Hade ju inte precis bra reflexer längre och hade blivit oerhört feg.

Som vanligt var Terrence inte speciellt bra med ord, förvarnade aldrig utan bara gjorde. Visst fann han oftast en tjusning i det men just när det handlade om smärta var det inte lika uppskattat. Fick honom att gny tyst av plågorna han fick utstå av att vara i den positionen.
"I have legs of my own you know" protesterade han ogillande, men grep ändå desperat fast i mannen när han började röra sig. Var verkligen rädd att bli tappad för det skulle göra tusen gånger ondare än detta gjorde.
"I can walk" tillade han demonstrativt, tyckte inte om att vara den här bördan. Fast i och för sig var det förmodligen för det bästa eftersom de kunde röra sig betydligt snabbare såhär. Men det gjorde så förbannat ont och han kände sig så ynklig, hjälplös och inte minst ivägen. Tänkte dock inte försöka kasta sig av; ville som sagt inte falla i backen. Dessutom visste han ju att detta var den bästa lösningen.
"Ter... How long did it take you to get here? I have no idea where we are..." Försökte lista ut hur länge de skulle behöva färdas för att komma tillbaka till lägret men det gick ju inte när man inte ens visste vart man var.

Han vände ansiktet så gott det gick mot mannen som bar honom, men eftersom det var första gången han var så nära med en klar blick blev han alldeles uppjagad när han möttes av en oväntad syn.
"Bloody hell!" Flämtade han tyst, såg skeptiskt på det som var kvar av det som en gång varit ett öra. "Your ear! What happened?" Det måste ju gjort himla ont, kanske fortfarande gjorde det.

Dmitry hade egentligen tyckt att det viktigaste var att plocka upp Ellis, såklart, men att Terrence faktiskt verkade notera det och ta upp Benjamin fick honom att le svagt. Han kände sig nöjd att han kunnat provocera Terrence, dock kunde han höra hur Benjamin gnydde så han verkade inte direkt ha det bekvämare än tidigare. Dmitry suckade lite åt dem, förstod inte riktigt hur deras förhållande fungerade. Från hans synvinkel var de två pusselbitar som inte passade ihop, vilka sidor man än vände mot varandra. Det såg mer ut som en tonårsförälskelse där de kastat sig in i något som inte skulle hålla i längden. Men vad visste Dmitry? Han hade ju Ellis att tänka på.

"I won't put you down, it's cosu when you're up there and you don't weigh a shit" svarade han med ett flin och vred sen uppmärksamheten till Terrence, som avslöjade sig själv med tonen i rösten. Det han sagt hade inte direkt varit uppmuntrande så Dmitry blängde lite på honom och var nära att sikta med vapnet mot honom bara för att mucka tillbaka, men det kändes lite väl barnsligt och onödigt farligt så han lät bli.

"Watch your tounge or maybe you won't be able to trust me with the gun anymore" mumlade han, men eftersom det var ett ganska tydligt hot och säkert skulle göra alla irriterade så sa han det på ryska. Han kände sig väldigt glad över att kunna säga saker som de andra inte förstod, han kunde säga precis vad han ville utan att de skulle fatta om han sa att han älskade dem eller om han sa att han skulle döda dem medan de sov.

När de tog sig längre in i skogen blev terrängen lite klurigare och Dmitrys ögon missade vid ett tillfälle att det var ett litet hål i marken. Hans fot trampade ner och gjorde att han snubblade lite, dock inget som egentligen märktes eftersom han inte var i närheten av att trilla. Något som märktes var dock att armarna och benen omkring honom tappade sitt grepp och innan Dmitry hann fånga upp Ellis slog han i marken.

"Fuck! Ellis?!" pep han förskräckt och snurrade snabbt runt. Han lade vapnet ifrån sig och sjönk ner på knä intill mannen som han börjat älska så djupt.

"Ellis? Wake up!" gnydde han desperat när han såg att den andres ögon var slutna. Dmitry la två fingrar mot hans hals och sökte efter puls, när han hittade den slappnade han långsamt av lite grann men var ändå rädd att Ellis inte skulle vakna.

För att störa så lite som möjligt höll han tyst en ganska lång stund, såg sig bara vaksamt omkring, fortfarande med sitt vapen i ena haden. Var för paranoid för att kunna röra sig i skogarna utan en sådan livlina. Även om det skulle vara oerhört svårt att använda det från Terrence grepp. Hursomhelst kändes det bättre, och om inte annat kunde han kanske i alla fall hinna varna de andra i tid om han höll koll där de andra inte kunde.

Då och då sneglade han även mot de andra två, såg till så att det gick bra, ville hålla koll så ingen hamnade på efterkälken eller så. När han för säkert tredje gången på bara några minuter skulle kolla till dem hann han dock se det fasansfulla ögonblicket när Dmitry klev lite fel vilket resulterade i att hans bagage gled ner i backen. Hann knappt ens reagera, kände bara hur kroppen automatiskt blev alldeles stel.
"Stop" kved han tyst åt Terrence, kände inte ens om han fortfarande gick eller inte då allt han kunde tänka på var hur Ellis redan sargade kropp nu fick ta emot ännu en smäll. Var fan rädd att han inte skulle klara mycket mer så att kroppen bara skulle ge upp. Och efter att de spenderat så mycket tid i den där cellen hade han hunnit börja bry sig om mannen väldigt mycket. Det var ändå han förtjänst att Benjamin inte blivit totalt galen eller att han inte bara drämt skallen i väggen och tagit slut på lidandet. Därför blev han ännu mer tagen av detta, ville verkligen inte se kamraten ta ännu mer smärta. Inte för att det varit planerat men ändå.

Trots smärtan krängde han sig på något vis ner till marken, vinglade de få stegen fram till männen som båda var på marken nu. Rynkade pannan lite och studerade försiktigt Ellis tills han vaknade upp igen. Vände då blicken till Dmitry, granskade honom snabbt. Visste att han var skadad han med, försökte bara se vart. Kanske skulle en alldeles dimmig Ellis vara för svår för honom att bogsera om han inte hade tillgång till sin kropp på samma sätt som Terrence. Insåg bittert att han kanske skulle få bita ihop och erbjuda sig att gå. Kände sig inte alls bekväm med att ens tänka tanken att fråga om Dmitry kunde hjälpa honom, var för feg för det. Men Ellis behövde verkligen hjälp med färden; hjälp som varken Dmitry eller Benji kunde ge.
"Maybe it's better if Ter takes him from here?" Han såg mellan alla tre, aningen osäker blick emellan dem.

Dmitry hade enorma skuldkänslor för att inte ha haft mer koll på vart han satte fötterna, men när Ellis faktiskt vaknade upp pustade han ut. Han skulle inte klara av att förlora Ellis för något han själv gjort. Han log väldigt snabbt och glädjelöst åt vad Ellis sa när han vaknade, han skakade lite på huvudet åt mannen och hjälpte honom försiktigt upp i sittande ställning istället.

När Benjamin föreslog att Ellis skulle då ta hans plats i Terrence armar fick ryssen ett lite bekymrat uttryck. Han ville såklart ha Ellis hos sig och inte sin just nu största fiende, men han litade på att Terrence skulle skydda mannen bättre än Dmitry kunde nu. Bara för att Terrence ogillade ryssen betydde inte det att han skulle låta Ellis dö. Så han nickade lite, tyckte att Benjamin hade rätt. Plus att Dmitry knappast tänkte göra samma misstag igen, han skulle hålla koll på sina fötter nu.

Hatet mot Terrence fick ny bensin när mannen ifrågasatte om Dmitry skulle kunna ta över Benjamin. Hans sätt att tala var alltid nedvärderande mot Dmitry, redan från första början hade det varit så och det hade inte funnits några undantag. Självklart hade inte Dmitry gjort något för att rädda deras relation, tvärtom var han otroligt lättprovocerad och ville ju aldrig bli trampad på, så han kunde väl inte skylla allt på Terrence. Men Dmitry tyckte ändå att han kunde skärpa till sig nu när de var ute i kriget, sluta med sin kyliga sida och dra fram den lite varmare som Benji tydligen sett. Dmitry började dock tro väldigt starkt på att Benji bara inbillade sig den där vänliga sidan av Terrence, att det snarare var någon sorts myt.

"I can take him, I won't trip again" sade Dmitry med en självsäker röst, han hade bestämt sig för att klara sig ur det här och att låta någon av sina vänner stryka med eller haka efter var inte ett alternativ.

"If you don't trust me use a rope and make sure he stays on my body, I wouldn't mind. But I don't want him to fucking walk because then he'll fall by himself, no question about it. And I can't carry Ellis because of my arm so I'm sorry, tough guy, but there's no other option unless you feel like leaving one of them here" fräste han med en tydlig irritation mot Terrence barnsliga beteende. Just nu snarare skapade han nya problem än att hjälpa till att lösa de som de redan hade.

Allting snurrade och ett högt pipande plågade hans öron. Ellis hade inte riktigt varit uppmärksam i de andras konversation, dock uppfattade han att han eventuellt skulle få rida rygg på den heta hunken Terrence, vilket starkt uppskattades. Han var osäker på vad som egentligen hänt, vad som lett till att han legat på marken med en bedövande huvudvärk och brist på minnen. Men han hade bättre saker att fokusera på än det, som till exempel Terrence. Den attraktiva hingsten han mindes räddat hans liv. Från exakt vad mindes han inte men det spelade knappast någon roll när han fick ett erbjudande han ej kunde tacka nej till.
"Well, guess you're all mine then," sa han i ett annorlunda tonläge, så det nästan var svårt att tro att det var han som talade. Sedan log han snett mot mördarmaskinen och blinkade diskret med ena ögat mot honom. "Take good care of me, soldier."

Precis som Terrence verkade bli aningen ställd av Ellis kommentar blev även Benjamin. Såg skeptiskt mot Ellis och rynkade pannan. Förstod verkligen inte vart det kommit ifrån. Hade han blivit alldeles förvirrad av smällen eller hade de två en historia som Benjamin var ovetande om? Hoppades ändå på det första, ville inte behöva gå och grubbla på ifall Terrence känslor för Ellis skulle komma tillbaka ifall alternativ två var det rätta. Orkade verkligen inte med det. Men nu när tanken redan fötts skulle den självklart ligga och gro, visste att han skulle bli vaksam efter tecken på ifall det kunde vara sant, hur mycket han än inte ville det.
"Yeah, well... Guess we better get going?" Han gav ryssen ett osäkert leende, vågade inte ta initiativet till att närma sig eller ens röra honom. Kände sig egentligen oerhört obekväm med att vara så nära honom eftersom de knappt kände varandra mer än att de varit arbetskollegor och talat några få gånger. De hade med andra ord en ganska ytlig relation, och det fick Benjamin att bli otroligt osäker. Visste inte hur Dmitry funkade, vad han skulle undvika att göra för att inte reta upp honom eller så.